- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
437

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

fädernegård, där också förlovning och bröllop
äger rum. Den slutar med barnets födelse.

Det är som sagt enkelt men djupare sett
oerhört sammansatt och för individen själv och
släktet av yttersta räckvidd och betydelse. Så
som det är berättat blir det inte heller bara en
individs historia: romanen ger också ett
förvånande innebördsrikt perspektiv över andra
kvinnors öde och den tragik som livets
uppehållande ibland — eller kanske alltid —
innebär. Åskådligt skildras Astrids ångest i
ensamheten, hennes skräck inför framtiden,
skammen i att tvinga sig på en främmande man. Det
bittra i att å ena sidan få den egna friheten så
tvärt avskuren, å andra sidan få avstå från så
mycket i kärleken — förspelet, leken, det fria
valet samt hedern och äran — kommer fram
med känslig skärpa. Allt blir så mycket
kännbarare som Astrid är den första i en släkt med
rotfast tradition som fått smaka frihet och
bildning. Hon känner sig också skakad inför
mannen, vars möjligheter till kärlek med en annan
människa hon har beskurit, och gripen av
skuldkänsla inför barnet som slungas in i livet
av en slump. Men författarinnan har ord även
för den omvandling som ett havandeskap
innebär, då en gåtfull makt tar själ och kropp
i besittning för skapelse. Astrids känsla för sitt
ofödda barn som individ blir plötsligt väckt vid
minnet av en förföljd och hånad oäkting från
småskolan, och hennes gemenskapskänsla med
allt som lider och kämpar för livets bestånd
utvecklas oemotståndligt, inifrån.

Mot Josie Ramströms berättarkonst kan
anmärkas att författarinnan ibland, av bara farten
så att säga, "djuplodar" där det inte längre
finns något att loda, alltså glömmer att hejda
sig i tid. I stort sett är dock denna roman stramt
koncentrerad kring den djupa grundupplevelsen.
Där finns scener som klart och plastiskt stiger
fram för det inre ögat: den ödesdigra kvällen
i lärarinnans rum, hennes uppgivelse och hans
virilitet, tafattheten och besvikelsen efteråt; det
olustiga bröllopet då brudgummen gråter sig
till sömns på själva bröllopskvällen. Den
halländska lantgården mittemellan bondevärld och
godsägarstånd är en intressant, trovärdigt
tecknad social miljö. Romanen innehåller bra
porträtt av människor, till exempel scenen med
fru Johansson och trasmattan. Den manliga
huvudpersonen — för Astrid är han knappt
mer än ett okänt maskulinum som har gjort

henne med barn — gör också intryck: en stor,
trygg karl, ur stånd till något ohederligt, men
olycksaligt tafatt i det psykologiska,
bortkommen i fråga om de ord och uttryck som skulle
ha gett upplevelserna helgd.

Genom ärligheten i skildringen i förening
med litterär talang har "För livets bestånd"
blivit en tänkvärd bok, betydligt allvarligare
än vad man väntar under rubriken Moderna
unga människor. Romanens innersta patos,
protesten mot likgiltigheten för liv, kommer osökt
fram i den seen där Astrid, som snart skall
föda, träffar sin lekkamrat från barndomen, den
vackra Anna Maj, nu ett vrak, dödsdömd av
lungsoten. Den falska idealiseringen av moder
-skapet är i grunden ett utslag av likgiltighet för
liv liksom den falska heroismen är det. Josie
Ramström idealiserar inte moderskapet.
Hjältinnan finner sig mot sin vilja inordnad i en
kvinnoskara som har till enda uppgift att svara
för livets bestånd. Det ligger visserligen
försoning i detta att individen förgår men släktet
består. Men, säger författarinnan: "Det är inte
hela försoningen ... Och enkelt är det inte.’’’’
Om de litterära dokumenten, bland vilka Josie
Ramströms är ett, kan anses fälla pålitliga
utslag i fråga om vad som bänder och skaver
i samhället, så kunde man av dem dra
slutsatsen, att vi nu befinner oss vid ett vägskäl
där kvinnorna borde delta mer i det medvetna
skapandet och männen lära sig att intränga
djupare i det mysteriösa och blinda skapandets
hemlighet. Margit Abenius

Två danska romaner

Mogens Klitgaard: De röda plymerna.
Översättning av Gösta Olzon. Bonniers
1944. 5: 75.

Michael Tejn: Drömmen och verkligheten.

Översättning av Gösta Olzon. Bonniers
1944. 12:50.

Mogens Klitgaard specialiserade sig redan
från början på manschettproletären, denna
naiva, känsliga, smått intelligenta och ganska
snobbiga människotyp, som totalt ovetande om
samhällets lagar använder hela sin energi till
att förgylla sin ständigt skamfilade självkänsla
och i stolthetens intresse i det längsta vägrar
inse, att hon bara är en lekboll för samhällets

437

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free