Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Det låg i sakens natur, att general Lee i princip
skulle hålla sig på defensiven.
Men efterhand visade Lincoln sitt sunda
bondförstånd även i egenskap av unionens överste
krigsherre. Han avskedade inkompetenta
överbefälhavare, han drog fram Grant ur glömskan,
han motsatte sig åtgärder, som endast avsåg att
förödmjuka Södern. Just detta kapitel — d. v. s.
Lincolns verksamhet som nordstaternas politiske
och militäre ledare under kriget — borde ha
fyllt ut huvuddelen av Sandburgs biografi. Nu
har den i stället tappats bort i ett hav av i och
för sig inte illa gjorda bataljmålningar, av
detaljerade skildringar av Lees, Grants och
Shermans fälttåg, av intresselösa uppgifter om
hundratals likgiltiga bifigurer.
"The War Years" har således blivit en
skildring av inbördeskriget. Denna skildring har
värde på grund av stilens livlighet och det med
otrolig flit hopbragta materialets rikedom. Men
det är inte någon definitiv, uttömmande
skildring. Sålunda vimlar den av lustiga anekdoter
och kärnfulla kraftord, men vi får aldrig veta,
hur pass bestyrkta dessa sekundära bidrag till
tidevarvets historia är.
Att presentera detta oformliga jätteverk i en
förkortad form för svenska läsare har inte varit
någon lätt uppgift. Ebba Dalin har valt
metoden att i stort sett bevara proportionerna
mellan originalverkets skilda delar. Skildringen av
krigsåren har sålunda fått nästan dubbelt så
stort utrymme som berättelsen om Lincolns
levnad före det första presidentvalet. "The War
Years’" fyra volymer har f. ö. av författaren
själv strukits ner till de 250 sidor, som ingår
i den svenska upplagan.
En1 lämpligare metod, som i högre grad hade
låtit verkets obestridliga förtjänster komma till
sin rätt, hade nog varit att utan hänsyn till
förf:s disposition dra fram de delar av verket,
som verkligen handlar om Lincoln själv, som
visar honom handlande i väsentliga situationer
och som tillsammans kunde antas ha gjort
rättvisa åt hans onekligen betydande
statsmanna-verk. Men en sådan omredigering skulle ha gett
verket ett helt annat utseende, och det hade
förf. kanske inte gått med på.
Nu har den svenska upplagan i stället blivit
ett slags mikrokosm av den amerikanska. Samma
svagheter, som vidlåder den senare, måste
därför sägas prägla även den förra. Efter slutad
läsning av den svenska upplagan måste man
med beklagande säga sig, att Abraham Lincolns
liv och verk även här har blivit borta med
vinden och att huvudvikten har lagts vid denna
vinds härjningar.
Framför allt borde de likgiltiga anekdoter om
bipersoner, av vilka originalverket överflödar,
ha rensats ut. Jag tänker t. ex. på den befängda
historia till belysning av John Ericssons
kroppskrafter, som berättas på s. 236 i den svenska
upplagan, och där det uppges att den frejdade
svensk-amerikanen en gång kastade en
järnstång, som vägde 275 kg, på en skrothög
(originalet har "600 pounds"). På den punkten
borde bearbetaren ha kompletterat författarens
bristande kritik.
Den vidlyftiga skildringen av slavhandeln,
som ingår i kapitlet "1830-talet i Amerika"
borde kraftigt ha strukits ner, särskilt som den
till stor del hänför sig till förhållanden, som
tillhör en långt tidigare epok än 1830-talet.
Slavhandeln i betydelsen av import av slavar
avskaffades genom kongressakt 1808 — året
innan Abraham Lincoln föddes — vilket dock
inte hindrade, att smuggling även långt senare
bedrevs, huvudsakligen dock från Västindien,
och naturligtvis förekom slavhandel inom
Förenta Staterna ända fram till slaveriets
avskaffande. Men det borde absolut ha nämnts att
importen av slavar till Förenta Staterna efter
1808 var en illegal företeelse. Eftersom
Sand-burg inte nämner det borde bearbetaren ha
nämnt det.
Enligt mitt ringa förmenande bör en
översättare eller bearbetare antingen korrigera eller
också i noter anmäla de uppenbara oriktigheter,
som han observerar i originalet. I varje fall
anser jag detta gälla om ett arbete av
föreliggande slag. När det t. ex. på s. 353 i den
svenska upplagan står, att sydstatsgeneralen Lee
1862 ärvde slavar efter sin svärmor men att
han frigav dem, under det att det på s. 377
försäkras, att Lee ögonblickligen sålde de
slavar, han hade ärvt, så ger dessa motstridiga
uppgifter visserligen i första hand anledning till
misstro mot Carl Sandburgs vederhäftighet, men
det föranleder även kritik mot dem som bär
ansvaret för den svenska versionen. Den av de
båda uppgifterna, som är oriktig, borde inte ha
kommit med i den svenska upplagan.
Några av de oegentligheter,’ som förekommer
i Sandburgs verk, korrigeras verkligen i de
542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
