Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Juli-aug. N:r 6
- Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övergår från sitt ursprungliga yrke till
författarskap. (Ett sällsynt svenskt fall är Fritz
Thorén som efter att ha varit lektor i
matematik nu tagit avsked från sin statstjänst för
att helt kunna ägna sig åt diktning.) I de
anglosachsiska länderna har också den
konstnärliga självständigheten vida bättre möjligheter
att slå sig fram än här, tack vare att dels den
litteraturförståndiga publiken är tillräckligt stor
för att utgöra en konstant trygghetsfaktor och
dels kritiken energisk nog att driva fram även
exklusivare böcker till best-sellers.
"Vad Sverige läser"
Jag undrar vad H. C. Branner skulle säga om
han såg de senaste två svenska
best-seller-listorna, sådana de publiceras av Svenska
Dagbladet och tidningen Bokhandlaren. De borde
i varje fall kunna ge honom den trösten att
han verkar i Danmark och inte i Sverige. Listan
för april upptar tio skönlitterära böcker. I
spetsen ligger en detektivroman, "Öga för öga" av
Quentin Patrick. F. ö. upptar den en roman av
Hervey Allen, den söderholmska prisromanen
från i fjol, Alice Lyttkens’ "Lyckans tempel",
Nevile Shutes "Mannen med sälgpiporna", två
thrillers, två detektivromaner och Ronald Frazers
livligt överskattade extravaganza
"Finansvärlden". Att så pass många av höstens böcker
alltjämt i april säljs är ju ett sunt tecken, man
frågar sig endast: varför blott dessa?
Majlistan för skönlitteratur upptar tretton
böcker. Patrick leder fortfarande överlägset, och
i sitt släptåg har han inte mindre än sju böcker
av lättare underhållningskaraktär, mest
detektivromaner. Den litterärt intressantaste av böckerna,
Saroyans "Jag heter Aram", ligger tolva.
Jag är ingen motståndare till detektivromaner,
läser dem tvärtom med nöje då och då, men
de bör inte dominera den svenska
best-seller-listan. Det är skrämmande att under april
och maj av de svenska original som i år
utgivits endast Frank Hellers i och för sig
förträffliga novellsamling "De ödesdigra skorna"
samlat de tre röster som fordras för att komma
på best-sellerlistan, d. v. s. varit med bland de
tio böcker som i tre boklådor sålts bäst. Det
är ägnat att demoralisera förläggarna när de
ser hur för dem skäligen likgiltiga thrillers tas
emot med öppna armar medan samtidslitteratur
av högsta rang som Ignazio Silones "Bröd och
vin" och Ralph Bates’ "Paradisfälten" blir
liggande oläst. Man frågar sig: skulle något annat
kulturland i världen kunna uppvisa en om sådan
andlig lättja och förflackad smak vittnande
best-seller-lista som de två sista svenska?
Elin Wägners inval
i Svenska akademien hälsades med allmän
tillfredsställelse. Akademin tvekade i det längsta
mellan henne och en språkman men tyckte
tydligen till slut att rättvisan krävde att även den
återstående och originellast begåvade av
tiotalisterna fick en plats bland de aderton. En
särskild mening får valet i betraktande av att
Elin Wägner nyligen fullbordat den mästerliga
biografin över Selma Lagerlöf, vilkens om inte
direkta så dock moraliska efterträderska hon
blir i akademin. Detta verk kommer med
säkerhet att bli klassiskt, men även andra av Elin
Wägners böcker har visat sig väl övervintra
generationsskiftena. Som romanförfattarinna är
hon mångsidig, som de kvinnliga värdenas och
skyldigheternas försvarare i idédebatten har hon
visat prov på ett av de skarpaste nu
verksamma intellekten och en kombinationsförmåga
som förvisso stundtals är genial. Från allt hon
skrivit strålar det ut god vilja, värme och
vitalitet. Det är alltså en ovanligt levande människa
som akademin införlivat i sin krets. Därtill kan
det sannerligen vara skäligt att kvinnorna får
åtminstone en företrädare i denna krets som skall
vara representativ för det bästa i svensk odling.
Elin Wägner var ur den synpunkten den
värdigaste men inte den enda värdiga.
Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0484.html
