Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
noter, med vilka Ebba Dalin avslutar verket.
Flertalet av dessa noter ger f. ö. på ett
förtjänstfullt sätt kompletterande upplysningar om
de i verket nämnda personer och händelser, som
de flesta svenska läsare kan antas inte känna till.
I förbigående noterar jag, att William Tweeds
skandalösa verksamhet som ledare av Tammany
Society på s. 408 har feldaterats: det står under
1820-talet men borde ha stått under 1860-talet.
Carl Sandburgs stundom säreget patetiska
och onekligen verkningsfulla stil är inte lätt att
återge i översatt skick. När t. ex. Sandburg i en
lyriskt hållen skildring av dynamiken i
1830-talets Amerika skriver "Off southwest Texas was
calling",, så kan man rent ordagrant återge
meningen "Längst nere i sydväst ropade Texas",
vilket översättaren i detta fall också har gjort
(s. 67). Men riktigt bra blir det ju inte. Här
hade en friare översättning varit på sin plats.
I andra fall är det svårare att finna ett
samband mellan svårigheten att finna en adekvat
svensk motsvarighet och det resultat,
översättaren har nått. "För den fattige irländaren är
skottkärran hans land" (s. 53) låter illa, och
detsamma får sägas om "Till stjärnorna på en
hård väg" (s. 125). "Vad han så häftigt
opponerade sig emot var att denna form av
äganderätt skulle spridas ut över de gränser, inom
vilka den för närvarande existerade" (s. 141),
låter egendomligt, ty "för närvarande" kan
svårligen förekomma i en sats, vars verb står i
imperfekt. "Detta kommer att göra mycket gott
för min armé" (s. 379), ger exempel på dålig
stilisering. Det amerikanska uttrycket "United
States Senator" kan enligt min mening inte
återges "Förenta Staternas senator" (s. 210),
emedan detta uttryck ger den oinvigde läsaren
intrycket, att det bara skulle ha funnits en.
"Medlem av senaten i Washington (ei. av den
federala senaten)" hade i varje fall varit klarare.
Vad till sist bokens utstyrsel beträifar, så är
denna på det hela taget mycket tillfredsställande.
De talrika fotografierna och karikatyrerna tycks
genomgående ha lånats från original arbetet.
Efter all ateliergrannlåten i filmen "Borta med
vinden" är det uppfriskande att få se
fotografier av general Shermans läger i det erövrade
Atlanta, av fångna sydstatssoldater i ett läger
vid Chicago och av Lincoln själv i samspråk
med McClellan och andra högre officerare.
Denna sistnämnda bild kan man inte se sig
mätt på: den liksom utstrålar den sanning, som
en uppmärksam läsning av Sandburgs verk i
alla fall förmedlar, nämligen att den senige,
högreste Lincoln inte bara i fysisk mening var
huvudet högre än sina militära medarbetare
— som på den nämnda bilden dessutom
uppenbarar sig i ett skick, som ger en god
föreställning om det federala militärväsendets
improviserade art.
Kartan på s. 367 i den svenska upplagan ska
enligt underskriften åskådliggöra sydstatsarméns
återtåg genom Virginia under krigets slutskede.
Den är emellertid så liten och oklar, att läsaren
inte har någon glädje av den. Det är
meningslöst att lägga ner pengar på klichering av kartor,
som läsaren inte kan tillgodogöra sig.
Åke Thulstrup
Brev från Helvetet
C. S. Lewis: Från Helvetets brevskola.
Översättning av Sigfrid Lindström. Företal
av Yngve Brilioth. Gleerups
1944. 5:50.
"Från Helvetets brevskola" torde vara ett led
i den tidvis mycket besynnerliga, "intellektuella"
kristna offensiv som i krisens tecken bedrivits
sedan före München. Boken har, enligt
uppgift, blivit en oerhörd succé i England och
Amerika, vilket väl, jämte biskop Brilioths
fad-derskap, är en av orsakerna att den översatts hit.
Det är ett slags brevtraktat, bestående av de
förmaningar "Hans Infernaliska Excellens,
Statsrådet Tumskruv" skriver till en lärling i
frestar-yrket, avgrundsanden "Malört", angående hans
behandling av en "patient" — d. v. s. en
mänskosjäl —, med vilken han slutligen
misslyckas, så att han själv i stället för själen blir
ett välkommet tillskott i onkel Tumskruvs skafferi
under Helvetets nuvarande svåra
ransoneringsperiod. Att den ena djävulen äter den andra är
alltså the happy end.
Uppslaget kan låta roligt. Det är t. o. m.
möjligt att breven för drivna teologer och
kyrkopolitiker kan äga en viss svart humor. Jag
citerar ur onkel Tumskruvs brev ett stycke som
faktiskt är valt på måfå — där finns nämligen
så många dylika tirader att det knappt lönar
sig att välja:
543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
