- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
650

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Denton Welch: När jag var tretton år. Novell. Till svenska av Th. Warburton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DENTON WELCH

mindre påfrestande när han inte var med. Jag
tror att folk på hotellet tyckte att jag såg
övergiven ut. Främmande människor kom ofta fram
och pratade med mig och log mot mig, och en
gång räckte en trevligt fånig belgisk dam, klädd
från huvud till fot i en luddig stickad dräkt av
orangefärgat babygarn, fram en blank
femfrancsslant och bad mig gå och köpa choklad åt mig
för den. Jag tror att hon måste ha tagit mig för
en mycket yngre pojke.

En av dessa eftermiddagar när jag hade
kommit in från nybörjarbacken och satt ensam
med mitt te på solterrassen, lade jag märke till
Archer, som satt hopkurad i en VTå med en bok
och tuggade ivrigt och tankspritt.

Jag läste också i en bok medan jag åt härliga
punschbebéer och små tårtor fullspritsade med
kastanjekräm och täckta med vispgräddsklickar.
Jag kallade målet te, men jag drack inte te
utan choklad. När jag hällde i chokladen höll
jag kannan högt i luften för att få mycket skum
i koppen.

Boken som jag läste var Tolstojs
"Uppståndelse". Fastän jag inte helt och hållet förstod
en del saker i den, fyllde den mig med
intensiv förtjusning medan jag åt de överdådiga
kakorna och drack min skummande choklad.
Jag tyckte att det var en ädel och hemsk
berättelse, men jag var bekymrad och förvirrad av
orden "oäkta barn", som hade förekommit titt
och tätt på sista tiden. Vad var det för slags
barn? Det var tydligt att det var ett barn som
medförde besvär och ledsamheter. Led det av
någon hemsk sjukdom, eller av någon form av
andesvaghet? Jag såg upp från boken,
fortfarande grubblande på orden "oäkta barn", och
såg att Archer hade vänt sig om i sin
knarrande korgstol och stirrade tomt åt mitt håll.
Orkestern spelade "The Birth of the Blues" i ett
ganska underligt schweiziskt arrangemang, och
det var tydligt att Archer hade distraherats av
musiken och invaggats i något slags drömmerier
där han satt och såg ut i luften.

Med ens miste hans blick sin tomhet och
riktades mot mig.

— Är din bror oppe på Jungfrau Joch igen,
eller något sånt? ropade han.

Jag nickade utan att säga något. Jag blev en
smula förvirrad.

Archer grinade. Han tycktes vara road av
mig.

— Vad är det du läser? frågade han.

— Det här, sade jag och förde boken till
honom. Jag ville inte skrika ut varken
"Uppståndelse" eller Tolstoj.

Men Archer gjorde sig inte lustig över att
jag läste något "klassiskt", som de flesta av
Williams vänner skulle ha gjort. Han sade bara:

— Jag tror att den är ganska bra. Min är
förfärlig; den heter "Mitt livs historia" av
drottning Maria av Rumänien. Han visade boken
och jag såg ett enastående porträtt av en dam
som såg ut som en ormtjuserska i full parad.
Hon tycktes ha en huvudbonad av vitt siden
som var pärlbroderat och spänt på kartong.
Tofsar och fransar dinglade på alla sidor.

Jag skrattade åt den löjliga bilden, och Archer
fortfor:

— Jag läser alltid den sortens böcker när jag
kommer över dem. Förra veckan läste jag lady
Oxfords självbiografi, och före det fick jag tag
i en strålande bok som hette "Brinnande kön".
Den var skriven av en fransk dam som gifte sig
med en engelsk adelsman och som sen for
tillbaka till Frankrike för att skjuta ihjäl en fransk
läkare. Hon dödade honom inte, förstås, men
hon blev dömd till fängelse, och där hade hon
det mycket angenämt med nunnorna som skötte
henne på sjukhuset. För en tid sen hittade jag
också en gammal bok av någon kronprinsessa
av Sachsen som slutade med en picknick på en
höskulle med en enkel italiensk herre i halmhatt.
Jag är förtjust i sanna berättelser ur livet, är
inte du det?

Jag nickade igen utan att riktigt våga mig
på ett svar. Jag undrade om jag skulle gå till-

650

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0666.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free