Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Honorine Hermelin: Kampen om människan. Några antydningar om Vilhelm Grønbechs författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HONORINE HERMELIN
KAMPEN OM MÄNNISKAN
Några antydningar om Vilhelm Grønbechs
författarskap
Men nu er det som kaldes religion ikke en top der
sættes oven på erfaringen. Det er erfaringen selv, det
vældigste ved livet, dets dybde, dets omspændende kraft.
Det er realiteten i tingene, i mennesket, i verden —
ulykken var att den realiteten var gaaet tabt, ikke blot
i de ugudelige videnskabsmænd, men i hele Europa, så
at ingen tænkte sig den mulighed at der var dybde i
tingene ved siden af højde og bredde.
Vilhelm Grønbech i "Mindeord over Harald Høffding".
En bok av den danske religionshistorikern
Vilhelm Grønbech — den har nyligen utkommit
i ny upplaga efter att länge ha varit
försvunnen ur bokhandeln — bär titeln "Kampen om
mennesket". Här återfinnas bland annat de
märkliga avhandlingarna om "Religionsskiftet
i Norden", "Primitiv religion", "Videnskabens
stilling i folkelivet", "Kierkegaard og
Grundtvig" samt "Kvindesag og arbejderbevægelse".
Den inledande uppsatsen, "Om læsning", ger
på ett tiotal sidor ett tvärsnitt genom historien,
en livslevande kulturhistoria eller rättare
människohistoria alltifrån de dagar, då dramat blir
"født af dansen for Guds ansigt", till vårt eget
nu, då det är läsning som i sanning är en helig
konst, därför att den ofta är vår enda väg att
verkligen komma i förbindelse med andra. "Den
enkelte trækker sig tilbage i sit lønkammer med
sin bog" — och kan möta en människa ansikte
mot ansikte, även om tusen år skiljer dem åt.
Men ingen fattar längre den hänförelse som
dikten, berättandet och dramat i gamla dagar
lät brusa genom sinnena, smältande dem
samman till vad Grønbech kallar en storsjäl.
Rubriken "Kampen om människan" sluter sig
emellertid nära och väl om hela det livsarbete
som — alltjämt fortsatt — är Vilhelm
Grønbechs. Ty det är en kamp om människan och
för människan, om att se och fatta hennes
möjlighet och rätt att vara människa på alla livets
tusen olika sätt, om idealet att vara människa,
bara människa, att vara levande, bara levande.
Och det handlar om den kamp som Grønbech
kallar Gud eller Öde, om "det evige menneske",
som kan utlämna sig själv åt blinda ödesmakter,
"kan nægte at leve og ville døden, kan blive
mindre end sig selv, opgive sin skabende kraft
for at synke ned til et endeligt væsen, afhængigt
af fremmede magters vilje".
Under det gångna året har Vilhelm Grønbech
med uppnådd pensionsålder avslutat sin
verksamhet som professor i religionshistoria vid
Köpenhamns universitet. Denna lärargärning
har famnat vida och plöjt djupt. Och den har
aldrig frångått sin egenart att söka sig in till
att se och fatta hur historien alltid och överallt
bärs av människor, hur svaga de än är. Därför
614
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
