Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner - Avlidna författare - Katri Vala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AVLIDNA FÖRFATTARE
med berättelsen om väninnan, som byter karlar
med större lättvindighet. Figurgalleriet är för
övrigt rikt, och bland de starkaste inslagen i
romanen är historien om Luke som skjuter sin
bror, då han tror att denne kommer för att
ödelägga hans misslyckade fruktträdsodling. I sin
helhet gör "Flickan vid floden" ett ganska
blekt intryck, men den är välskriven och väl
översatt och försvarar en plats i hängmattan
eller läsecirkeln. Thure Nyman
•
Etta Shiber: Under jorden i Paris.
Översättning av Thure Nyman. Bonniers
1944. 12: 50.
Denna bok, som skildrar hur två medelålders
kvinnor, en engelska och en amerikanska (mrs
Shiber själv), efter Dunkerque hjälper till att
smuggla ut hundrafemtio engelska soldater ur den
ockuperade franska zonen för att så
småningom hamna i Gestapos klor och iskalla fängelser,
är utformad som en besynnerlig blandning
av ockupationsthriller, äreminne, reportage och
självbiografi. Som thriller är den amatörmässig
men inte helt utan spännande situationer, som
äreminne över Frankrike, Paris, väninnan Kitty
och mrs Shiber själv konventionell men av hög
syftning; som reportage är den mer än sannolik
men inte i detalj — som upplevelse —
förtroendeingivande, som självbiografi patentartad,
gogglenaiv, falskt blygsam, omedvetet avslöjande,
ganska mänsklig och alltså inte helt osympatisk.
Det är mycket troligt att mrs Shiber
personligen endast upplevt en mindre del av de
händelser hon beskriver, och att hon fått det mesta
av stoffet i andra hand — boken är författad
i samarbete med två fransmän — men
tillräckligt mycket av den kvävande, heroiska och
kusliga verkligheten skiner dock igenom för att
boken ska vara läsbar. Största intrycket gör
givetvis de partier där råstoffet inte bearbetats
av författarinnans dilettantiska uppfinnings- och
inlevelseförmåga. Erik Lindegren
Avlidna författare
Katri Vala
Den finska skaldinnan Katri Vala (ursprungligen
hette hon Karin Waldenström) avled pingstdagen
28 maj på Eksjö sanatorium, där hon senaste tiden
vårdats för lungtuberkulos. Vid sin bortgång var hon
42 år gammal. Katri Vala föll alltså offer för samma
sjukdom som Edith Södergran, om vilken hennes
vers i sin extatiska hängivelse, sin lidelsefulla timbre
och nästan exotiska ordglans ofta kan erinra. Båda
är skaldinnor av den "direkta" typen, strofen
strömmar fram spontant som en fågeldrill och även om
det ligger omsorgsfull formbehandling bakom så
förmår den inte hämma intrycket av frisk
inspiration. Den fria versen var för Katri Vala också det
naturligaste uttrycksmedlet.
Katri Vala skrev endast på finska, inalles fem
diktsamlingar: "Den fjärran trädgården" (1924),
"Den blå dörren" (1926), "Vid jordens brygga"
(1930), "Återkomst" (1934) och "Vårdträdet brinner"
(1942). Ett urval av hennes dikter utkom 1943 på
svenska (Vår sång. Bonniers). Man kan i Katri Valas
diktning skönja en tydlig utveckling från mera
subjektiv hängivelse åt kosmiska stämningar och lycklig
naturberusning till stark social medkänsla och ångest
inför världskatastrofen. Det är ett djärvt spann som
förbinder de tidiga, nästan raffinerat utsökta och
förtrollande dikterna med de sena, mörkglödande och
hotfullt laddade, men det får sin bärkraft av hennes
sällsynt ärliga och oförfalskade personlighet. Som
människa synes hon ha varit fascinerande: hennes
dödsannons var undertecknad "De egna".
Vid Katri Valas bår lästes en av hennes broder
Erkki Vala översatt, tidigare inte på svenska
publicerad dikt, som vackert karakteriserar hennes
diktning och som därför må ingå i eftermälet. Den heter
Sälgpipan och lyder:
Jag är ej fanbäraren,
ej vägvisaren med örnhjärtat
på er färd till morgonlandet.
Jag är en sälg vid flodens rand.
Vindarna blåser genom mig
och världens upproriska ande
bryter av mig en enkel pipa
för att spela en melodi
full med smärta, storm, kärlek
och en aning morgongryning.
Vi återger här också de minnesord som Johannes
Edfelt yttrade vid Katri Valas jordfästning i
Stockholm den 5 juni:
"Katri Vala kunde i liv och dikt stå som ett exempel
på omutlig trohet — nämligen mot de humana ideal
som hon en gång gjort till sina. I sitt hemland
tillhörde hon den grupp av diktare som benämnde sig
Eldbärarna. Med fullaste rätt kunde hon också bära
detta förpliktande namn. Trots sjukdom och
motgångar höll hon in i det sista sin tro på sanningens
makt och livets seger brinnande. Finsk diktning
berikade hon med sin lyrik, som på samma gång är
fågelaktigt graciös, eldigt strömmande och mörkt
skimrande. Hon sjöng om fjärran trädgårdar, om
jordens brygga — och till slut om det livets
vårdträd, som vanvettiga människohänder satt i brand.
Vid hennes bår minns också många i Sverige vad hon
skänkt sin samtid av sköna visioner, modig tro,
dyrbart livsvärde. Svenska författare bringar den
rakryggade människan och benådade skaldinnan Katri
Vala en sista hälsning och ett tack för vad hon gett
den nordiska dikten, där hennes namn skall leva."
G. S.
554
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
