Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - För boksamlaren: Münchhausen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
Kopparstick av Riepenhausen ur 2:a tyska upplagan.
Göttingen 1788.
Upplaga 4. Av denna har jag varken kunnat
finna en beskrivning i någon bibliografi eller
spåra ett exemplar.
Upplaga 5. Gulliver Revived; Containing
Singular Travels, Campaigns, Voyages and
Adventures in Russia, The Caspian Sea, Iceland
and through the Centre of Mount Etna into the
South Sea ... by Baron Munchausen. London,
G. Kearsley, 1787. (Företal daterat 22
november 1786.) Lit. 8:o. XXIV, 208 s. Med 7
kopparstick.
Den framgång, som Raspe nådde med sin
bok, var, som man ser, utomordentligt stor:
4 upplagor på ett år, och därav den andra och
tredje med ett mellanrum på blott 4 veckor.
Utan tvivel måste en del av framgången
tillskrivas "the Naval or Sea Adventures", som
Raspe själv författat. Den fr. o. m. tredje
upplagan ändrade titeln: "Gulliver Revived" har
väl inte heller förfelat sin dragningskraft på
den engelska publiken, liksom återkommande
anspelningar på aktuella samtalsämnen inom
politik och litteratur torde ha bidragit till
läsarens förnöjelse. Vore emellertid Raspes enda
förtjänst i fråga om "Münchhausen" den, att
han utvidgat "Våde Mecum"-historierna, så
måste man fråga sig, om icke originalets
Münchhausen snarare förlorat än vunnit på detta. De
s. k. sjöäventyren föra in ett främmande
element i boken och klyva den uppenbart i två
delar, som endast sammanhållas genom hjältens
person. Men medan Münchhausen i första delen
framstår som den galante berättaren av sina
sagolika jakt- och krigsäventyr, vilken med
varje rad ofelbart drar oss in i sin trollkrets,
blir han i andra delen en äventyrare, som färdas
genom alla länder på och ovan jorden, och vars
väl groteska reseupplevelser vår fantasi ofta
blott motvilligt kan följa. Uppenbarligen har
framgången förtagit författaren hans självkritik.
Ty i den första versionen av hans
"Münchhausen" av år 1785/86 ha vi mycket att tacka
Raspe för: han har anknutit de i "Våde Mecum"
uppradade anekdoterna till faktiska händelser
i baronens liv och sålunda skickligt
sammanfogat dem till ett helt, men han har också
uppdiktat enstaka nya münchhauseniader och
utsmyckat gamla på ett fördelaktigt sätt. Därvid
har han egentligen blott försvagat slutet av den
historia, i vilken baronen stiger upp till månen
efter sultanens yxa och på återfärden till jorden
faller ned ur molnen på två mils höjd och råkar
in i ett hål två meter under jorden, där han
blir sittande. "Nu" — så heter det i "Våde
Mecum" — var det ingen annan råd än att gå
hem efter en spade och gräva upp mig." Raspe
låter baronen i denna situation först överlägga
med sig själv och slutligen gräva sig en väg ut
ur gropen med naglarna. Här den rationalistiske
Raspe — där den sorglöst naive fabulisten
Münchhausen. Raspe är ett sannskyldigt barn
av 1700-talet, och hans "Münchhausen" likaså.
Under 1700-talet, som så gärna moraliserade,
var det därför oundgängligt, att man gav
Münch-hausens "lögner" en moralisk täckmantel, i det
man gjorde gällande, att baronen med sin
berättelse ville ironiskt övertrumfa storljugare och få
dem att tiga. Företalet till andra upplagan är
starkt belysande för detta. Häri tackar Raspe
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
