Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Honorine Hermelin: Kampen om människan. Några antydningar om Vilhelm Grønbechs författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HONORINE HERMELIN
alla känner att de kan blåsas bort av ett
vinddrag från oförutsedda yttre händelser. Utan här
är fråga om att komma ned till en grund, ur
vilken något nytt kan växa, inte byggas utan
växa. Det är fråga om något av den "visdom
som bestaar i at lukke op til livets selvfølgelige
enfold" — som det är så förfärligt svårt för oss
att komma in till. Det är någon som står här
och bryter och bänder i själva vår
världsordning, någon som mitt i historiens, det vill säga
i samtidens mäktiga vaneström på allvar kastar
in frågan: Det liv vi lever, är det verkligen att
leva? — Är det att vara människa?
Den fria föreläsningsverksamhet utanför
akademiska kretsar, som Grønbech sedan många år
utövat på Borups, Askovs och Liselunds
folkhögskolor och för övrigt på flerfaldiga andra
håll, även i Sverige, kommer kanske nu att få
tidsutrymme att vidgas. Den är som en förtätad
form av hans författarskap.
En blick på förteckningen över Vilhelm
Grønbechs från trycket utgivna verk, sådan den
återfinnes på baksidan av den sist utkomna delen
av hans arbete över Hellas, visar att de sista tio
åren betecknar ett väldigt produktivt
genombrott. Från och med år 1932, då andra
upplagan av första bandet "Mystikere i Europa og
Indien" kom ut, har detta följts av ytterligare
tre band "Mystikere", som leder från Indien
över Heraklit, Eckehart, den heliga Teresa,
Donne, Wordsworth till Herder. Därtill kommer
Grønbechs kanske väldigaste verk, boken om
"William Blake", hans arbete i två delar om
"Goethe", hans "Friedrich Schlegel" och
trilogien "Jesus", "Paulus" och "Kristus", till
vilken sluter sig det stora verket om "Hellenismen".
1942—43 utkom de två första delarna av
"Hellas" samt ett arbete om "Sprogets musik",
något år dessförinnan en samling dikter och
en roman, "Sejersen fra Variager", som kanske
är en självbiografi och säkert en djupgående
samtidens kulturhistoria, lokaliserad till
Grønbechs bornholmska barndomsstad.
Denna författarverksamhet, oerhörd även i sin
rent yttre omfattning, låter sig ju blott tänkas
som ett utflöde från en under åren ackumulerad
fond av forskning, erfarenhet och tänkande.
Alla dessa arbeten har också ett djupt inre
sammanhang.
"Hellenismen" står där som ett huvudverk
— ett motstycke till Grønbechs stora
förstlingsarbete "Vor folkeæt i Oldtiden" och det nu
begynta om Hellas — omsvepande det mer än
halvtusenåriga skede, som inriktar
huvudströmmen i den europeiska kulturen. Grønbech blottar
dess rotlöshet och främlingskänsla mitt i en
välordnad tillvaro, dess dödsångest och än djupare
livsångest, som udöser dess starka längtan efter
frälsning från detta liv, likaväl som en hård
moralism. Där börjar den historia, som kan
kallas de ensamma människornas, som
fullbordar sig i vårt århundrade och till sist utesluter
varje organiskt samfund; samhörighet kan blott
åstadkommas genom yttre ordning eller rent
våld. — Ensamma människor måste söka sin
umgängelse eller trygghet annorstädes än i den
värld som omger dem — som blott ger
besvikelse och främlingskap. Några finner vad de
söker i mysterieupplevelsen eller i filosofiskt
världsförakt. Grønbech har följt både mystiker
och ’livskonstnärer’ upp genom tiderna, allt
närmare oss själva — en Heraklit, Eckehart,
Teresa, Donne, likaväl som en Goethe,
Kierkegaard, dessa som var på sitt sätt förmått göra
den egna, ensamma själen till det enda
väsentliga i tillvaron. I dess slutna rum smälts livets
alla krafter ned — för att förvandlas och stiga:
till mystikerns enhet med Gud, till lyrisk dikt
av oförgänglig skönhet, eller till
självbeskå-dandets väldiga verk, sådana som Kierkegaards.
Det verkliga motstycket till Grønbechs stora
arbete om Hellenismen är hans bok om Jesus
människosonen. Ty den värld som fått liv
genom mästaren från Galiléen är en från
grunden annan än hellenismens, likaväl som
judendomens. Mötet mellan dessa tre sinsemellan så
616
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
