Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
av FTPF (Francs Tireurs Partisans Français)
är systematiskt genomförd, begynnande med
den klassiska tremannagruppen, där den
ansvarige endast känner en enda medlem av nästa
och högre grupp. Och i november 1942 är man
klar att adressera ett brev till general de Gaulle,
"till följd av de talrika och hjärtliga samtal vi
haft med er representant". Brevet återges delvis
i broschyren och är väl värt att ta del av. FTPF
begär bara samarbete och vapen. Man ber att
de Gaulle ska göra allom bekant att friskaroma,
spridda över hela landet, utgör delar av det
stora Kämpande Frankrike. Inga inrepolitiska
meningsskiljaktigheter här.
Friskarorna och de Gaulles trupper går också
numera hand i hand. Medan Vichy lider av
katastrofal pappersbrist, lyckas partisanerna
trycka och i millionupplagor ge ut nya
flygblad. Hur har detta underverk gått till? Det vet
man inte, ty inga hemligheter sipprar ut. Vem
kan också hejda dessa beslutsamma och tappra
män och kvinnor, beredda "till alla offer för
att segra"? Det står inte i mänsklig makt.
Gestapo rasar, Vichy dekreterar och talar om
"terrorister" för att göra troligt att det rör sig
om rövarband. Ingen tror Vichy mer. Man vet
bara att endast under 1942 har mer än 30 000
fransmän avrättats, medan omkring — eller
troligen i dag många fler — 400 000 försmäktar
och misshandlas i fängelser eller
koncentrationsläger.
Det goda franska humöret förnekar sig inte
heller mitt i den patetiska kampen. Man saknar
vapen tillräckligt, man saknar ofta ända till
kläder. Men nyårsaftonen 1943 utkommer i
Lyon ett nummer av ett ökänt
kollaborationist-blad som helt och hållet redigerats av
motståndsrörelsen Mouvement Uni de la Résistance
(MUR) och helt igenom för fram dess
synpunkter, bland annat i en ledande artikel, vänd
till det möjligen ännu tvehågsna borgerskapet.
Allmän förvirring och många goda skratt.
Det är ett både sakligt upplysande och rikligt
dokumenterat, livligt målande stycke fransk
frihetskamps historia som av Per-Olov Zennström
sammanpressats på mindre än 40 sidor. Man
läser dem andlöst och jag vill anbefalla dem till
envar av oss som med hjärta och trosvisshet
deltar i Frankrikes heroiska frammarsch mot
seger — nederlaget 1940 till trots.
Marika Stjernstedt
Kortare anmälningar
Töre Zetterholm: Jag kallar dig bort. Tiden
1943. 10:—.
Med sin andra bok, en historisk roman från
första korståget, med karta, historiska personer,
beskrivningar av utrustning i vapen och kläder,
med pittoreska figurer, hjältar, skökor och
rövare, överhuvudtaget allt vad man kan vänta
sig, har nu Töre Zetterholm anslutit sig till
"Den nya Romantiken", som han själv för
något år sedan, tydligen under arbetet med
romanen, siade om i en artikel i denna
tidskrift. Han ser nu ut att vilja ta avstånd från
vardagstristessen i sin första bok, som Artur
Lundkvist ansåg tillhöra "den osmält realistiska och
j ournalistiska genren". Men sina karakteristiska
egenskaper har den nya boken ej av de djärva
och färgrika äventyren eller av medeltida
oändlighetslängtan utan av skildringens realistiska
detaljer, som förvisso äro legio ity att de äro
många. Dokumenteringen förefaller det inte att
vara något fel på. Men man förnimmer för litet
av det tertullianska credo quia absurdum, som
författaren citerar något underligt i förordet.
Man saknar med andra ord den inlevelse, som
låter en se eller åtminstone ana en förklaring
till den märkliga företeelse som kallas korstågen.
Och detta är ju något väsentligt. Annars är
romanen rappt berättad och personer och
situationer äro ofta levande tecknade. Särskilt minns
man gycklaren Pons och hans vackra
kärlekssaga, som får blomma mitt i det blodiga
händelseförloppet. Som underhållningslitteratur i
sin genre kan boken rekommenderas.
Jan Cornell
Bertil Lagerström : Trasdockor. Gebers 1943.
9:50.
På tre huvudpersoner koncentrerar Bertil
Lagerström strålkastarljuset i sin roman
"Trasdockor" : Nina v. Beuch, en ung och lätt
depraverad dam, som saftar i sig ovanligt mycket
alkohol, advokaten Stellan Greger, ett tämligen
genuint äckel, som tycker om att kvinnor tycker
om honom men själv är oförmögen till djupare
känsloengagemang; slutligen den mystiske
affärsmannen Percival G. Kroning, en f. d. Pettersson
som visat framåtanda och talang för kolaffärer
och nu blir förälskad i Nina, gifter sig med
552
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
