- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
434

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

Den värld som öppnat sig mot blodets källor
står nu beredd att sjunka ner i kaos
och bombplan spinner i metallisk vällust
högt över grus av sprängda ketedraler
som sinnebild för kvinnans önskedrömmar
och stålblankt svar från mannens härskarvilja
Där njutningslusten tröttat sina lemmar
hörs dödsbegärets snabbeld redan spela
och blanka knivar genomsågar luften
när heroismen blåser sin fanfar

(Vennbergs diktsamling saknar all
interpunk-tering.)

Detta är alltså en uppgörelse ined
primitivismen, med de rörelser som lyssnade till
blodets sånger och genom dem väntade sig
frälsning. Med hjälp av den moderna
psykologien skulle man övervinna de hämningar som
idealism och kristendom tvingat på
mänskligheten och djupt nere under det medvetnas
tröskel skulle man finna de vises sten. Det är
mången före Vennberg som velat se ett
samband mellan primitivismens blodsextas och de
läror och föreställningar som lett till det
pågående kriget och dess namnlösa elände. Den
spontana utlevelsen slutade med döden. Vid
blodskällorna föddes bombplanet. Vennberg
angriper tidens livsdyrkare så att säga inifrån.
Han är väl insatt i den moderna psykologiens
resultat, men synes ej ge mycket för dem. Hans
bok är delvis en uppgörelse med Freudlärjungar
i alla väderstreck. Han söker föra
människokunskapen ett stycke längre än de förmått och
kommer fram till en slags försoning mellan ont
och gott. Det onda tjänar också livet. I den
brokiga vävnaden, där färgerna står så
oförmedlade bredvid varandra, anar man dock en
gudomlig tanke. Någonstans finns ett
lödningsställe mellan sanningen och lögnen. Tvärsigenom
mångfalden av dogmer och ismer förnims en
guds djupa orgelton.

"Halmfackla" är ingen lättillgänglig bok. Den
rymmer metaforer som förefaller mig helt
ogenomskådliga. Men den är rik på liv och på
väsentliga punkter självständig. Därför måste
den räknas till den angelägna litteraturen.

Olof Lagercrantz

Tidlöshet och vardag

Jan Fridegård: Kvarnbudet. Wahlström &
Widstrand 1944. 7: 50.

Jan Fridegård återvänder ständigt till sin
karga, uppländska barndomsmiljö, han gör det

även i den nya novellsamlingen. Det är en
samling utsökt berättade små stycken om
hemtraktens och barndomsminnenas enkla,
oförbrukade människor och deras praktiska,
självklara livsvisdom, om enkla händelser och den
stora roll de kan komma att spela i
vardagslivet när det vill sig. Det är då som de fäster
sig i minnet på ett särskilt sätt och låter sig
berättas med en både raffinerad och trovärdig
förenkling, därför att de på en gång hör
vardagen och minnet, verkligheten och det ej
längre verkliga till. Fridegård är en sådan
minneskonstnär. Liksom han plötsligt, mitt
under berättelsens gång, kan få syn på en
nyckelpiga på ett grässtrå eller något annat
kryp som han förstorar upp så att bara den
detaljen ger en doft av sommardagen
runtomkring, äger han förmågan att låta en
småhän-delse, ett slitet vardagsting eller en dröjande
replik spegla hela öden. Så till exempel när
den förlorade sonen (i vilken man igenkänner
antikvariatsbokhandlare Mörk ur "Offer")
äntligen på själva julafton lyckas skaffa pengar
till hemresan och vandrar hem genom yrvädret
och ser faderns väntande skugga i profil mot
den röda rullgardinen. Fadern lyser upp men
säger bara: "Jag tänkte just börja ta mig en
bit, men så fick jag för mig att vänta lite till."
Lösryckt ur sammanhanget kanske det inte säger
så mycket — ändå ligger det en värld både av
oro och fatalism bakom orden när de kommer
som de kommer. Bokens människor är fatalister.
De lever i årstidernas och årstidsarbetenas
jämna, långsamma rytm och jorden och djuren
har vant dem att ta saker och ting som det faller
sig och att finna sig till rätta. Fridegårds
stilkonst är berömd, men det ligger något mer än
stilkonst i hans ciselerande och framhävande av
detaljen. Det är livsåskådning, en hyllning till
det stora i det lilla och "låga", för att tala med
Ekelund, och en lovsång till det jämna i
vardagen. Det enahanda är inte enahanda om man
ser det rätt. Fridegårds kloka gummor,
kogubbar och skomakare har någonting tidlöst
över sig. De har fått sitt direkt av urnaturen,
av gråsten och läkedomsörter, av kornas
idiss-lande och av lästens svar mot
skomakarham-marn. Även den lantliga surheten grannar
emellan i "Didrikson flyttar hem" har något
av tidlöshet över sig.

Från och med "Torntuppen" tycks Lars Hård
på allvar ha flyttat ut till landet — som han

434

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free