Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Artur Lundkvist: Böcker från väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER FRÄN VÄSTER
ligger bakom alla konflikter. Rex Warners bok
ger genom välbelysta scener och rannsakande
resonemang en god inblick "i en tid då
nödvändighetens långsamma krafter håller på att
frambringa en ny form av samhälle och en ny
typ av människa".
»
Kathleen Raine är en yngre engelsk
skaldinna, vars namn ofta förekommit i tidskrifter
och antologier under de senaste tio åren. Hon
har varit gift med poeten och
"massobservatören" Charles Madge, hon har hört till de
ungdomar som beundrande samlades kring Virginia
Woolf och under senare tid har hon framträtt
som Eliots entusiastiske vapendragare. Hennes
dikter har nu utkommit i en vacker volym,
kallad "Stone and Flower", med prismatiska
teckningar av den abstrakta skulptrisen Barbara
Hepworth. Redan de namn som här nämnts
i anslutning till Kathleen Raine är av god hjälp
vid kartläggningen av hennes diktartyp.
Samtidigt som hennes lyrik har sitt tydliga samband
med den unga, radikala, intellektuella
trettiotalspoesin i England har hon disciplinerat den
på ett mycket personligt sätt. Det är en klar,
nyanserad och högst individuell kvinnostämma
som gör sig hörd i dessa korta, kristalliserade
dikter. Abstraktionens rikt fasetterade ljusspel
förenas med det fastaste grepp om konkreta
ting; koncentrationen blir aldrig till karghet
utan förlöses i läsarens fantasi i en rikedom av
associationer. Med en kvinnans speciella
förening av kroppsligt och andligt gör hon det
elementära, den påtagliga jordiska verkligheten,
"sten och blomma", till underlag för sin
sofistikerade tanke, sin mystiksökande intuition.
Bakom henne skymtar man Eliots konturer men
kanske ändå tydligare Rilkes, denne tingens
frammanare och kvinnligt lagde dyrkare av
kosmos inom sin egen varelse.
Jag är det som inte är vad det var.
Hav, träd och fågel, ack!
Hav, träd och fågel var jag.
Hos henne liksom hos Rilke återkommer ofta
Ängeln som symbol för människans högre
bestämmelse. Hon ser honom förtrampad på gatan
under det fallande regnet, förnekad och
misshandlad av människorna, men likväl närvarande
överallt, väntande, vakande över dem. Nära
ängeln står den mänskliga drömmen, som består
och förs vidare sedan individen är borta.
Detsamma gäller dikten som är på väg att födas,
som finns i luften kring diktarinnan och som
hon är villig att betala med den svåraste tortyr
"om blott läpparna må tala, om blott guden
vill framträda".
Tag från mig vad som ej är mitt eget,
min kärlek, min skönhet och min dikt;
smärtan är min och endast min,
lyder inledningen till en dikt där rilkeska
tankegångar och symboler formats om till en starkt
personlig åkallan. Trots skelettets tyngd hänger
höken fulländat i rymden, men blodet får betala
dyrt för att lyfta den dit; ögonblicket, inte
fågeln, är gudomligt. De fridfulla träden med
löven i sorglös dans uppbär tyngden av rymd
och moln; och själv bär hon för kärlekens skull
gärna på döden som bor i blomman.
Kathleen Raine kan dikta underfundigt om
fisken i bäcken, en skugga som kan fångas gång
på gång och ändå alltid finns där, alltid rör sig
mot strömmen i tidlöst stillastående och håller
jämna steg med döden. Hon talar om födelsen
som vaknar i henne vid varje begynnande dag,
om döden som griper henne i varje ögonblick
som går: på en gång knopp som öppnas och
löv som faller. Hos sin älskade är det framför
allt gemenskapen med kosmos hon upplever,
hans ansikte är det ansikte som jorden vänder
mot henne och bortom människodragen anar
hon bergsformer mot rymden. Hans hand är
för henne beröringen med jorden, med gräs,
klippor och floder, gröna gravar och ofödda
barn, allt som i kärlek vandrat från hand till
hand ända från ursprungets Gud, "från dessa
faderliga fingrar, strömmande genom skyarna".
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
