Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Under dessa förhållanden skrevs "Jane Eyre".
Den ansågs då den kom ut som en i viss mån
omoralisk bok, och Charlotte måste försvara
sig mot beskyllningar för oanständighet. Själva
fabeln, "the plot", fanns det emellertid
ingenting att anmärka mot. Den var, som Charlotte
själv skrev till sin förläggare, "a hackneyed
one", ungefär lika utnött, lika osannolik och
lika full av nödfallsutvägar som de
händelseförlopp som serverades i de flesta av tidens
romaner. Den fattiga, fula och föräldralösa Jane
Eyre uppfostras i en rik släktings hem och får
på allt sätt veta av att hon lever på nåder. Hon
sändes till en billig skola där medellösa flickor
uppfostras till kristlig ödmjukhet, vilket betyder
otillräcklig och ofta oätbar föda, osunda lokaler,
dålig hygien och plågsamma kylsår på händer
och fötter, allt insvept i ett tjockt moln av
fromlande religiositet. Vid aderton år blir Jane
guvernant på ett gods som äges av en mr
Rochester. Denne, som är tjugu år äldre än
Jane, och som beskrives som ful, intelligent,
godhjärtad, originell, elegant och demonisk,
förälskar sig på ett ärbart, d. v. s. på ett till
äktenskap syftande, sätt i guvernanten, och denna
förälskar sig på ett liknande sätt i honom. På
deras bröllopsdag avslöjas emellertid att
brudgummen redan har en hustru, en sinnessjuk,
elak och liderlig kvinna, som gläfser, tjuter och
bölar som ett djur, och som söker att med
tänderna slita sönder personer som äro henne
misshagliga. Detta avslöjande förklarar en rad
kusliga, spöklika händelser på slottet, och det
kommer Jane att i dygdig fasa, fast under svår
kamp med sin kärlek och även med sitt
medlidande, fly från den förkasdige bigamist som
nu i förtvivlan tigger henne att tillsammans
med honom lämna landet. Hon finner en
tillflykt hos en kyrkoherde St. John Rivers och
hans båda systrar. Det uppdagas i sinom tid att
Jane Eyre är en rik arvtagerska och att syskonen
Rivers äro hennes kusiner. Hon avvisar ett
frieri från St. John och blir slutligen lyckligt
gift med mr Rochester sedan dennes hustru
omkommit vid en eldsvåda, vilken kostat mr
Rochester högra handen och gjort honom blind.
Det lyckliga parets lycka ökas efter en tid genom
att den äkta mannen får tillbaka synen på ena
ögat.
Samtiden gjorde den fullt berättigade
anmärkningen att Currer Bell tydligen inte hade reda
på hur personer ur de högre klasserna talade
eller ens hur de klädde sig. Men för övrigt
svalde den osannolikheterna och såg knappast
ens det melodramatiska. Det som stötte den var
bokens antiklerikalism, den beska skildringen av
en religiöst betonad skola och av dess ledare,
kyrkoherde Brocklehurst, de ekon av Branwells
förtroenden som ljuda i mr Rochesters
berättelse om sitt liv, Janes alltför okonventionella
och okonstlade uppträdande, och framför allt
hela författarpersonligheten, som med starka och
intill själva märgen blottade känslor tränger sig
emot läsaren, lika påtagligt levande som en
människa, vilkens fulla kroppslighet förnimmes
genom ljudet av hennes andetag och värmen
från hennes hud. Numera måste den intima
kontakten med denna naiva, vilda, enkelriktade men
inte alltid så synnerligen älskvärda personlighet
räknas såsom ett av bokens största behag. Den
tjusar också ännu i dag, liksom för nära hundra
år sedan, genom den formella elegansen, genom
en berättarkonst som trots bokens digerhet
håller läsarens uppmärksamhet oavlåtligt fången,
genom realistiska miljöteckningar och genom
naturskildringar i vilka det finns både atmosfär
och temperatur, både doft och färg. Den tjusar
också genom en rad skarpt uppfattade och fint
utförda psykologiska porträtt, av vilka det av
St. John Rivers kanske är det mest lyckade.
Under det att mr Rochester synes vara en fri
och något dimmig fantasi, är St. John tydligen
tecknad efter de levande prästerliga modeller
vilka till överflöd stodo författarinnan till buds.
Det som numera skulle kunna stöta i "Jane
Eyre" är, utom osannolikheterna och de
melodramatiska inslagen, den oförsonlighet med
vilken författarinnan tar hämnd på Janes
plågoandar och den hjärtlöshet med vilken Jane,
under hänvisning till sin självaktning, lämnar
sin älskade åt ett tomt liv och en förtvivlad död.
Vidare den något egendomliga kurtis som
inleder kärlekshistorien mellan Jane och hennes
husbonde. Mr Rochester konverserar emellanåt
som en erotisk gourmet med smak för
kramsfågel. Och slutligen stöter den omständigheten,
vilken varken år 1847 eller nu torde kunna
kallas fullt anständig, att Jane, då hon i
överensstämmelse med sina principer avstår från att
mottaga en gift mans kärlek, erhåller belöning
genom att nämnde herres hustru inom inte
alltför lång tidrymd avlider.
Den starka egocentricitet för vilken "Jane
Eyre" är ett uttryck kan verka både tjusande
688
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
