Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
framför allt bör noteras är att d’Astier är en
verklig författare, himmelsvitt höjd över de
flesta av dem som hittills skildrat motiv från
det ockuperade Frankrike. Med konstnärens magi
får han fram stämningen i det besatta Paris, där
han vandrar omkring med döden hela tiden
i hälarna. Ett besök i den sovande Törnrosas
slott kunde inte vara hemlighetsfullare än detta
besök i Frankrikes sköna huvudstad, som vilar
vanmäktig under förtryckarens kloroformering.
Maktlös men inte död — det skulle tyskarna få
erfara ett år senare.
Denton Welch
Vi har också att tacksamt redovisa en annan
bidragskälla. I den förträffliga litterära och
konstnärliga engelska månadstidskriften Horizon
fann vi den i detta häfte införda novellen av
Denton Welch, som översatts med benäget
tillstånd av tidskriften. Vem Denton Welch är vet
vi uppriktigt sagt inte, han är alldeles ny på
den brittiska parnassen men utger i höst en bok
som heter "In Youth Is Pleasure". "När jag var
tretton år" är enligt undertecknads mening en
ovanligt bra novell, och vi får se om inte
Denton Welch snart blir ett namn i engelsk
litteratur. Novellen kommer en att med saknad
tänka på den tid då Christopher Isherwood
alltjämt var intresserad av den världsliga
skådeplatsen och inte som nu blott av intellektuella
yogaövningar.
Ronald Bottrall
Går vi vidare i häftet finner vi en liten
uppsats om poeten Ronald Bottrall. Den kommer
lägligt, innan Bottrall snart lämnar vårt land,
där han upporganiserat och förestått British
Councils sverigeavdelning. Poeten Bottrall kan
inte vara särskilt känd i Sverige och hör heller
inte till de lättillgängligaste. Han är emellertid
i hög grad representativ för den poetiska skola
som framträtt efter och omkring T. S. Eliot.
Som representant för British Council har han
däremot förvärvat många tacksamma vänner i
Sverige, vilka nu säger honom ett hjärtligt
farväl. British Council är inte någon
propagandacentral för det krigförande England utan ett
opolitiskt organ avsett att förmedla kännedom
om brittisk kultur i olika delar av världen.
Stockholmskontoret har tjänstgjort som
postkontor i avspärrningstider; tusentals är de
tidskrifter, vetenskapliga bulletiner och böcker som
genom det vandrat över till svenska forskare,
bibliotek, tidningar och förlag. Många är också
de försändelser som via det gått i andra
riktningen. Kontoret har vidare lyckats samla ett
representativt engelskt bibliotek, som står till
allmänhetens förfogande, det har i sitt läsrum
lagt ut aktuella tidningar och tidskrifter och
t. o. m. tillhandahållit ett skivbibliotek av engelsk
musik. Föreläsare har på dess föranstaltan
kommit hit, kurser i engelskt språk och engelsk
kultur har ordnats på olika platser i landet och
samlat rekorddeltagande. Om hela denna
verksamhet kan sägas att den skötts mönstergillt,
med engelsk takt och effektivitet. Det är därför
oriktigt att säga att inte British Council under
Ronald Bottrall gjort propaganda, det har
tvärtom gjort en alldeles oemotståndlig propaganda
för de engelska egenskaper vi här i landet
värdesätter så högt. Till all lycka kommer inte British
Councils verksamhet att upphöra med kriget.
Som efterträdare får Bottrall professor Michael
Roberts, även han en framstående litterär
personlighet. Det var Roberts som 1932
sammanställde den epokgörande lyrikantologien "New
Signatures", i vilken Auden, Day Lewis,
Emp-son, Spender m. fl. för första gången framträdde
i samlad tropp. 1937 utgav han den språkligt
estetiskt filosofiska utredningen "The Modern
Mind", som i marsnumret av BLM 1938 var
föremål för en artikel av Artur Lundkvist.
644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
