Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Artur Lundkvist: Böcker från väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER FRÄN VÄSTER
Kenneth S. Davis, född i Kansas 1912, är
en ny amerikansk författare av ovanligt
fullvuxen sort. Han har egna livserfarenheter som
han med diktarens förmåga avvinner djup
innebörd, glans och intensitet, inte minst när det
gäller tragisk misär. Han stannar inte vid
utanverken, han uppdagar i varje människa en värld
för sig, med dubbla aspekter, en yttre och en
inre, som föga motsvarar varandra, och i denna
klyvnad ser han människans verkliga drama.
Davis har i fem år tjänstgjort i United States
Soil Conservation Service, där han hjälpt till
att avveckla ett misslyckat odlingsföretag i norra
Minnesota: en utdikning av träskmarker där
sjuhundra ruinerade f armarfamilj er måst lösas
ut, så att området kunnat återföras till
vildmark med djurliv och skogsväxt. Under denna
sysselsättning har Davis funnit materialet till
sin roman, "In the Förests of the Night", som
dock inte handlar om farmarnas misslyckande
utan om en olycklig forstmästare.
En skogsvårdstjänsteman kommer till den lilla
staden Baudette vid kanadagränsen för att
undersöka fallet Kendall, en duktig forstmästare
som börjat missköta sig. En visky drinkare och
bråkmakare visar han sig i grunden vara en
hygglig, människovänlig bjässe som bara inte
står ut med att leva. Som ung har han
återkommit från kriget med ödelagd livsvilja, en
kvinna som velat rädda honom har blivit hans
hustru, han har en tid bedövat sig med kärlek,
sedan med alkohol: en fåfäng flykt undan det
inre dödsbegäret. Andra världskrigets utbrott
har givit ny näring åt detta begär och allt
som hållit honom tillbaka glider ifrån honom.
Hustrun som blivit meningslös för honom och
känner sig bittert överflödig stillar sitt
kärleksbehov genom en förnedrande förbindelse med
den lystne expediten i en drug-store. Sonen,
en ensam, ömtålig, smärtsamt klarsynt
sjutton-åring, har Kendall skuldkänslor inför och kan
inte komma nära, inte hjälpa. Hans arbete har
ödelagts för honom av hans överordnade, den
lille majoren med hans hätska mindervärdighet,
hans behov att inordna alla i ett mekaniskt,
hierarkiskt organisationssystem. Och Kendall vill
utplåna allt genom att förinta sig själv. Den
stora likgiltigheten, känslodöden, är redan det
tillstånd ur vilket han blott korta stunder vaknar
till förtvivlans raseri, till kraftuttömmande
våldsamhet.
Den utsände undersökaren genomskådar genast
majorens ömkliga fascistnatur men kan inte
undkomma det anklagelsematerial denne samlat
mot Kendall. Själv har han med möda
bemantlat en likartad krigsneuros och förstår
Kendalls öde, men likväl nödgas han bli
instrumentet som fullbordar det, genom att avskeda
honom och beröva honom hans enda
existensmöjlighet, det enda som uppehållit honom:
arbetet med skogen. Kendall överlämnar sin son
till honom, efter att ha skjutit sin hustru och
hennes älskare, uppfylld av ett slags lugn
beslutsamhet. Han ger sig ut i snöstormen, vandrar
in i vildmarken, i en kraftmätning med
elementen, med döden framför sig, men fri från
fruktan, befriad från sig själv.
Den enda erfarenhetens visdom Kendall kunnat
överlämna åt sin son är den: att han i varje
ögonblick ska erkänna verkligheten och se den
som den är hur förfärande den än må te sig,
att aldrig försöka skjuta den ifrån sig och fly
in i något annat, ty då börjar det osaliga
kringirrandet, den obotliga vilsegången. Alla
personerna i boken är genomskådade med en
förening av skärpa och medkänsla, men Kendall
är den svårtillgängligaste av dem och har ställt
författarens förmåga på det största provet.
Kendall har blivit kallad det första objektiva
porträttet av den förlorade generationen från
förra världskriget; utan att ha den ringaste
självbiografiska karaktär förenar det sakligheten
med inlevelsen, den inifrån förklarande
förståelsen. Davis har lärt av Faulkner, hans
gestaltning har mycket av Faulkners mörka
kraft, hans lidelsefulla obeveklighet. Det är som
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
