Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
blir med barn, men lektorn motsätter sig
giftermål, och en handfast kvinna från
barnavårdsnämnden kommer och hotar flickan med
tvångsuppfostran. Lektorns frånskilda fru uppenbarar
sig med konventionellt blödande modershjärta
i all sin självupptagenhet. Och generalkonsulns
pojke träder in i handlingen som en
chockerande målmedveten liten personlighet.
Det är inte fråga om människoskildring, det
är typer och attityder som framförs i obesvärad
frihet. Replikerna slår voit och kommer ned på
fötterna: elegant intellektuell akrobatik. Någon
gång hotar det att bli allvarligt, och då bär det
inte upp längre: farsillusionen är nödvändig.
Författaren är verkligen uppfinningsrik och
tömmer heller inte ut sig i förtid. Sista akten
har dock blivit svag, men det beror närmast på
att han förfärats över sin egen djärvhet och
försökt släta över. Han vänder på det hela, lektorn
blir smått moralist, den frånskilda sympatisk,
dottern ett välartat hustruämne och teologen
nyinvigd kyrkoherde i den käcka, genomfalska
stil som visst är populär också i verkligheten.
Detta väcker inget riktigt förtroende till
författarens inställning; han förefaller slutligen
dela de borgerliga hämningar han satiriserat,
fast han kanske själv tror att manövern är
sofistikerad.
Framförandet levde i stor utsträckning på de
otaliga påhitt som ledsagar replikväxlingen;
man vet inte om författaren hittat på dem eller
om de härstammar från regissören, den genialt
improvisatoriske köpenhamnaren Sam Besekow.
Regin fick i varje fall det hela att glida
smärtfritt, att leka och frodas och inte fastna i tung
anspråksfullhet. Och aktörernas spelglädje var
påfallande. Toivo Pawlo visade en expressiv
talang också i komedifacket, fast han är för
ung att passa riktigt för lektorns roll. Harry
Ahlin karikerade generaldirektören, Anna
Wid-forss personifierade den frånskildas fulländade
ytlighet, Lena Cederström var en klok
älskarinna och Sif Ruud en karsk
barnavårdsmänniska. Hans-Eric Stenborg från Finland klarade
teologen så att det verkade naturlig fallenhet
för uppgiften, medan Ingrid Landgré, rar och
tilltalande som den unga flickan, föreföll att
dras med en viss rösthämning.
Det var en fantasifull, eggande föreställning
och Dramatikerstudions hittills roligaste kväll.
Artur Lundkvist
Film
De stängda portarna. John Baxter. Two
Cities.
Denna engelska film uppträdde tidigt på
säsongen men lades ned efter en vecka på grund
av bristande publikintresse. På begäran av
filmintresserade togs den efter en tid upp igen på
en annan biograf, reklamerades bättre och blev
nu en välförtjänt framgång. Det är väl en vacker
söndagsberättelse: måtte en strimma ljus
därifrån tränga ned till griften1 där alla de på
grund av likgiltighet eller otålighet i förtid
avpolletterade goda böckerna, pjäserna och
filmerna sover sin törnrosasömn utan mycket
hopp om att någon prins skall väcka dem till
liv igen.
"De stängda portarna" bygger på Walter
Greenwoods arbetslöshetsroman "Love ön the
Dole", och dess sociala kritik hänför sig alltså
närmast till förhållandena i en stor engelsk
industristad under depressionen i början av
trettiotalet. Men den är inspelad nu under kriget
för att visa att man i England inte är rädd att
sätta strålkastarn på egna brister samt för att
betona att filmens verklighet inte får ha någon
plats i efterkrigstidens socialt nyväckta
England. De dokumentariska inslagen är som så
ofta i engelsk film påfallande: arbetarhemmet
i radhuslängan (just i ett sådant föddes D. H.
Lawrence), de politiska mötena i gathörnen,
skramlet och röken på puben, de trista
processionerna ur och i de monstruöst glädjefattiga
fabrikerna, allt detta gör mera intryck av
reportage än inspelning. Utmärkt är den oljige men
ganska fryntlige bookmakern som i stadens enda
limousin glider omkring som en haj i
gatukana-lerna. Det blir han som till sist med penningens
makt får flickan, som förlorat sin älskade i ett
strejkupplopp. Med sin kropp köper hon en
smula komfort och skönhet åt sig själv och en
plats åt sin arbetslöse bror som väntar barn
med en tonåring utan hem. Genom sin absoluta
oberördhet av romantisk filmschablon — detta
sträcker sig även till skådespelarnas uppträdande
i minsta detalj — och sin vilja till saklighet
och sannfärdighet även med risk att bli sträv
och obehaglig är denna film en av de få som
alltigenom vädjar till ett fullvuxet känsloliv.
Georg Svensson
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
