Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
också delaktig av hur en av de intelligentaste
bland våra intellektuella reagerade på första
världskrigets kulturkatastrof, av hur han med
aldrig svikande ärlighet och samvetsömhet för-
sökte komma till rätta med denna nya,
överväldigande erfarenhetsmassa. Det har blivit en
övermåttan rik bok, på mer än ett sätt sällsynt
representativ. Holger Ahlenius
Polsk indiansommar
Marika Stiernstedt: Indiansommar 39.
Bonniers 1944. 11:—.
Kanske kan den polska nationalkänslan
förklaras historiskt, psykologiskt, geografiskt. Vilket
upphovet än är, står det emellertid fast, att den
är något säreget. Att påstå detta är ingen
romantisk eller propagandistisk klyscha utan ett
historiskt faktum. Den unge löjtnanten i Marika
Stiernstedts nya roman säger:
"Det finns människor som kan lämna sitt
land och glömma det. Var som helst har de lika
gärna hem. Men du som har rest vida omkring,
har det inte någon gång hänt dig att träffa
människor som ingenting vetat om oss, inte talat
vårt språk, ingenting känt till om våra
historiska minnen — och så hör du dem med ens
i en sorts underlig ton av drömmeri säga: Vet
ni vad, det finns polskt blod i mina ådror ...
Där är vårt privilegium: Det blodet låter inte
plåna ut sig."
Härmed är också det viktigaste om denna
boks genesis utsagt till båtnad för framtida
litteraturforskare. Orsakssammanhanget är det. att
Polens nödläge utlöser detta slags reaktioner hos
alla med polskt blod. Man kan kanske likna det
vid den oro som griper de fridfulla
plaskdam-marnas tamfåglar när de hör flyttfågelsträckens
trumpetstötar.
Det naturnödvändiga skeendet ger också boken
dess karaktär. Det är en signifikativ skillnad
mellan denna och hennes föregående
ockupationsroman "Attentat i Paris". I den nu
utkomna boken finns föga av den förras hetsiga
rytm och nervskärrande spänning. Titelordet
"indiansommar" skulle kunna stå över en
pastoral idyll — och i mycket är det också en sådan.
Den lilla byn Sielce utanför köpingen Lowcza,
dit oceanografen Skarga återvänder efter en
forskningsfärd, är en bortglömd vrå av världen,
och det annalkande krigsbullret blir sällsamt
overkligt och ovidkommande bredvid sådana
sensationer som höstslakt och födelsedagskalas.
I några symboliskt genomlysta scener får man
åter uppleva den frid som dock ibland kunnat
gästa Polen och Europa. Det kan vara en
eftermiddag, då de båda pojkarna badar i åns
brun-glimmande vatten, en kväll som de bevarar
i heligt minne trots att "ingenting hänt,
ingenting alls, mer än att de tagit sig ett bad". Eller
också är det en kväll utanför köpingens
värdshus med godmodiga skratt och hundskall i
tystnaden, "en alldaglig stund, sådan som köpingens
invånare var vana att uppleva".
Man kan undra var Marika Stiernstedts patos
är att söka i denna idyll. Tre fjärdedelar av
boken har förgått, innan tyskarna har ockuperat
Lowcza, innan författarinnan ens höjt rösten,
innan krigsbullret börjar överrösta de bukoliska
visorna och förjagar sorglösheten vid den
ader-tonåriga Winias födelsedagsfest. Men just detta
är bokens signum — det lugna, naturbestämda
mognandet. Motståndet växer fram lika stillsamt
och oundvikligt som sensommaren mognar till
höst. Det är ett långt mäktigare patos än de
banala ockupationsromanernas skrällande
proklamationer. Och dess konstnärliga verkan blir
i samma grad intensivare.
De polska patrioterna i Sielce håller inga
brandtal. Det är av någon anledning onödig’..
Men jämsides med vardagsbestyren och i samma
trygga lunk som dessa förbereder de
partisanmotståndet. Handelsmannen delar ut gevär och
ammunition, snickaren Szamo, som varit
spanienfrivillig och läst Clausewitz, mixtrar ihop
landminor och brännflaskor och övar taktik med
bondpojkarna, godsherren Skarga leder
skjutövningarna och sätter upp sitt matsilver som pris.
Tempot stegras i slutdelen, när köpingen
ockuperats och repressalieaktionerna för ett
fingerat mord på en rikstysk igångsätts. Ett
exempel skall statueras på Sielce herrgård och
by (namnet är väl avsiktligt nästan ett anagram
av Lidice), och polackerna bjuder motstånd in
i det sista. Men boken skiljer sig alltjämt från
genrens vanliga mönster. Det är inga
uppkonstruerade intriger, inga förälskelser över
fronterna, inga quislingar och överlöpare. Att
793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
