Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Johannes Edfelt: Hermann Hesses nya roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
alla de arbetande och betungade. Allt svårare blir
det för honom att bland the happy few restlöst
uppgå i sina meditationer och böta sitt
vankelmod med kontemplationens kurer. Han avsäger
sig värdigheten som ludi magister, nedlägger
insignierna på sitt höga ämbete och beger sig
ut i världen: från klosterlik spiritualism för
hans väg ut till en handgriplig, materiell värld,
en tillvaro av data och konkreta fakta. Det han
längtar efter att erfara är detsamma som han
en gång uttryckt i dessa versrader:
Docli heinilich dürsten vir nach Wirklichkeit,
Nach Zeugung und Geburt, nach Leid und Tod.
Vad han vill våga är försöket att
åstadkomma ett slags försoning mellan den andliga
elitens värld, Kastalien, och den lidande, banala
verkligheten. Honom föresvävar som möjlighet
en syntes mellan spiritualistiskt och världsligt.
Åskmoln vid horisonten till kastaliernas rike
har också tornat upp sig: en ny järntid är
i antågande och varslet om den har också sin
del i hans beslut att lämna den övermogna,
utblommande skönhetsvärlden.
Där lämnar vi Hesse för denna gång. De
vägar han anvisar till världens förbättring kan
måhända förefalla mer än en som ganska
verklighetsfrämmande recept. Som vittnesbörd om
hans andliga aktivitet, hans intensiva spekulation
är denna roman likväl storslagen nog. Den
tillhör med all sin språkliga magi, sin subtila
fantastik och sin ibland ganska spetsfundiga
dialektik det i samtidslitteraturen som synes ha
utsikter till ett långt liv. Tekniskt sett, som kom-
position är romanen ett kraftprov. Den är sublim
och mångstämmig som en bachfuga. Liksom
i "Stäppvargen" låter Hesse sin huvudperson
-— som representerar så mycket i hans eget väsen,
framför allt hans kvietism, hans buddhistiskt
inåtvända sida — berätta sitt eget levnadsöde,
samtidigt som författaren objektivt förtäljer om
hans olika utvecklingsstadier. I Josef Knechts
anteckningar och dikter är Hesses
levnadsvisdom bevarad, och dikterna är inte mindre
beundransvärda än den kristallklara, klassiskt
sköna prosan. På ett överlägset sätt förmedlar
Hesse kunskapen om andens och själens
realiteter: den andlighet som halvförkvävd finns
i nuet har i honom en tolk och försvarare. Men
samtidigt varnar han för denna andlighets
självtillräcklighet och tendenser till isolering: också
världens smuts måste till för att skapa sann
och helgjuten människa. De sköna arabeskernas
värld är inte till fyllest — men drömmen om
dess rike av ren harmoni, av jämvikt och
ordning, hur djupt och innerligt har han inte
upplevt den:
Musik des Wellalls und Musik der Meister
Sind wir bereit in Ehrfurcht anzuhören,
Zu reiner Feier die verehrten Geister
Begnadeter Zeiten zu beschwören.
Wir lassen vom Geheimnis uns erheben
Der magischen Formelschrift, in deren Bann
Das Uferlose, Stürmende, das Leben
Zu klaren Gleichnissen gerann.
Sternbildern gleich ertönen sie kristallen,
In i krem Dienst vard unserm Leben Sinn.
Und keiner kann aus ihrén Kreisen fallen.
Als nach der heiligen Mitte hin.
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
