- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
537

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

verk som "Kristendom og Kvad", Paasches
doktorsavhandling, eller "Snorre Sturlason og
Sturlungerne" (1922). Fredrik Paasches andra
forskningsfält blev Wergelands-tiden: "Henrik
Wergeland og hans arbeid for jøder og
flyk-tinger, for frihet og norskhet, for
folkeopp-lysning og folkeenhet — det er først og sist
dette som har Fredrik Paasches hjerte, det er
lett å forstå. Og dikteren Wergeland! — Den
fantasirikeste av alle norske diktere, ’den
nordmand som maaskee føier heftigst og varmest’,
ble han aldrig ferdig med; hele sitt liv fortsatte
Paasche å trenge dypere og dypere inn i hans
diktning." Paasches tredje forskningsområde var
klassisk tysk litteratur: han skrev — till
reformationsjubileet 1917 — en bok om Luther. Philip
Houm sätter den högre än den bok om Goethe
som Paasche utgav: den har enligt Houm en
alltför trång basis, tar inte sikte på det
demoniska och förnekande som också finns hos
Goethe, och kanske är den kritiken berättigad.

Paasche kom att under 1930-talets mörka år
gå i Fridtjof Nansens fotspår: aldrig sparade
han sina krafter då det gällde att rädda
olyckliga människor undan den politiska terrorns
fångstarmar. Sin genius följde han troget in
i det sista. Han skall minnas som en i anden
brinnande, sällsport vidhjärtad, av humanitetens

bud genomträngd människa.

*



Också Nordahl Grieg fick lyckan att stupa på
sin post som en man i frihetsarmén. "Det var
en død med mening", säger hans biograf,
Johan Borgen, i sin fina, intensivt och
okonventionellt skrivna minnesteckning. Han var
"som dikter og menneske en sentral skikkelse
i norsk nasjonalt liv, ja mer enn det: et symbol.
Den glans hans brå død spredte over navnet og
alt det, det var et merke for, ble på den måten
et ledd i den nasjonale kampen."

Det står mycket av äventyrsglans kring namnet

Nordahl Grieg. Han skrev en gång en ypperlig
bok om "de unga döda" i Englands litteratur, om
Rupert Brooke och Wilfred Owen bl. a. Själv
kom han att tillhöra gardet av "unga döda".
Hans bana var inte så fri från stenar och törnen
som man nog har föreställt sig. Någon lyckans
gullgosse i den meningen att allt av någon
vänlig fe blev tillrättalagt för honom var han inte.
Han började ständigt på nytt, kan man säga.
Men lyckokast gjorde han mer än en gång.
Johan Borgen genomgår hans produktion, och
nästan överallt synes mig hans värderingar och
omdömen riktiga, välformulerade och träffande.
Kanske överdriver han en smula betydelsen av
Griegs insats som lyriker. Som poet åstadkom
Grieg utan tvivel verkningsfulla och av frisk,
intensivt ungdomlig känsla fyllda poem,
understundom ord i rätta ögonblicket, samlande ord,
tändande paroller. Men ändå — det är i all sin
impressionism typisk ungdomslyrik, där man
emellanåt kan sakna den kärnfulla
erfarenhetens tyngd, det är vacker och melodios poesi
men ändå inte verkligt banbrytande eller
nyskapande. Med rätta framhäver emellertid
Borgen vikten och betydelsen av sådana romaner
som "Skipet går videre" (1924) och den
politiska samtidsromanen’ "Ung må verden ennu
være" (1938), som har partier av storslagen
intensitet. Som Griegs största dramatiska verk
betecknar Borgen "Nederlaget", "i virkeligheten
et av de store dramaer som er skrevet i
Norden". Att detta skådespel från Pariskommunen
är sällsynt levande och gripande -— så mycket
är i varje fall säkert. Man minns dess drastiskt
slående bildverkan, och man lyftes av dess
friska och fria patos.

Havet och Norge — det är symbolerna för
Nordahl Griegs diktning. Med samma rätt som
Paasche kan han betecknas som norrman och
världsmedborgare, och liksom Paasche tillhör
han de gestalter från vilka ljus sprider sig mitt
i ett mörkt våldsskede. Johannes Edfelt

En svensk humanist

Olof Rabenius: Hans Larsson. En svensk
diktarfilosof. Fritzes 1944.
4:75.

I sin lilla skrift ger Rabenius en populär och
åskådlig skildring av Hans Larssons liv och
livsverk. Med konstnärlig hand tecknar han

bilden av den skarpsinnige filosofen, den
med-kännande hembygdsdiktaren, den kunnige
pedagogen, den- framstående estetikern och den
betydande politiske tänkaren. Hans Larsson var,
framhäver Rabenius med rätta, en rikt utrustad,
inåtvänd "sokratisk" natur, som i sin världs-

537

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free