Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
BREV FRÅN LONDON
"Telling the World", en broschyr som nyligen
utgivits av den livaktiga grupp konservativa
parlamentsledamöter som är känd under namnet
The Tory Reform Committee, drar på ett enkelt
men konstruktivt sätt upp konturerna för en
plan för brittisk upplysningsverksamhet i
främmande länder efter kriget. Den uttalar sig
erkännsamt om British Councils arbete, som
man vid det här laget torde vara väl förtrogen
med i Sverige, men gör ett betydelsefullt
till-lägg: "Det vore uppenbart farligt att låta British
Council bära hela bördan i fråga om vår
nationella upplysningsverksamhet i något land eller
på något område. Kulturell
upplysningsverksamhet som inte bedrives utomordentligt väl är
sämre än ingen alls." Jag är inte på det klara
med om den andra citerade meningen är avsedd
att stå i lika intimt samband med den första
som det förefaller, eller med andra ord om den
är avsedd som en kritik av British Councils
kulturella arbete. Om det ligger kritik i den, bör
British Council vara glad åt den och lägga den
på hjärtat, ty den engelska allmänheten som
i egenskap av skattebetalare finansierar British
Council har varken möjlighet eller anledning att
sätta sig in i dess verksamhet utomlands och
kan följaktligen inte kritisera den, och det ligger
ju i sakens natur att publiken i de berörda
länderna inte kan bedöma hur väl eller illa
det fyller sin uppgift. Jag skulle vilja säga
att en intelligent genomsnittsengelsman så gott
som ingenting vet om vad British Council
uträttar i främmande länder, och hans motsvarig-
het utomlands kan inte veta om denna
institution gör allt vad den bör eller skulle kunna
göra, och inte heller om vad den gör kanske
skulle kunna göras åtskilligt bättre. Eventuell
kritik blir sålunda, låt vara oavsiktligt, stoppad.
Jag vet och erkänner gärna att en stor del
av British Councils "kulturella
upplysningsverksamhet" utomlands har bedrivits
"utomordentligt väl", inte minst i Sverige. Alltsedan den
vänskapliga amerikanska invasionen i England
har jag också varit i tillfälle att på nära håll
studera dess beundransvärda ansträngningar att
upplysa och underhålla våra allierade. Men jag
har i vissa stunder känt farhågor och oro över
en del av dess litterära insatser. Jag tänker till
exempel på ett bokurval som av anonyma men
alldeles oerfarna händer har sammansatts för
att ställas ut utomlands och representera engelsk
litteratur under det senaste kvartsseklet — det
innehöll ingen poesi, ingen litterär kritik eller
litteraturvetenskap och en sorgligt litet
representativ uppsättning skönlitteratur. Nu blev
urvalet visserligen utökat (med 50 kg vikt) efter
klagomål från den framstående författare som
skulle ha invigt utställningen men inte förrän
i sista stund fick reda på vad den omfattade,
men det är minst sagt beklagligt att ett sådant
klagomål någonsin var berättigat.
Betydligt mera upprörd är jag emellertid över
en av British Councils senaste utgåvor, vilken,
eftersom den är avsedd att spridas i stora
upplagor utomlands, torde få ett mycket effektivare
och långvarigare inflytande på utländsk uppfatt-
682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
