Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Stina Aronson: Den andra flickan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ANDRA FLICKAN
nu putade kinderna av arbetet. Luften såg
tjock och rökig ut för aprilsolens skull.
Solstrimman hade klättrat upp i sängen och låg
diagonalt över filten, så den tycktes hopvävd
av en mörkröd och en eldröd snedd. Och
flickans redan utslitna hand låg på det
eldröda som om någon lagt den där med vilja
att den skulle falla i ögonen.
En man och en kvinna gick någonstans
borta i korridoren. Det var läkaren och
sköterskan, han höftsmal, hon bred och rynkad med
gracila gumben under kjolkanten. Sist
svävade eleven med pincetter och sprutspetsar
i en rondskål och de redan använda
instrumenten klirrande i ett kärl för sig. Hon var
röd i pannan nu. Ronden hade gått med fart.
De hade just hunnit till den sista salen, som
låg vägg om vägg med samlingssalen.
Asta följde deras steg med sin fina hörsel.
Hon skulle velat säga till den andra flickan:
nu gick han in på fyran, nu är han strax
färdig hos oss, sen går han nerför trappan till
karlarna. Men att tala så pass mycket skulle
uttömt hennes krafter. Den tid var långt borta,
då hon vickade på baken som vackra vulgära
flickor och sade allt som föll henne in. Då hon
bet sönder läpparna när hon till sist var tvungen
att tiga i ett gräl med matmodern. Detta var
längesen och hade kanske bara hänt en annan.
För resten skulle hon inte kunnat göra sig
förstådd av den andra flickan. Och den andra
flickan sov. Hon fick inte väckas. Hon fick
inte oroas. Det var en passion hos Asta att
alla de små hänsyn togs, som kunde bevara
livslågan timme för timme hos den andra. Om
dagen tiggde hon att man skulle lämna dörren
öppen, så hon kunde kontrollera allt. Och när
den andra låg och grät i sin ångest om natten,
beslöt hon föreslå att de bytte rum så den
andra flickan fick hennes fina, svala — som
om hennes vånda berodde på den saken. Nästa
morgon medan sköterskan tvättade henne
föreslog hon bytet. Men sköterskan bara log och
sade: — Varför det? och vred vant ur
handduken i tvättfatet. Hon hade bråttom och höll
ögonen på klockan. Det återstod att gnida
liggsåren med salva. Och det drog för länge om
att svara på flickans feberprat. Alltså fick det
bli i fantasien som Asta böt med den andra
flickan.
Just nu hade den andra flickan ingen nöd.
Hon sov gott, förmiddagssolen stod ännu inte
så högt att den stack henne i ansiktet, den
ryckiga blåsten hade avtagit.
Och hon var mitt i en skön dröm. Så länge
var det ingen fara.
Hon tyckte hon dansade. Ibland ökade
dansmusiken i styrka, ibland dämpades den, och
den kom från något okänt instrument.
Det lät inte tungbröstat som dragspel utan
hade en lätt klang, påminnande om cittra.
Kanske det var cymbal, som det talas om i
bibeln. Och hon dansade inte på ett golv utan
mitt ute i rymden. Den bar henne och var lika
stadig som fast mark under hennes fötter.
Men det märkvärdiga var ändå inte att hon
dansade utan att hon kunde dansa, kunde
knixa med benen och få kroppen att steppa
i takt. Hon hade aldrig i sitt liv dansat. Ty
i hemmet och den övriga byn var de gamla
rättrogna læstadianer, som höll dans för ett
av de värsta bland djävulens påfund. De unga
satte sig upp emot de gamla i mångt och
mycket. Men samtidigt vandrade de i deras
fotspår och bar samma livslånga bävan som
de i sina själar. Flickan hade aldrig tagit ett
danssteg. Men i drömmen for hon i alla fall
runt och jazzade i den heliga rymden. Hon
hade en arm kring sin midja och ett bröst mot
sitt, som det står om skökor. Och när den
gamla ångesten stack till i henne, tryckte hon
sig närmare intill detta okända bröst. Det Var
inte finnpojkens. Då blev hon strax lätt till
mods och fylldes av svindlande fröjd.
Under tiden började Asta vänta på att den
andra flickan skulle vakna. Ty hon hade sovit
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
