Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Lars Villius: Sjöresa. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS VILLIUS
aktern först. Fören låg fortfarande intill kajen.
Från övre däck kastade någon ut ett läskpapper
på utsidan av båten där vattnet var blankt
i stiltjen och utan virvlar. Det var ett väl
använt läskpapper; kanske någon hade skrivit
ett långt och vackert brev. Man såg ur bläcket
löste upp sig i vattnet så det blev mörkblått
runtomkring; sedan lutade papperet sig på
sidan, genomdränkt, och sjönk sakta. Man kunde
se det en lång stund. Det låg nog en hel del
saker där på bottnen, tänkte jag. Om man
började meta och fick bottennapp skulle man
säkert få en fin fångst, tecken på flit, kärlek,
stora segrar och annat vackert som hamnat där.
Det skulle vara lärorikt.
Det var varmt och stilla med tyngden av åska
i luften. Himlen var disblå, lik matt metall, och
det var en gulaktig ring kring solen. Havet hade
en färg som lavendel i stiltjen. Jag kände svetten
rinna nerför pannan. Jag tog Birgitta under
armen och vi gick över i aktern när båten nu
börjat forsa ut ur hamnen. Det var en vit
skumskåra i det blanka vattnet och svallvågorna
bredde ut sig åt sidorna i hävande linjer och
man såg dem slå mot kajerna och försvinna in
under pålverket vid fiskbron. Vi for förbi en
tysk ångare från Hamburg i yttre
hamnbassängen; i fören stod en man med en pipa i
munnen och hämtade upp vatten i en spann.
På andra sidan hamnen, nedanför
oljecisternerna, låg en jagare, lång, grå och dyster. Ute
på piren satt två måsar som lyfte och seglade
efter oss. Vi hade god fart nu och i
hamninloppet mötte vi en bogserbåt på väg in.
Den hade en pråm på släp. Det stod en man
i skjortärmarna på pråmen och betraktade oss
likgiltigt. Några vinkade från vår båt och han
vinkade tillbaka utan att le. Vi rundade fyren
utanför hamninloppet och gick sedan stadigt
söder över i rännan. Doften av tjära och kolrök
följde oss en bit på väg. Man såg hur vattnet
runt de fasta fyrarna som markerade segelleden
blev grönt och klart när svallvågorna sköljde
över betongen. Vi mötte en skuta med trälast.
Den låg djupt och hade bruna segel som nu
hängde slaka och sladdriga, men motorn
dunkade friskt på när vi passerade varandra.
Akter ut hade stån blivit mindre och brett ut
sig åt sidorna med villastäderna och röda
tegeltak i grönskan. Man såg oljecisternerna nere vid
vattnet och lyftkranarna, men högre reste sig
den gula silobyggnaden, margarinfabrikens grå
komplex och dess höga skorsten. Vid varvet
dominerade den mönjeröda kölen på en upplagd
båt över de sammangyttrade husen. Det låg vita
moln vid horisonten. Jag tände en cigarrett och
såg hur stån försvann i värmediset. Till slut
hade hamnen och byggnaderna sjunkit ner under
vattenbrynet och man såg bara en otydlig
silhuett: fabriksskorstenen var som en smal
rökpelare i diset. Över horisontens jämna
vattenlinje reste sig ön norr om stån med sin ensliga
träddunge, som en hägring, och ännu en lång
stund kunde man se fyren utanför hamninloppet,
vit och värmedallrande och cylindrisk.
Så var det slut med det. När jag tänkte
framåt dök det bara upp något som jag mindes
från en föregående gång: officeren, som efter
det en kamrat fått fingrarna bortslitna av en
för tidigt exploderande handgranat hade sagt,
föraktfullt, att det för fan gällde att hålla
fingrarna borta. Det var mycket annat som jag sett
och hört och varit med om, och det var sådant
som man hade svårt att tro vara sant, sådant
som man inte trodde hände, sådant som man
inte ville tänka på.
Vi hämtade ett par vilstolar och slog oss ner
på däcket. Birgitta började läsa i ett par
modejournaler som hon hade med sig i sin stora
remväska. Jag satt och rökte och tittade på
passagerarna. Det var feta äldre män i vita byxor
och solglasögon (med barnsligt förväntansfulla
ansikten), damer i pärlhalsband och filtar (för
det är ju alltid kallt på sjön) och sedan flickor
i shorts med brösten under tunt tyg och lårens
långa linjer som gick över i höften där byxorna
746
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
