Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
berättarkonsten från Cervantes till Selma
Lagerlöf", är därför ett nyttigt arbete, även om det
har likar inom handbokslitteraturen. Det nya
hos Friedländer är att de olika verken
presenteras direkt, i korta analytiska karakteristiker,
medan de sammanfattande synpunkterna och
den litteraturhistoriska belysningen har sparts
till inledningen och till en förträfflig
kronologisk tabell i slutet. Recensenten hade först en
känsla av att de litterära porträtten borde ha
utformats mer ingående och i stilen personligt,
men har vid närmare eftertanke ändrat åsikt:
strängt taget ger författaren inom sitt korta
format tillräckligt mycket både av fakta och
stimulans för att locka läsaren att fördjupa sig
i verket. Analyserna är klart och koncist skrivna.
Som hemlös flykting har Friedländer förvärvat
sig hemortsrätt i andens värld genom att
tillägna sig klassikerna, och detta personliga
förhållande till verken ger sig ibland till känna
i stilen som spänstighet och entusiasm. Mot
urvalet av femtio klassiker torde inga vägande
anmärkningar kunna göras. I mitt tycke är det
en förtjänst att jämförelsevis få av de rent
barnaktiga klassikerna har medtagits: huvudvikten
har lagts på dem som det lönar sig att läsa även
efter tolvårsåldern. Det enda svenska prosaverk
som ansetts äga denna mystiska allmängiltighet
och allmänmänsklighet som gör ett verk
klassiskt är "Gösta Berlings saga", något som
knappast är ägnat att förvåna, eftersom vår
världslitterära insats ligger inom lyrikens
svåröversätt-liga område. Margit Abenius
Tolstojs äktenskap
Alja Rachmanowa: Tolstojs kärlek.
Översättning av Monica Wasastjerna. Fahlcrantz
& Gumaelius 1944. 11:—.
Att vara gift med ett geni innebär kanske
sällan någon dans på rosor, och när geniet är
av en Tolstojs oerhört komplicerade art kan
det bli ett martyrium. Mycket har skrivits om
Tolstojs äktenskap. Den säkraste källan till
kunskap om dess natur och förlopp är naturligtvis
hans och hans makas dagböcker och brev. Till
dem förblir det väl alltid säkrast att återvända
från alla om än så subtila utläggningar och
kommentarer av tredje part.
1862 förälskar sig den trettiofyraårige, som
författare redan berömde Tolstoj i
hovlivmedikus Baers’ dotter Sonja. Hon är en vacker,
oerfaren flicka på aderton år — han har bakom
sig alla en rysk officers sedvanliga sexuella
erfarenheter: i fyra år har han således till
kon-kubin haft kosackflickan Aksinja och tidigare
en massa lösa förbindelser med kvinnor. Hansi
könsdrift är omättlig. Brutal och otymplig som
älskare, skrämmer han strax efter bröllopet den
skygga Sonja, som aldrig helt ska lära sig fördra
— än mindre njuta av — hans famntag, men
som icke desto mindre ska föda sexton barn till
världen. De oerhörda motsättningarna i Tolstojs
natur uppenbarar sig så småningom för Sonja:
dels i samlivet med maken, dels i den intima
själsbikt han nedlägger i sina dagböcker. Men
Tolstojs hustru är en viljekraftig kvinna. Det
smutsiga och halvförfallna Jasnaja Poljana blir
under hennes insiktsfulla vård en välordnad
egendom. Hon vill ha prydlighet och renlighet
omkring sig. Hon går helt upp i livet för maken
och barnen, arbetar med hushållsgöromål hela
dagarna för att ägna kvällarna och en god del
av de nattliga timmarna åt renskrivning av
Tolstojs svårlästa koncept, som han aldrig
anförtror åt någon annan än henne. Ideliga
slitningar kännetecknar detta äktenskap; häftiga
uppträden hör till dagordningen — de kan
understundom efterträdas av ruelsefyllda
försoningsscener. Oerhört tung kan Tolstojs
melankoli vara, hans ångest över en tillvaro som han
inte ser någon mening i. De är alltför omaka,
dessa båda människor, och likväl älskar de
varann innerst inne, är bundna vid varann,
beroende av varann. I Tolstojs dagböcker
avspeglas den äktenskapliga tragedien med alla
dess fruktansvärda plågor och dess
lyckoomkastningar. Det tolstoj ska evangeliet, den
paradoxala tron på "folket" som bärare av den
sanna kristna andan och därmed av allt det som
ger livet innehåll och mening, är för hans maka
inget evangelium och ingen tro som hon på
allvar kan omfatta. Som en tigrinna strider hon
för sina barns rätt, då maken i kristlig enfald
och ödmjukhet, i samvetsnöd och botgörarlynne
vill skänka bort allt vad han, den besuttne
adelsmannen, och hans familj äger: det tillhör
egentligen de fattiga, det är under deras svett och
tårar det pressats fram: ge bort det — och dela
sedan de fattigaste musjikernas lott... Hon vars
enda strävan det är att omhulda sin make och
ge sina barn en god uppfostran kan inte fatta,
728
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
