Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Hjalmar Gullberg: Blodsbröllop. Ur ett drama av Federico García Lorca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR GULLBERG
BLODSBRÖLLOP
Ur ett drama av
FEDERICO GARCIA LORCA
Den ryktbare spanske diktaren Federico
Garcia Lorca1 var bondestudent. Han föddes
1899 i en andalusisk by, alltså längst söder ut
på den pyreneiska halvön, och studerade vid
universitetet i Granada innan han kom till
Madrid och började skriva teaterstycken. Hans
dikter var redan på folkets läppar, när Spanien
i början av trettitalet blev republik. Det nya
undervisningsministeriet utsåg honom till chef
för något slags spansk riksteater, bestående av
universitetsstudenter som åkte ut i landsorten
för att spela Lope de Vega och Calderon för
bönder. Frihetsdramat "Fårakällan" ("Fuente
o ve ju na’’) och "Livet en dröm" hörde till den
fasta repertoaren.
Död och blodsutgjutelse har alltid spelat en
mäktig roll för Spaniens diktare. Lorca
framstår både i sitt verk och genom sitt öde som en
äkta son av sitt folk. När spanska inbördeskriget
bröt ut 1936 blev han mördad utan att
närmare omständigheter blivit utredda.
"Blodsbröllop" — "Bodas de sangre" —
1 Anders Österling och Artur Lundkvist
presenterade Lorca för svensk publik 1939, den förre i en
artikel, tryckt i Horisonter, den senare i Bonniers
Litterära Magasin.
spelat i Spanien 1933 och sedan många gånger
och på många ställen i Sydamerika, är ett
allmogedrama med bönder som talar på bönders
vis, fåmält och undvikande. Också där det inte
ges svar på tal eller där meningen gömmer sig
bak ordspråksfraser och folkvisevändningar, står
dialogen aldrig stilla: var ny replik är ett
språng mot en handling som ingenting kan
hejda, ett oundvikligt skeende som tar struptag
om åskådaren. Dramats mittfigur är Modern,
en gammal bondkvinna. Hon har ett komplex:
hon hatar knivar och allt som kan skära i en
mans kött. Nu ska hon gifta bort sin minste
son, den ende hon för övrigt har kvar efter
blodiga släktstrider. Hon misstror Bruden —
det går rykten om att denna varit fäst vid en
fruktad ryttare och kvinnotjusare, innan han
gifte sig med en annan. Under själva den
lantliga bröllopsfesten flyr de två forna älskande,
jagade av Brudgummens och Brudens familjer.
Och bröllopet slutar som Blodsbröllop.
Den jordiska prosan härskar under de låga
taken i detta drama. Men i dess heta klimat
händer det så att diktens rosor slår ut med
sydländsk prakt och plötslighet. Här följer
några försök att tolka lyriken i "Blodsbröllop".
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
