Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - För boksamlaren: Münchhausen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
hästhalvan) ny tecknat och 2 efter femte engelska
upplagan. (Även av denna andra upplaga finnes
ett eftertryck, som originalupplagans förläggare,
Dieterich, själv tog initiativet till. Det stämmer
på sidan, ja, nära nog på raden överens med
originaltrycket; dock innehåller det ett halvt
tusental fel. Det är H. v. Mullers förtjänst att
för första gången ha påpekat detta och i
Insel-förlagets upplaga av år 1900 för första gången
ha återgivit andra upplagans originaltext.)
Det tycks mig att Burger i företalet till andra
upplagan tagit sina lärda recensenter på kornet
med tanke på det kyliga mottagande de berett
den nu åter tyska "Münchhausen". "Det är
sant", heter det där, "en sådan här bok är
varken ett system eller en traktat, en
kommentar, en synopsis, ett kompendium; och ingen
enda kategori av våra förnäma akademier och
vetenskapliga sällskap har något att skaffa med
den ... Men om den också inte uträttar något
annat än att den på ett oskyldigt sätt lockar till
skratt... så är den snart nog mera värd än en
hel massa digra ärevördiga böcker, åt vilka man
varken kan skratta eller gråta." Man kan lätt
föreställa sig hur de lärda kritici måtte ha
rynkat på näsan åt "lögnmünchhausen", som
bara vill få oss att "skratta på ett oskyldigt
sätt". Men just däri ligger Bürgers största
förtjänst i fråga om "Münchhausen". Han har
överallt åter fått fram berättelsens
ursprungliga ton och givit boken den oförstörbara
friskhet som gjort den till en riktig folkbok, vars
segertåg gått långt utanför Tysklands gränser.
Därtill är den i alla enskildheter så konstnärligt
genomarbetad, att en stor litteraturkännare
betecknat Bürgers "Münchhausen" som "ett moget
konstverk". Jag vill därmed inte förringa värdet
av Bürgers utökning av stoffet. Den har kanske
t. o. m. främst bidragit till bokens popularitet.
I varje fall citerar man i dag, som det tycks
mig med rätta, "Münchhausen" ofta under dess
tyske författares namn, skalden G. A. Bürgers.
Hans anonymitet hävdes dock först 4 år efter
hans död av hans vän L. Chr. Althof i dennes
biografi över Bürger, som ingår i band 6 av
Bürgers samlade skrifter av år 1798. Men först
i den samlade upplagan av år 1813 är
"Münchhausen" publicerad bland Bürgers arbeten.
Sedan har man länge betraktat Bürger som
ensam författare till "Münchhausen" och trott,
att han föregivit att boken vore översatt från
engelskan likaväl som tryckorten (London) var
en fiktion. Litteraturhistorikern Eliisen har i
förordet till sjunde originalupplagan 1849 för
första gången framlagt det rätta förhållandet.
(På denna omväg blev också Raspes namn först
bekant för den engelska allmänheten.) Men
ännu t. ex. i J. Scherrs världslitteraturhistoria
av år 1869 kan man i en not under G. A. Bürger
läsa, "att Bürger också författat den kända
lögnboken ’Münchhausens äventyr’ (1787!)". Äran
av att ha gjort rent hus med alla dessa
"münch-hausenlögner" tillkommer den framstående
bibliofilen och litteraturkännaren Eduard
Grise-bach, kanske mest känd genom sin förut
omnämnda "Weltliteraturkatalog". Likväl tycks det,
som om den skråmässiga tyska
litteraturhistorien ännu i dag såge ner på "Münchhausen"
med samma ringaktning med vilken deras dåtida
kolleger skakade på huvudet åt den. Koschs
tyska litteraturlexikon (1927) avfärdar
"Münchhausen med anmärkningen, att Bürger "också
förtjänar en hedersplats såsom översättare av
’Münchhausen’", och Nadlers
"Literaturge-schichte des deutschen Volkes" (1938) har, hur
otroligt det än låter, inte ett ord till övers för
den tyske Münchhausen. Och dock lever
Münchhausen även utan att läsaren vet något om hans
författare, han lever likaväl som Robinson gör
det för millioner som aldrig hört namnet Defoe.
Liksom många författare till robinsonader
inte sett annat i Robinson än en äventyrare, så
utgavs varje skepparhistoria för att vara en
münchhauseniad, även om den som oftast inte
hade något med originalet att göra. Dessa
fuskverk stämpla vanligen sig själva genom sina
bisarra titlar och tryckorter (Peru). Svårare äro
de att känna igen, när de ge sig ut för att vara
s. k. fortsättningar på münchhausenoriginalet
eller "opus posthumum". Så utkommo mellan
1789 och 1804 ett andra, tredje, fjärde och
t. o. m. femte band av "Münchhausen" med
Köpenhamn, Bodenwerder och Ulm såsom
tryckorter. De återfinnas t. o. m. i katalogen över en
så förfaren samlares och bokkännares bibliotek
som litteraturhistorikern Leopold Hirschberg,
utgivaren av "Taschen-Goedeke", upptagna som
fortsättningar på den äkta "Münchhausen".
Deras författare är dock för länge sedan
avslöjad såsom en viss F. L. Schnorr, beryktad
för att ha varit den förste som slog mynt
av framgången med Bürgers "Münchhausen".
I England var det en okänd, som år 1792 utgav
den första efterapningen under titeln: "A Sequel
522
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
