Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Henry Olsson: Det klassiska Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRY OLSSON
DET KLASSISKA
VÄRMLAND
1
Man kan fråga sig vilken litteratur som
starkast har påverkat vår syn på det klassiska
Värmland, Geijers och Tegnérs och den1 gamla
järnbrukstidens Värmland. Så mycket är säkert
att Frödings "Den gamla goda tiden" med dess
bild av en missnöjd och illa hanterad
bruksbefolkning inte har blivit bestämmande. De
verk som skänkt färg och must åt våra
föreställningar är i stället sådana som "Gösta
Berlings saga", Geijers "Minnen" och
Liljebjörnarnas hågkomster och kanske också Tegnérs
"Svea" med dess skaldesyner från Rämen sådana
man minns dem från Snoilskys och Wirséns
Tegnérdikter. Att "Gösta Berlings saga" en lång
tid spelade den absolut främsta rollen är höjt
över allt tvivel, och troligt är också att den
nuvarande bilden har framgått ur samlade
intryck från alla dessa håll. Jag skall i det
följande göra några distinktioner i fråga om
verklighetshalt och subjektiv tendens i dessa
olika verk och därvid söka belysa det mer eller
mindre träffsäkra i deras framställning av det
klassiska Värmland, alltså ett Värmland från
tiden omkring 1790—1840. Något annat än en
konturteckning kan det dock inte bli fråga om;
viktiga synpunkter på ämnet kan jag här inte
alls beröra.
Det är inte mer än rimligt att "Gösta
Berlings saga" med dess romantiska skildring av
dansen kring "Lövens långa sjö" skulle få en
avgörande betydelse för uppfattningen av
Värmland. Men därmed föll också ett festskimmer
över hela landskapet, och man erinrade sig på
nytt att detta Värmland från 1800-talets början
hade skänkt Sverige några av dess allra största
personligheter och poeter. "Med spänning fråga
vi oss själva", skriver Levertin i sin utmärkta
essay över Selma Lagerlöf: "är det detta
romantiska Värmland, som den unge Esse Tegnér såg,
då han for med flickorna Myhrman på
Pers-mässoresa till Karlstad och som den unge Erik
Gustaf Geijer skymtade, då han åkte i
vinternattsnön mellan de gamla järnbruken och till
tonerna från Boccherinis kvartetter, nyss
spelade vid vaxljusen, såg för sig de unga vackra
dragen av fröken Anna Lisa Lilljebjörn?" Helt
naturligt ville man ha en verklighetskontroll på
hela denna värld, och en sådan trodde man sig
äga i Henrik Lilljebj örns "Hågkomster från
ungdomen". Fann man en’ överensstämmelse
mellan Selma Lagerlöfs verk och Lilljebjörns
var saken klar. Detta var det faktiska
Värmland, så hade det i själva verket gått till. Man
besinnade inte att samstämmigheten helt enkelt
kunde bero på att Lilljebjörn var lika
romantiserande och chevaleresk i sin syn på
hembygdens människor som Selma Lagerlöf. Det var
från honom författarinnan till stor del hade
fått betraktelsesättet, som hon senare på ett så
överlägset sätt har ironiserat i berättelsen om
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
