Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kalkväggen — något av detta träffar ens hjärta
och får en att lystra. Olof Lagercrantz
Pelle Sollerman: Jacob Dubbes testamente.
Bonniers 1944. 7:50.
"Jacob Dubbes testamente" är den tredje och
sista delen i berättelsen om den gotländske
storköpmannen. Den kommer lagom till
100-års-dagen av hans död 1844. Pelle Sollerman
berättar trevligt och underhållande, och han har av
allt att döma satt sig väl in i handlingarna i
målet. Något har han väl också lagt till ur egen
fatabur för att ge färg och liv åt skildringen
av Dubbes nappatag med landshövdingar och
präster. Där kommer också hans berättartag
bäst till sin rätt. Sensmoralen av det hela har
författaren uttryckt i en kapitelrubrik: "Det
man inte älskar, äger man ej". Jacob Dubbe
var kärlekslös, hård och knipslug. Därför vann
han inte heller lyckan, menar författaren, som
tydligen inte tror att framgången kan vara nog
för en man som Dubbe. Svagheten i romanen
ligger just i bristen på fördjupning av det
mänskliga, och det hela är litet tunt och blekt trots de
grälla motsättningarna. Men som trilogien nu
föreligger är den ett aktningsvärt försök i genren
och kan påräkna intresse ett gott stycke utanför
den gotländska läsekretsen. Thure Nyman
Jørgen Nash : Sindets Underjord. Nyt Nordisk
Forlag. Kjøbenhavn 1943.
De norska landsflyktiga poeterna har under
kriget blivit mycket uppmärksammade hos oss.
Först var det Berggrav och Fangen som fångades
av vår uppmärksamhet, sen var det Øverland,
Nordahl Grieg och andra som fångade vår
uppmärksamhet — därför att de var starkare än
reklamen. Nu är det preliminärt samma sak
med Kaj Munk. Och det är sekundärt samma
sak med andra danskar, Nexø fyllde sjuttiofem
i juni månad, Gelsted är här i Sverige och flera
med honom.
Jørgen Nash är en ung dansk diktare som
tillhör kretsarna kring "Helhesten" och andra
radikala danska tidskrifter. Hos norrmännen
beundrar vi den muskulösa, isländska
kampdikten, och den slår kanske mest. Men varför
försumma natten? Hos danskarna borde vi
beundra sambandet med Europa, framför allt
med Frankrike, sinnligheten, det "bløde" — och
det vore fel att inte erkänna och lita till styrkan
i detta sinnliga och mjuka. Det är i själva
verket mer levande och nyanserat. Det finns
också en hemlig kamp som ingenting har att
göra med "kärnkraft". Jag citerar, ur "Sindets
Underjord", en kort, beundransvärd dikt:
Ingenting tindrer saadan
som dine to øjnes spørsmaal
om natten, naar du vaagner
og føier lyst til k jærtegn
i sanserna og sindet.
—- Naar du ler
i dæmringslegen
hemmeligt beruset.
Gunnar Ekelöf
Peter Freuchen: Vit man. Översättning av
Lisbeth och Louis Renner. Bonniers
1944. 12: 50.
"Vit man" är en historisk roman i så måtto
att den bygger, delvis i detalj, på faktiska
händelser, närmare bestämt i samband med prästen
Hans Egedes berömda försök att skapa ett
grönländskt kompani i stil med de ost- och
västindiska handelsföretagen i början på 1700-talet.
Han spelar själv en framträdande roll i
romanen, och detsamma gäller guvernören Enevold
Paars. I vad mån författaren har hållit sig till
den historiska sanningen, undandrar sig
anmälarens bedömande, och det spelar också mindre
roll. Med ett känt knep har Peter Freuchen valt
en anonym hjälte och dito hjältinna, en
strafffånge och hans spinnhusväninna (fastän han är
förstås student och hon nästan oskuld), och kring
dessa har han sedan satt i seen en massa
händelser, först i Köpenhamn och sedan på
Grönland, som bjuder på spänning och omväxling.
Författaren frossar duktiga tag i tidens råhet,
och det finns ingen anledning betvivla att han
vet vad han talar om därvidlag, lika litet som
när det gäller eskimåerna och livet på Grönland.
Hans vitala och frodiga humör förnekar sig inte
heller i denna roman. Thure Nyman
Per Wollebæk: Inga spår i sjön.
Översättning av Sven Barthel. Bonniers
1944. 5: 75.
Per Wollebæk berättar i sim korta roman om
fångar och andra ombord på en tysk
hjälpkrys-sare i Indiska oceanen. Fångarna är från olika
fartyg och av olika nationalitet: en gammal
gnidig norsk kapten som bara tänker på att
730
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
