Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Emmanuel d’Astier: Sju sommardagar. Paris augusti 1943. Från franskan av Victor Vide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMMANUEL d’ASTIER
het. Hon är främmande för varje slags känsla
av panik. Någonstans i hennes våning fanns
dock dokument av sådan natur att de
bokstavligen representerade tolv revolverkulor
multiplicerade åtskilliga gånger.
Själv kände jag några kalla svettdroppar
rinna från armhålorna och längs sidorna, men
det hat som jag plötsligt fick till detta gamla
omänskliga fruntimmer gjorde att jag
behärskade mig. Vi kunde inte se från balkongen vad
två av männen gjorde på gatan och under några
minuter räknade jag i huvudet sekunderna för
att få tiden att gå — tills hissen skulle sätta sig
i rörelse.
Det var madame Feston som bröt
förtrollningen. Hon vände sig mot mig och sade med
en sötsur stämma:
— Ni har lämnat det elektriska ljuset i
badrummet igen, fortsätter ni så här så stänger dom
av strömmen i slutet av månaden.
Från fönstret var Paris blått, grönt och vitt.
Den ångerköpta ängeln hade en frånvarande
blick och visade inget intresse för det
främmande odjuret. Ängeln väntade på
uppvaknandet för att förvandlas till demon — och
skaka av sig lössen.
Lördag
Det finns inte ett kafé öppet på tio kilometers
omkrets fastän klockan ännu inte är tio på
kvällen.
Mörkret ligger så tätt att jag måste gå med
utsträckta händer som en blind. När jag
kommer till Triumfbågen måste jag räkna
avenyernas körbanor för att komma över från Avenue
Kléber till Avenue Wagram: Iéna, Marceau,
Champs-Élysées, Friedland. Några skuggor
klamrar sig fast som flugor vid nedgången till metro
Wagram. Den är som förr i världen mötesplats
för alla. Men inte längre för älskande eller
gatflickor. Mötena präglas numera av
hemlighetsfullhet och enformighet.
Nere i metron står fältgendarmerna med
utspridda ben framför biljettluckorna. Vid
ingången till perrongen står detektiver. Jag
kommer igenom spärren utan svårigheter, men
bakom mig dras nätet ihop kring andra. Det sker
med sådan diskretion och med så få ord att det
verkar som en pantomim.
Vid midnatt när utgångsförbudet träder i
kraft försvinner de sista skuggorna i gathörnen.
Under mörkret pyr en eld. Den glöder under
askan. Medan tyskarna jagar efter parisnätterna
på Brasserie du Tyrol vid Champs-Élysées, La
vie en rose på Rue de Clichy och andra
nöjeslokaler, så spinner spindeln sitt nät från Villette
till Malakoif och från Vincennes till St Denis
och snart täcks hela landet av trådar i vilka
spyflugorna skall infångas.
Och endast katterna som ser i mörkret har
förstått att ängeln i själva verket är en demon.
Auktoriserad översättning från franskan av Victor Vinde
666
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
