Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
bilder, i denna egenskap påtagliga, levande nog.
Men vad vet man t. ex. efter slutad läsning om
Valters föräldrar i och för sig själva? Nästan
ingenting — nian vet bara hur Valter såg på
dem och vilka känslor han hyste för dem.
Detsamma gäller om de flesta av bokens figurer
men allra mest om Valter själv. Trotsig, naiv,
principfast till rättshaveri ter han sig för
läsaren, ty det är den indirekta bild av honom som
växer fram ur berättelsen om hans
levnadsomständigheter, hans bildningsgång och idéstrider,
men man får gissa sig till hurudan han är
djupare sett, i den mer naturbestämda delen av sitt
väsen, därför att Vilhelm Moberg liksom av
självfallen blyghet och kyskhet förbigår hans
"förtjänster" såväl som hans "svagheter", allt
det vi bruka kalla karaktär. Men detta är
memoarförfattarens egenart och
tillvägagångssätt, inte romanskribentens, varmed granskaren
inte uttalat något värdeomdöme utan bara gjort
ett försök till karakteristik.
Vad Moberg här givit på sin sobra, fasta,
redbara vardagsprosa — till rytmen betingad av
tematiskt upprepade livssanningar, stämningar,
händelsekoncentrat — är först och sist ett stycke
central svensk själshistoria från vårt sekels första
fjärdedel, utskuret mycket nära svenska folkets
eget klappande hjärta och buret av två av
dess stora religiösa upplevelser: nykterheten och
socialismen. Världshändelserna på ett bakre plan
och på ett främre bland annat ungsocialismen,
amaltheadådet, storstrejken, antimilitarismen i
den unge Per Albin Hanssons regi,
Luxburg-affären, den första Brantings-ministären utgöra
motiv och kontrastmotiv i Valter Strängs
sorgfälligt utarbetade levnadsväv. Soldatsonens,
glasbruksarbetarens, skogshuggarens bildningsgång
är representativ: den går från möteskulturen
i nykterhetslogen över självstudierna i
socialismens tecken till folkhögskolan, examensfabriken
och landsortspressen. Där kan
humaniserings-processen sägas bli avlöst av en fortlöpande
desillusionering, som består grundtemat i
berättelsens senare, i mitt tycke mycket för
vidlyftiga partier. Uppfylld av ett heligt patos för den
tryck- och yttrandefrihet, som varit livsvillkor
och livsluft för arbetarrörelsen och dess tillväxt
som samhällsmakt, får den unge
journalistadepten bittert erfara, att det inte bara är i en
borgerlig vänstertidning som privatintressena
förmå lägga munkavle på det fria ordet; även
,en liten socialistisk tidning nödgas ta hänsyn
VILHELM MOBERG
till annonsörerna, och det kan inträffa, att den
redigeras av en känslokall, nyktert kalkylerande
karriärist som redaktör Fläderbaum, en av dessa
borgerliga akademici, som aldrig upplevat
klasskampen i sitt eget blod, på sin egen kropp, utan
för vilka det hela blivit en fråga om taktik, om
politik i ordets dåliga mening. Valter Strängs
rättmätiga avsky för denna människotyp har
nog inflammerats en smula från Vilhelm
Mobergs egen sårfeber, ådragen i fjolårets bataljer,
där det dock var redaktör Fläderbaums
motsvarighet i verkligheten som drog det kortaste
strået och stod där med skammen.
Redan som prestation är Vilhelm Mobergs
nya verk imponerande, och det är genomträngt
av den uppriktighet på djupet, den essentiella
uppriktighet, som alltid förefallit mig vara hans
främsta tillgång som författare; om någon
förtjänar den missbrukade benämningen redlig
svensk, är det bestämt Vilhelm Moberg. Därtill
kommer här den återhållna ironi, varmed Valter
Strängs oskuld och naivitet har framställts, och
som ofta ger en verkan av fin och vemodig
komik. Och om individualiseringen av figurerna
795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
