Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Knappt en månad efter detta brott började
Alfonso d’Estes namn viskas i det påvliga
palatset. Han var äldste son till Ercole d’Este
i Ferrara och tillhörde alltså en av Italiens
förnämaste furstesläkter. Det smakade varken honom
eller Ercole att befrynda sig med de spanska
uppkomlingarna, men Alexander skydde som
vanligt inga medel för att genomdriva sitt beslut.
Det blev fantastiskt dyrt för honom — i fem
dagar räknade man gulddukater, som ingick i
hemgiften, och det var ändå bara kontanterna —
men så blev då en Borgia en d’Este.
Det var knappast att vänta, att Alfonsos
kärlek till sin påtvingade gemål skulle vara av det
hetare slaget. De hade inte heller några
gemensamma intressen. Alfonso var krigare och
galenpanna, Lucrezia hade umgåtts i vittra kretsar
i Rom och tycks lika mycket av böjelse som på
grund av tidens smak ha velat omge sig med
konst, musik och poesi. Därvidlag hade hon en
svår rival i sin svägerska, Isabella d’Este. Den
berömda markgrevinnan av Mantua led
åtskilliga nederlag i konkurrensen.
Ett av de bittraste var väl då skalden Pietro
Bembo avböjde en inbjudan att öka glansen av
hennes hov med sitt snille. I stället ägnade han
Lucrezia sin hyllning, och mellan dem uppstod
ett kärleksförhållande, som pågick, tills Pietro
av politiska och andra skäl drog sig tillbaka.
Den som efterträdde honom i Lucrezias hjärta
var ingen mindre än Isabellas egen gemål,
Fede-rico Gonzaga.
Hur listigt de sällsynta mötena mellan de
älskande än camouflerades, och hur skickligt
den ömma brevväxlingen än hemlighölls, kunde
Alfonso ändå knappast i längden förbli ovetande.
För att sätta krokben för denna illegitima
kärlek, som på grund av många omständigheter
måste förbli tämligen platonisk, skall Alfonso
ha sett till att Lucrezia nästan oavbrutet var
med barn, om man får tro författarinnan. Här
har nog hennes annars skarpa psykologiska
spårsinne svikit henne.
Mellan festerna och barnsängarna försökte sig
Lucrezia till en början också på det politiska
ränkspelet, men där kom hon ömkligt till korta.
Däremot tycks hon ha fyllt vissa administrativa
funktioner inom staten med framgång.
Ett muntert och vackert barn med tidigt
väckta passioner, uppfostrad i sin tids påvliga
moral, inte okänslig för maktens lockelser men
mera road av dyrbara smycken och vackra
kläder, hänsynslöst utnyttjad som lockbete i
faderns politiska intriger, utrustad med naturlig
charm och värdighet och en instinktiv klokhet
snarare än skarpsinnig intelligens, blev Lucrezia
Borgia ett offer för ränker, där hon själv bara
var en bricka i spelet, en olycklig kvinna snarare
än ett lastbart odjur.
Sådan blir i stora drag den bild man får av
henne i Maria Belloncis bok. Det finns alltjämt
dunkla punkter i hennes historia — orsaken till
kammartjänaren Perottos död, frågan om den
romerske infantens börd m. fl. — och
författarinnan avstår öppet från att bevisa, vad hon
inte kan och vad som kanske överhuvudtaget
inte kan bevisas, men de väsentliga dragen
förändras knappast därav.
Maria Belloncis bok förutsätter visserligen en
kännedom om personer och förhållanden, som
inte är allom förunnad, men även om man inte
i varje ögonblick kan hålla alla trådar isär,
framstår ändå den färdiga väven klar. Med en
vetenskaplig observations- och
kombinationsförmåga, som finner nya fakta i kända
dokument och nya dokument i kända samlingar,
förenar hon en förmåga av vad man kallar
inlevelse i situationer och själsliv, som är
respektingivande. Var och en som har intresse för
renässansens politiska och kulturella liv i Italien,
har mycket att hämta i detta kunskapsrika arbete.
Thure Nyman
Holbergs ungdom
Th. A. Muller: Den unge Ludvig Holberg.
Gyldendal. København 1943.
Man bliver glædelig overrasket, naar man en
Dag faar tilsendt Lektor Müllers Bog om den
unge Holberg, som man har ventet paa saa
længe, at man næsten havde opgivet Haabet at
se den. Det gaar jo ofte saaledes, at en længe
ventet Bog skuffer, naar man læser den, men
lige det modsatte er Tilfældet med Müllers
Bog. Skønt den kræver en intens Medleven fra
Læserens Side, læser man den med største
Lethed — næsten som en spændende Roman. Og
722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
