Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Denton Welch: När jag var tretton år. Novell. Till svenska av Th. Warburton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR JAG VAR TRETTON ÅR
upp skjortan. Med huvudet inne i den sade han
till mig:
— Gå och ta dina kläder så hoppar jag i
badet.
Jag lämnade honom och sprang upp till
hotellet med skidorna över axeln. Jag skyndade
upp på mitt rum och drog fram smokingen ur
garderoben. Den hade tillhört min bror William
sex år tidigare när han var i min ålder. I
hemlighet skämdes jag för det och hade sprättat bort
min brors namn från insidan av bröstfickan och
skrivit dit mitt eget med prydlig text.
Jag tog kam, tvättlapp och tvål, fick fram
min kälke och åkte ner till Archers hus på
ett par minuter. Jag steg in och hörde hur
Archer plaskade. Den lilla tamburen var full av
ånga och jag såg Archers axlar och armar som
en ljusröd dimmig fläck genom den öppna
badrumsdörren.
— Kom och borsta mig på ryggen, ropade
han; det är härligt. Han stack en stor hård
nagelborste i handen på mig och bad mig
skrubba honom så hårt jag orkade.
Jag drog den längs hans rygg så det blev
upphöjda röda ränder efter. Ljuvliga rysningar
tycktes skaka Archer.
— Mera! Mera! sade han drömmande som
en spinnande katt. När jag blir rik ska jag
ha en särskild ryggborstarslav. Jag fortsatte att
skrapa honom på ryggen med borsten tills jag
var rädd att jag skulle flå honom. Jag tyckte om
att göra honom belåten.
Till sist reste han sig drypande våt och sade:
— Nu är det din tur.
Jag klädde av mig och steg i Archers
halv-grumliga, löddriga vatten. Jag lade mig på rygg
och vältrade mig. Archer hällde ett starkt
badsalt på min måge. En av kristallerna fastnade
i naveln och kittlade och skrapade.
— Det här borde ta bort alla spår efter mig!
skrattade Archer.
— Vad är det det luktar? frågade jag och
strök undan kristallerna från magen och lekte
med den som satt kvar i min navel.
— Tallbarr! sade Archer, slöt ögonen
extatiskt och drog ljudligt in luften i näsan. Han
gned sig kraftigt med handduken och rufsade
till sitt hår.
Jag hade lust att ligga och blöta mig i
timmar, men det höll redan på att bli sent, så jag
måste skynda mig.
Archer såg hur svårt jag hade att knyta
rosetten. Han kom fram till mig och sade:
— Låt mig göra det.
Jag vände mig lättad om, men var en smula
skamsen över att jag inte kunde själv.
Jag stod mycket stilla, och han knöt den väl
och snabbt med sina stora nävar. Han gav
uddarna en liten extra knyck och klapp. Hans
blick var mycket koncentrerad, nästan skelande,
och jag kände hans andedräkt mot mitt ansikte.
I hela sin längd rörde våra kroppar fjäderlätt
vid varandra; små varma kontaktpunkter. Våra
stärkta skjortbröst kändes som lätt uppvärmda
tallrikar.
När jag hade borstat håret gick vi ut ur huset
och började gå uppför backen till hotellet. Den
tilltrampade snön var så hal, nu när vi bara
hade lackskor på fötterna, att vi halkade bakåt
hela tiden. Jag fäktade med armarna och
skrattade och skrek till Archer att rädda mig; och
när han högg tag i mig och började hala upp
mig kom han själv på glid. Natten var tyst och
djupblå med svagt lysande stjärnor. Vårt skratt
tycktes klinga tvärs över dalen, eka mot bergen
och kastas långt bort i rymden.
Vi kom fram till hotellet en smula i
oordning. Sulorna på mina lackskor var genomblöta,
och jag hade snö på byxorna. Archers
skjortknappar hade lossnat när han böjde sig framåt,
och en hårtest hängde honom i ögonen som jag
sett hända förut. Vi gick in på toaletten för att
snygga upp oss. Så gick vi in i matsalen.
— Kom och sitt vid mitt bord, sade Archer.
655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
