- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
653

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Denton Welch: När jag var tretton år. Novell. Till svenska av Th. Warburton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR JAG VAR TRETTON ÅR

parnas och solens skönhet tusen gånger mera
levande. Min trötthet gjorde mig eggande
medveten om nöjet och tillfredsställelsen med
färden. Jag ville sitta där med Archer länge till.

Till sist gav Archer mig en bit av sin egen
chokladkaka och började sedan skickligt skala
några tangerinklyftor som han räckte mig i
handflatan, på samma sätt som man ger socker
åt en häst. Ett ögonblick tänkte jag på att
härma en häst och böja huvudet och ta
klyftorna med munnen; så insåg jag hur galet det
skulle te sig.

Vi kastade de granna tangerinskalen i snön,
som strax tycktes fördunkla och förmörka deras
färg.

Archer grävde i sin bakficka och tog fram
några svarta billiga schweiziska
cigarrcigarretter. De var ur en automat. Han stack en i
munnen på mig och tände den. Jag kände mig
ytterst medveten om detta föremål som pekade
ut mellan mina läppar. Jag undrade om jag
skulle avslöja min okunnighet genom att inte
blåsa ut röken på rätta sättet. Jag vände mig
litet bort från Archer och experimenterade. Det
föreföll lätt om man inte drog in den för djupt.
Det var härligt att sitta där och röka med
Archer. Han behandlade mig som en fullvuxen.

— Kom så sticker vi i väg, sade han, annars
blir vi här hela natten om det skulle hända
något.

Jag kravlade mig strax på fötter och drog till
remmarna om fötterna. Archer var upplivad av
rommen. Han åkte ner längs den flata kammen
framför stugan och ramlade.

— Rätt åt mig, sade han. Han skakade snön
av sig och så startade vi på allvar. På fem
minuter hade vi svept ner längs kammen som
vi så mödosamt hade klättrat uppför hela
morgonen. Föret var förstklassigt; ny, torr snö utan
skare. Vi tog en annan väg som Archer hade
upptäckt. Terrängen var ojämn med branta
ställen och kurvor. Ofta var vi utom synhåll

för varandra. När vi kom till en isbelagd väg
genom en skog blev jag rädd.

— Stäm som fan och släpp inte taget, skrek
Archer bakåt åt mig. Jag förde skidorna mot
varandra och bad till himlen att de inte skulle
gå i kors. Jag lutade mig mot stavarna och
tryckte ned dem djupt i den packade snön. Två
gånger föll jag, men inte illa.

— Bravo, bravo! ropade Archer när jag
rusade förbi honom ut ur skogen rakt in i en
stor driva. Han halade fram mig ur snön och
ställde mig på fötter, dunkade mig över hela
kroppen för att få snön av mig, och så startade
vi nerför en backe som kallades Skvätten. Om
man klarade de små kullarna i backen fick man
den härliga känslan av berg- och dalbana.

Archer åkte förut, ner och upp, hojtande och
skrikande av fröjd. Jag följde mer stillsamt
efter. Vi föll båda flera gånger, men på det inte
oangenäma, studsande sätt som slänger en på
fötter med detsamma igen.

Archer vrålade av förtjusning och försökte
joddia med en löjlig fyllig altröst.

Jag hade aldrig haft så roligt förr. Jag tyckte
att han var en underbar kamrat, inte det minsta
respektingivande fastän han var något av en
idol.

När vi äntligen åkte ner till bygatan var det
nästan kväll. De första ljusen var tända i
butiksfönstren. Vi klapprade fram längs den hårda
isiga gatan och försökte att inte halka.

Jag såg in i patisserie-confiserie-iönstret, där
alla de elektriska lamporna hade duniga skära
skärmar som såg ut som pudervippor. Archer
såg min blick.

— Kom med in, sade han. Han beställde
varm choklad med vispgrädde och croissants.
Sedan gick vi båda fram till den lilla disken och
valde kakor. Jag fick en som såg ut som en liten
timmerstock. Den var gjord av mjuk choklad
med grön pistaschdekor som såg ut som mossa.
När Archer gick och betalade köpte han mig
litet choklad i en liten ask av masurlönn och

653

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free