- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
654

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Denton Welch: När jag var tretton år. Novell. Till svenska av Th. Warburton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DENTON WELCH

en kaka som hette Chocolat Poly chr orne. Varje
bit var av olika färg: gul, skär, grön, orange,
brun, vit, till och med blå.

Så gick vi ut på bygatan och började klättra
uppför vägen till hotellet. Ungefär halvvägs upp
stannade Archer utanför en liten trästuga och
sade:

— Här kamperar jag.

— Bor du inte på hotellet? sade jag
misstroget.

— Jo visst, jag äter där, men jag sover här.
Det är ett slags litet annex som de använder när
alla rummen är upptagna. Här finns bara två
rum; j ag betalade lite extra och fick dem båda
för mig själv. Det kommer någon alla morgnar
och bäddar och lägger in ved i spisen och ugnen.
Kom in och titta.

Jag gick efter Archer uppför trätrappan på
utsidan och stod med honom på det lilla loftet
utanför de båda rummen. Det föreföll härligt
varmt och torrt. Väggarna var omålade.
Fönstren var dubbla. När man rörde sig knarrade
träet sakta överallt. Archer öppnade den ena
dörren och sköt in mig. I ett hörn stod en väldig
vit kakelugn av en typ som jag tidigare bara
hade sett på bilder. En del av Archers
skid-handskar och sockor hängde på tork på ett räck
framför den. Vid en annan vägg stod två sängar
som såg ut som trätråg inbyggda i väggen. De
ballonglika bolstren svällde upp över träkanten.

— Jag använder knappast det andra rummet
alls, sade Archer. Jag slänger bara in alla
smutsiga kläder i det och har koffertarna stående
där. Han öppnade dörren mellan rummen och
jag såg en mindre kammare med kläder strödda
över golvet: vita skjortor, stärkta
smokingkragar, korta kalsonger och flera par tjocka grå
strumpor. Rummet luktade svagt av Archers
gamla svett. Jag rynkade inte det minsta på
näsan.

Archer stängde dörren och sade:

— Jag tänker bada.

— Har du badrum också — alldeles för dig

själv? sade jag avundsjukt. Var gång man ska
bada på hotellet måste man betala två och
femtio till Fräulein innan hon låser opp dörren. Jag
har bara badat två gånger ordentligt sen jag
kom hit. Men det gör inte något. Det tycks vara
omöjligt att bli smutsig i Schweiz, och i
lavoaren i sovrummet kan man tvätta sig över hela
kroppen.

— Du kan ju bada här efter mig. Vattnet är
härligt hett, men det finns inte så mycket. Om
du går till hotellet först och hämtar din smoking
kan du byta direkt efter badet.

Jag såg en smula osäkert på Archer. Jag
längtade att få blöta mig i varmt vatten efter
den härliga men ansträngande dagen.

— Kan jag faktiskt få bada här? frågade

jag-

— Om du kan bada i mitt vatten. Jag lovar
att inte pinka i det. Jag är inte verkligt snuskig.

Archer skrattade och gnäggade för att han
såg att jag rodnade av hans grovhet. Han tände
en ny cigarrcigarrett och började snöra upp sina
kängor. Han bad mig dra dem av honom. Jag
lade mig på knä, böjde ner huvudet och drog.
När kängan plötsligt gav efter föll jag framstupa
och kände lukten av Archers fot i den ulliga,
ludna, fuktiga sockan.

— Vill du vara hygglig och gnida min fot
och mitt ben? bad Archer brådskande och fick
ett uttryck av smärta i ansiktet. Jag fick
sendrag. Jag får det ofta mot kvällen.

Han sträckte ut benet styvt och sade var jag
skulle gnida och massera det. Jag kände var
och en av hans krökta tår och de hårda senorna
i benet. Hans vad var som en hård gummiboll.
Hans Iår som svällde ut ovanför knäet förvånade
mig. Jag tyckte för mig själv att det liknade
tratten på något slags blåsinstrument. Jag
fortsatte mekaniskt att gnida. Jag kunde känna hur
sendraget försvann.

När det spända uttrycket var borta ur hans
ansikte sade han tack och steg upp. Han knäppte
upp byxorna, lät dem falla till golvet och drog

654

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0670.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free