Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Knut Jaensson: Alice i Underlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALICE I UNDERLANDET
av den mystiska svampen förlänar en än den
alltför vuxnas, än det alltför diminutiva barnets
storlek, krafter som man dessutom måste ha
verklig övning i att handskas med för att rätt
kunna avväga och rätt kunna avpassa efter
varje situation. Problemet för Alice såväl som
för Carroll är att nå den rätta storleken och att
finna nyckeln till lustgården.
Detta synes för Alices vidkommande såsom
fullkomligt hopplöst och när det ser som
omöjligast ut försvinner, som det ofta brukar göra
i drömmen, också hela sceneriet, både nyckeln
och dörren är borta och Alice befinner sig
plötsligt i helt andra omgivningar, där hon
bland annat helt aningslöst får skåda en lätt
camouflerad men av den mest djävulska
vantrevnad präglad bild av äktenskapet. Jag menar
scenerna i kapitlet "Pig and Pepper" med
kvinnan (hertiginnan) som ett slags torr, avtrubbad
häxa, lindebarnet som en grisliknande
skrikmekanism och köksan som en kastmaskin vars
enda funktion förefaller att vara den att med
jämna mellanrum hotfullt slunga ut kastruller,
fat, tallrikar och spisringar. Hela denna bild av
äktenskapets praktiska konsekvenser kommer
som en förhandsvarning, redan innan Alice
trätt in genom den trånga dörr som leder till
lustgården. Samtidigt gjuter den i rikligaste
mängd vatten på Carrolls ungkarlskvarn och
skänker honom alltså tröst och upprättelse.
Men slutligen står Alice i alla fall åter helt
oförmodat framför den lilla dörren och nu
kommer hon verkligen in i lustgården, "bland
de vackra blommorna och de svala
springbrunnarna". De rader som inleder det följande
kapitlet, "The Queen’s Croquet-Ground", är
märkliga: "Ett stort rosenträd stod nära
ingången till trädgården: dess rosor var vita, men
tre trädgårdsdrängar stod omkring det och höll
ivrigt på med att måla dem röda." Liksom i
"Looking Glass" det poetiska inslaget är
begränsat till en enda seen, den då Alice möter
dovhjortskalven i den skog där alla namn är
Illustration av John Tenniel till "Alice’s Adventures
in Wonderland".
utplånade, så är i "Wonderland" Carrolls
tra-giskt-poetiska livssyn koncentrerad i en enda
mening, en mening som står där liksom i
förbigående och vars innebörd man knappast hinner
fatta förrän den uppslukas av drömmens
groteska händelseförlopp, insvept i den fantastiska
carrollska humorn, som oemotståndligt drar
uppmärksamheten till sig. Men om denna
mening inte har gått en förbi, så öppnar den
perspektiv åt många håll och sätter fantasien
i den livligaste rörelse. Det visar sig att den
som härskar i lustgården, som sig bör, är
Hjärter Dam. Och hon blir med Carrolls
livsuppfattning en inkarnation av grymhet,
nyckfullhet och härsklystnad. Om den tidigare scenen
med hertiginnan, lindebarnet och köksan hade
gett ett avskräckande varsel så att säga om
vantrevnaden i lustgårdens vardagstillvaro, så ger
krocketspelet, visserligen på ett högst förvirrat
sätt, besked om själva naturen hos Hjärter Dam
och innebörden av hennes välde. Hon är, som
Carroll ser saken, en härskarinna som man gör
763
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
