Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Åke Gustafsson: Livsgnistan. Med utkast till ett litterärt program - Uralstringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE GUSTAFSSON
LIVSGNISTAN
Med utkast till ett litterärt program
URALSTRINGEN
Det är underligt att veta nu en sommardag
med solen stor och varm över klipporna att
sjöarna som slår över mig gömmer ett brus
av varelser, med samma form av liv som jag
själv. På mitt bröst torkar och dör just nu en
mängd kiselalger som liknar tvålaskar; jag
vet det fast de är för små att synas. Framför
mina alltför närsynta ögon flyter svärmar av
manetbarn, röda, gula, blå eller glasklara, och
ännu långtifrån fullvuxna. De är finurliga,
dessa varelser, senare på sommaren sticker de
mig med sina trådspiraler, väl gömda i
nässel-cellerna. Och när jag dyker ned med foten
i det ljumma vattnet, rör jag vid och pinar
massor av mareldsdjur, som om hösten, i de
goda tiderna för u-båtarna, lyser upp
havsytan.
Allt detta vräks upp på klipporna av vattnet.
Graniten har skrapats ren av årtiondens vågor,
vindar och sandkorn. Vindarna är döda, likaså
vågorna och sandkornen. Visserligen finns det
rörelse också i dem, men något skiljer dem
likafullt från allt levande.
De gråa vetenskapsmännen har länge sökt
att klarlägga skillnaden mellan vad som lever
och vad som är dött och tror sig ibland också
ha lyckats, men i stället suddar de alltmera
ut gränserna. De flesta organismer byggs upp
av celler med var sin cytoplasmaklump och
cellkärna, sina kromosomer och arvsanlag,
men cellkärnan och kromosomerna saknas hos
de lägsta varelserna, kvar är blott cytoplasman
och det som vi kallar för arvsanlag.
Organismerna blir så småningom allt mindre i
storlek, ju längre ner i djurserien vi når, och
övergår utan gräns i stora äggvitmolekyler,
som har det levandes förmåga att uppta näring
och att föröka sig. Samtidigt kan de emellertid
renas och bilda kristaller som vanliga kemiska
föreningar. De jättemolekyler, viruspartiklar
och bakteriofager, som vi kunnat utforska,
lever blott som parasiter i levande celler.
Utanför dessa förhåller de sig som andra
äggvit-ämnen, det vill säga saknar förmågan att
föröka sig. Men alla de viruspartiklar som vi
känner har uppspårats på grund av sin
sjuk-domsalstrande eller sin celldödande effekt. Det
är alls inte osannolikt att i havet, i luften,
inom och utom cellerna existerar andra sådana
partiklar, som förmår att dela sig men som
hittills ej har iakttagits, därför att de aldrig
har gjort någon skada på människan, hennes
husdjur eller växter. Med näring till hands,
vatten som medium, en viss lämplig
temperatur bör mångahanda ting mellan bakterier och
äggvitämnen kunna leva ett eget liv och bilda
dotterindivid med hjälp av näringen omkring
sig (Lichtic).
Denna gradvisa övergång avslöjar ookså
uralstringens väsen, sådan åtskilliga forskare ser
den.
\ år jord var en gång glödande, omgiven av
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
