Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
till fredshushållning och därvid undgå
massarbetslöshet, den internationella andans otaliga
förhinder inför språnget från ord till handling,
tendenserna till kortsynt behandling av
Tyskland och till en ny stormaktsimperialism, och
mycket mer. Mestadels är enskildheterna var för
sig vederhäftigt framställda, men det gäller inte
alla och särskilt inte den punkt, som
nationalekonomen Myrdal trycker som mest på,
nämligen konjunkturutsikterna. Han har gripits av
amerikansk krisskräck, närd av den tydligen
överdrivet höga krigskonjunkturstämningen där
ute. Hans utveckling av temat massarbetslöshet
etc. är redan ur språklig synpunkt inte värdiga
sin upphovsman. Där finns gott om
dubbelräkningar eller åtminstone omtuggningar och av
kortslutningar av typen: "Blir det arbetslöshet
friställs en motsvarande mängd mer
arbetskraft." Krisskräckens egentliga grund är
förutsättningen att överskottsländerna varken vill eller
kan nämnvärt bidra till krigszonernas
återuppbyggnad genom merarbete för export, m. a. o.
att hela internationalismen går i baklås, vilket
är en ren trossak. Därtill kommer den kända
uppfattningen att storindustrin numera är för
effektiv för att kunna ge nog arbete — så t. ex.
skulle USA kunna förse Italien med hela dess
behov av verktygsmaskiner på sex veckor —
vilket i och för sig är ett underligt synsätt och
särskilt då inför en tid, då varubristen väntas
bli den världsekonomiska faktorn nummer ett.
Hur man än synar de myrdalska analyserna,
leder de inte naturligt fram till så nattsvarta
slutsatser som de ovan citerade. Som helhet
framstår därför detta debattinlägg som förfelat,
ja direkt skadligt. De appeller till vårt folk vari
det utmynnar — vi ska hålla den mellanfolkliga
idealismens fana högt men ställa in oss på
att bli isolerade och trots Nordens uppenbara
gemensamhetsintressen inte räkna på stort mer
än kulturellt samarbete — blir också mycket
matta och opåtagliga.
Naturligtvis har Myrdal här gett oss mycken
värdefull upplysning och en rikedom av sunda
synpunkter, bl. a. gentemot den alltför inbitna
inställningen till framtidens tyskar.
Efterkrigs-idealismen och "fredsoptimismen" behöver
förvisso också sina kritiker. Men det skulle inte just
nu ha varit en Kassandra. Tom Söderberg
Pd Tredje rikets vägnar
Fritz Deck: Tyskland utan kulisser.
Wahlström & Widstrand 1944.
9:50.
Fritz Deck är en tysk nationalekonom, som
redan på 1920-talet lyckades förvärva svenskt
medborgarskap och som på sin tid gjorde sig
känd som den tyska skadeståndspropagandans
nitiske arbetare i Léon Ljunglunds Allehanda.
I förordet till sin bok om Tyskland berättar han,
att hans ansökan om visering beviljades av
tyska legationen mot hans löfte att "objektivt"
redogöra för sina intryck. Den upplysningen
säger egentligen allt om herr Decks senaste
opus. "Tyskland utan kulisser" är nämligen en
tysk propagandabok och, som man får hoppas,
den sista av sitt slag som ser dagen i Sverige
under detta krig.
Att herr Deck med många band är knuteni vid
sitt f. d. fädernesland är ju i och för sig inte
något anmärkningsvärt. Vi är ju vana vid, att
det också finns andra svenska medborgare än
herr Deck som känner och skriver som tyska
patrioter. Herr Decks arbete måste sägas
tillfredsställa mycket högt ställda anspråk hos det
tyska propagandaministeriet. Hans intryck från
Tyskland våren 1944 visar nämligen att det
i allt väsentligt står bra till med Tredje riket.
Folket är på det hela taget nöjt och belåtet både
med sig självt och sina ledare, och även för den
som i likhet med anmälaren inte är villig att ge
mycket för det s. k. andra Tyskland är det dock
en smula förbluffande att höra, att Hitlers
prestige är orubbad.
Om verkningarna av anglosachsarnas
bombraider ger doktor Deck samma upplysningar
som doktor Goebbels. I Berlin är flyganfallens
huvudmål sålunda inte industrierna utan
befolkningen, och i München var det "verkliga målet"
domkyrkan, som dock "lyckligtvis missats". Herr
Deck har också en mycket snillrik hypotes om
orsaken till att de anglosachsiska piloterna så
skickligt lyckats undvika industriella
anläggningar. "Det är också tänkbart", säger han, "att
marskalk Stalin inlagt sitt veto mot det direkta
ödeläggandet av den tyska industriapparaten."
Trots sin patriotiska inställning förefaller det
dock som om herr Deck inte skulle vara alldeles
övertygad om en tysk seger. Men han tröstar sig
i alla fall med "det hoppet, att Tyskland inte
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
