- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
532

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

Väld och ande

Kaj Munk: Sidste Digte. Bonniers 1944. 4: 25.

Stellan Arvidson: Stjärnhavskust. Bonniers
1944. 4: 50.

Den som griper till svärd skall svärdet slå
ner. Det är en tes som inte utan tröttande
monotoni upprepas i en rad moderna diktverk och
som med våldsam åskådlighet illustreras av det
pågående kriget. De diktare som menar att
anden skall övervinna våldet med sina egna
vapen är lätt räknade. I stället för
undergivenhet predikar man hämnd, i stället för tålamod
ett heligt raseri, i stället för kärlek hat till det
onda.

De två diktsamlingar, som här anmäles, är
skrivna av män som kommit till den
övertygelsen att svärdet betyder mer än ordet, att våldet
endast kan brytas av våld. Kaj Munk, vars
"Sidste Digte" utgivits i vårt land av den
stridbare och temperamentsfulle Arne Sørensen,
hånar dem som talar om det danska smilet som
ett uttryck för dansk kultur. Nu är det inte
längre tid att le, utropar han. Vilddjuret har
sluppit lös. Nu gäller det att slunga sitt spjut,
att kasta sin bomb. — Stellan Arvidson
besjunger i sin nya diktsamling, "Stjärnhavskust",
en av tyskarna skjuten frihetskämpe och
utslungar sitt anatema över dem, som tror sig
sona hans offer med "kransar och ord". Här
fordras bragd och handling. I en annan dikt
riktar sig Arvidson till en diktarbroder, som
från tidens ondska vänt sig till naturen och till
andens rikedomar, som skriver om ett själens
land, om ett fäste ovan tid och rum dit ingen
pansrad näve når. Arvidson bär denne
diktar-broders senaste bok till en flykting från de
europeiska helveteszonerna för att höra hans mening
och får det svaret att "fågelsång" kan nog vara
bra under lugna och lyckliga tider men att den
som drivits från sitt land och sett sina närmaste
hungra och dö behöver en annan och vitamin-

haltigare näring. Han väntar frälsning av
kanonernas sång och har ingenting till övers för de
förfinade själskval som dikten ger uttryck för.

Kaj Munk är den som ivrigast manar till
handling. Hela hans diktsamling är en
flammande appell till danskarna att våga sitt liv
med svärdet i hand för fosterlandet. Hans dikter
är skrivna i Tyrtaios’ anda och inledes med en
översättning av denne. Sitt kristna engagemang
berör Munk endast sällan, men kristendomens
föreställningsvärld finns där ju ändå och bryter
sig ibland besynnerligt mot den spartanska
krigarandan. Under Tyrtaios-dikten har Munk
tillfogat dessa ord: "Fra det syvende
Aarhundrede før Krigeren; fra Nazareth." Därmed
antydes en likhet mellan krigaren Tyrtaios och
krigaren Kristus och den senare blir därmed
delaktig även i en strof, där det heter att man
må springa sin fiende inpå livet och inte ge sig
förrän han ligger som "et Lig tilbage". Jag har
svårt att undertrycka en rysning. De spartanska
krigaridealen synes mig gå lika illa samman
med kristendomen som nazismen.

De flesta av Munks dikter saknar
konstnärligt värde, särskilt om man mäter dem med de
norska frihets- och kampdiktarnas mått. Därför
gör de sällan något starkare intryck. Men
säkerligen har de gjort god nytta som eggande
paroller för Danmarks underjordiska stridsmän. Och
därmed har de fyllt den uppgift som för Munk
var det avgörande: att utlösa handling. Den
konstnärliga torftigheten viker undan i den
gripande dikten "Hjælp mig at følge dig —"
och i "August", en hyllning till ljungen som
tämjer sanden vilken annars skulle ödelägga den
danska jorden. Särskilt i denna sista,
meningsfyllda dikt förnimmer man en fläkt av storhet.

Arvidson tror inte att dikten betyder något
när det gäller liv och död. Den är en lyxvara
som man plockar in i sin våning först sedan det
övriga möblemanget är fullständigt. Erfaren-

532

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free