Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
renande och luttrande verkan, som ligger i en
sådan syn på världsskeendet. I fråga om
europatanken har han städse principiellt erkänt och
bejakat den utifrån sin förståelsefulla inlevelse
i de olika folkindividualiteternas egenart.
Med ledning av dessa vidsynta synpunkter
har den livserfarne vise alltid bekämpat
maktnationalismen i alla dess uppenbarelseformer,
bl. a. gjort en skarp vidräkning med Kjelléns
biologiska statsteori, med tvingande skäl
vederlagt den tyske generalen Bernhardis
krigsförhärligande före det första världskriget och redan
i begynnelsestadiet med omutlig sanningskärlek
avslöjat nationalsocialismens maktlära i all dess
brutalitet. I samma anda har den store tänkaren
ännu kort före sin död i en uppsats "Nazismens
anor" (Göteborgs Handelstidning) ställt den
tyska idealismen och den nazistiska maktläran
mot varandra som oförenliga motsatser och
starkt poängterat distinktionen mellan ett
humanistiskt inställt och ett maktinfekterat nazistiskt
Tyskland. I sällsynt grad avtecknar sig sålunda
i Hans Larssons politiska idéfilosofi hans inre
karaktärsstyrka, den oböjliga konsekvensen i
hans lära och skarpsinnet i hans städse vakna
och djuplodande tidsanalys. Beklagligt nog har
Rabenius berört just dessa så centrala problem
blott på ett flyktigt och ytligt sätt.
Rabenius’ väl disponerade, åskådligt skrivna
populära framställning är visserligen en kunnig
vägledare genom Hans Larssons rikt fasetterade
tankevärld och kan tjäna till att verksamt
främja lektyren av Hans Larssons tankeväckande
och högaktuella skrifter; men med denna
välgjorda journalistiska produkt är ingalunda sista
ordet sagt i fråga om Hans Larsson, utan den
kräver som komplement en inträngande
vetenskaplig framställning, och man måste livligt
hoppas, att denna populära biografi icke
kommer att stå i vägen för en slutgiltig vetenskaplig
utredning, som denne filosof gjort sig så väl
förtjänt av. Erich Wittenberg
En bortglömd
Carl Santesson: Johan Erik Rydqvist.
Kritikern och publicisten. Gebers 1944.
12:—.
Ett litet tecken på att vi, mitt i
best-seller-industrien och de andliga värdenas inflation,
hålla på att få något som liknar en litterär
högkultur, är den uppmärksamhet som
forskningen börjat ägna en gången tids svenska
publicister, idéskribenter och kritici och som avsatt
resultat i värdefulla monografier av A.
Forsström, J. Kulling, D. Andreæ och andra. Att ett
lands odling också har en kritisk tradition att
uppvisa, är inte alls så betydelselöst som vi,
med vår romantiska överbetoning av
fiktionslitteraturen, äro böjda att antaga. Frankrike,
litteraturens hemland framför alla andra, har
sedan mycket länge behjärtat det, men hos oss
är denna inventering av glömda och förbisedda
intellektuella tillgångar ett tämligen färskt
fenomen. Det senaste tillskottet i genren är en
säll-sport inträngande och förstående studie över
Johan Erik Rydqvist (1800—77), som har den
fine och grundlärde Atterbomskännaren d: r
Carl Santesson till författare.
För eftervärlden torde Rydqvist vara mest
känd som filolog och författare av det
språkvetenskapliga arbetet "Svenska språkets lagar".
D:r Santesson har däremot behandlat honom
uteslutande i hans egenskap av kritiker och
publicist och har därvid ur glömskan
framdragit åtskilligt av största intresse och vikt för
vår vittra historia under 1800-talet. Utgången
ur borgerlig medelklass i Göteborg kom den
unge Rydqvist redan som uppsalastudent att
deltaga i den strömkantring, vilken vid
1820-talets mitt ledde bort från den tyska
romantiken och över till den engelska och franska.
Därom vittnar hans studie över Thomas Moore
från 1825, där han också visar sig äga en
anmärkningsvärd kännedom om samtida engelsk
och fransk tidskriftslitteratur. Tegnér hade
bidragit till att avlägsna honom från fosforisterna,
och 1825—27 medarbetade han i
stockholmsromantikernas tidskrift Kometen, som stod i
motsatsställning till såväl akademisterna som
uppsalaromantikerna. Den akademiska
prisskriften "Framfarna dagars vittra idrotter"
(1827) var med alla sina ofullkomligheter, sina
rester av traditionell äreminnesretorik och sina
tegnérska stildrag den första allmänna
litteraturhistorien på svenska och förvånande modern
i sin opartiskhet och vidsyn. Den bereste och
världserfarne Bernhard von Beskow, som alltid
beskyddade Rydqvist, hade riktat dennes
uppmärksamhet på de franska kritikerna Barante
och Sismondi och hela den kosmopolitiskt,
antiklassiskt inställda kretsen kring madame
de Staël; de blevo Rydqvists läromästare i kri-
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
