Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sera upp en verkligt levande, på en gång typiskt
engelsk och slående igenkännlig typ. Han
vägrar bestämt att ge sig in på några
djupplöjningar, men han har erfarenhet och
berättartalang, överblick och människokännedom, en
speciell, intim våglängd, och en värmande,
människovänlig ironi. Hans sista bok är en
vardagsskildring från en viktig sektor av det kämpande
Englands inre front, en flygplansfabrik där
man fått ta in massor av oskolad arbetskraft
och har svårt att hålla entusiasmen och
produktionen uppe veckorna före krigets definitiva
vändpunkt, Montgomerys offensiv vid
El-Ala-mein. Förmännen har svårt att få en del av
arbetarna, till största delen unga flickor, att inse
att landet verkligen fortfarande befinner sig i
krig, misstron mot en del inspekterande
pratmakare från departementen är djupt grundad
men på sina håll sorgligt obefintlig, och den
ur demokratisk synpunkt idealiske fabrikschefen
har svårt att få sina närmaste, var för sig
oumbärliga medarbetare, att dra jämnt. Priestley
sammanför oss med en hel mängd olika typer;
det är kanske litet svårt att hålla isär dem, men
det kan bero på det malande suggestiva bullret
från den jättelika maskinhallen, på sätt och vis
huvudpersonen i denna oprogrammatiska och
mänskligt frodiga kollektivroman, som inte bara
på ett underhållande sätt har fångat
folkstämningen i ett visst givet ögonblick utan också slår
ett gemytligt men kännbart slag för de radikalas
efterkrigsplanering. Erik Lindegren
Louis Bromfield: Mrs Parkington.
Översättning av Tora Nordström-Bonnier.
Bonniers 1944. 9: —.
Mrs Parkington är ett fenomen. Vid åttiofyra
år är hon lika vital som någon sextioåring både
andligen och kroppsligen. Hon har en själslig
balans, en naivt sund syn på tingen, som varken
högar av pengar eller en mycket intim
bekantskap med grevar, lorder och prinsen av Wales
har kunnat rubba. Hon tillhör, enligt Bromfield,
en särskild sorts starka människor, som livets
djävulskap inte biter på, och tydligen ska hon
representera något oförstörbart i amerikanskt
väsen. Hennes avkomlingar med den likaledes
starke majoren, den finansielle rovriddaren
Parkington, som går ett bra stycke utanpå både
Rockefeller och andra beryktade dollarfurstar
i fråga om hänsynslöshet i affärer, och som
tydligen har författarens sympati, är så mycket
mera anlupna, ett fysiskt, psykiskt och
moraliskt pack, som uppenbarligen ska gälla för att
representera den amerikanska överklassen.
Kritiken skulle vara bister — engelsk och fransk
aristokrati får sig en känga i förbifarten -—- om
den inte sköt över målet.
Uppläggningen är naturligtvis skicklig —
Bromfield vet, hur han ska ta sin publik, och
man kan svårligen tycka illa om gumman, även
om man inte tror ett jota av hela historien.
Thure Nyman
Människor och minnen. Personliga hågkomster
och släkthistoriska skildringar. Utgivna under
redaktion av Paul Nyberg och Victor
Hoving. Tredje samlingen.
Söderström & Co. Helsingfors
1944.
Den tredje samlingen av "Människor och
minnen" har nu utkommit. Det är som om
Finland ville inventera sina skatter på olika
områden i denna ödesmärkta tid för att därur
hämta kraft till dagens tunga och hetta. Man
känner detta vid läsningen av denna bok och
blir ofta direkt påmind därom. Det griper en
ibland så hårt som om det gällde ens egna
minnen och dyrbaraste arvedelar. Idyllen från
fordom, i många och växlande aspekter, i förening
med den lågmälta men lugna och trosvissa
berättartonen går rakt till hjärtat hos alla vänner av
vårt gamla broderland och broderfolk.
Flera kända namn medverka i denna del —
Yrjö Hirn, Runebergs sondotter Estrid
Furuhjelm, Carl von Bonsdorff och Alexander Frey.
Mest givande ur historisk synpunkt är
emellertid Jarl Ahrenbergs skildring av sin anfader
Henrik Ahrenberg (1710—67), kapellanen i
Villnäs. Det var inte en kapellan vem som helst
utan en herre som visste vad han ville och i alla
avseenden en karl för sin hatt. Skildringen har
ett betydande kulturhistoriskt intresse. Den
verklige berättaren i samlingen är dock en gammal
pensionerad läroverkslärare vid namn Ernst
Lundström, som relaterar sina erfarenheter och
minnen som elementarlärare i "Fyra små
städer", Mariehamn på Åland, Borgå, Tavastehus
och Kotka. Ernst Lundström förefaller vara en
vis man och en levnadskonstnär, utrustad med
det där rogivande och förtroendeväckande
gemytet, som bland annat ofta gör en god
berättare. Att svenskarna och enkannerligen
läroverkslärarna bland dem inte haft det och inte
634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
