- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
571

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - P. M. Pasinetti: Giovanni Verga. Från italienskan av Karin de Laval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P. M. PASINETTI

GIOVANNI VERGA

Den kännedom man i allmänhet har om den
italienska litteraturen under 1800- och
1900-talen är ganska vag. De namn som vunnit
spridning äro inte många, och vad dem beträffar
förekomma felaktiga omdömen, vilseledande
perspektiv. En person med medelmåttig
bildning väljer sin lektyr på en höft. Han får till
exempel sin uppmärksamhet riktad på en
författare genom någon oväntad och hög utmärkelse,
och då läsaren tar del av dennes alster, i tro att
han är långt mera symtomatisk än han är, får
han generellt taget en fullkomligt skev bild av
honom. Det har hänt att man kanske ansett en
i viss mån maniererad lokalfärg utslagsgivande,
medan verk som bäras upp av mera betydande
förtjänster ha lämnats i skymundan. Eller för
att uttrycka det tydligare, nobelpriset som
tilldelades Grazia Deledda har placerat hennes
Sardinien på ett internationellt plan, medan
Sicilien — ja, hur många känna till Vergas
Sicilien? Översättningar och utmärkelser
(framför allt de engelska översättningarna av D. H.
Lawrence) äro i och för sig tecken på ett livligt
men så att säga specialiserat intresse. Man har
sålunda all anledning att förmoda att Verga, den
störste romanförfattaren under vårt 1800-tal efter
Manzoni, för en och annan har nyhetens fräschör.

Verga var sicilianare, av god familj. Han var
lång till växten, och att döma inte bara av de
personers utsago, som känt honom, utan också
av de egenskaper som karakterisera hans prosa,
var han ganska fåordig och tillbakadragen.
Redan som ung reste han omkring i Italien.

I synnerhet i Milano kom han i kontakt med
ett slags litterär bohem, den så kallade
"Scapi-gliatura", som utövade ett visst inflytande på
hans första litterära skede. En viss beröring
med den mondäna världen och med stadslivet
gåvo honom stoff till några av hans skapelser,
de som inte ha samma skönhetsvärde som de
övriga. Den Verga som lever kvar är sicilianaren
Verga. Till sin barndoms Sicilien vände han sig
med sin litterära konst och följde en
psykologisk utveckling, som var ganska klart utstakad.
Det rörde sig om en återvändo till det äkta och
ursprungliga. Huvudsaken är att det sicilianska
stoffet förnyade hans konst och tillförde den
element av bestående värde. Skillnaden ger sig
till känna, på ett sätt som förefaller mig slående,
i själva det litterära uttrycksmedlet, språket.
Skillnaden mellan språket i de sicilianska
berättelserna och i de övriga är påfallande. Det är
som om han genom att återvinna Sicilien också
funnit ett nytt tonfall, som om han ånyo
upplevde sin tidigaste barndom och som om
berättelser, samtal, böner från denna tid, deras
speciella ton, åter ljöde i hans öra. Vergas ton är
ett slags resignerad och samtidigt kraftfull
klagan, smyckad med färgrika bilder, som
inpassas i ett glödande landskap. Den har, som
vanligen är fallet med poesien, vissa ledmotiv,
vissa fasta punkter (nästan alltid element
hämtade från naturen: himlen "mörk av hetta",
"häcken av fikonkaktusar", "malaria",
"missväxt" etc.), element som bidra till att förläna
framställningen en dov, ödesmättad stämning,

571

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free