Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
bok med den undrande titeln "Minne, vad vill
du mig?" och bokomslagets surrealistiska
drömakvarium är känslig i uppfattningen och
utarbetad med artistisk omsorg om det sanna och
mjukt levande uttrycket. Romanen saknar
tydligt perspektiv, den har en viss benägenhet att
blekna bort som helhet betraktad, och uppslaget
att ge ett tvärsnitt genom människoödena i ett
stockholmskt hyreshus är som bekant inte
originellt. Men den har flera fina scener som stannar
i minnet. Scener för både öga och öra. Karin
Lyberg har saftiga och kräset friska färger på
sin målarpalett — där är till exempel en
vårbild från Hötorget som både doftar och lyser.
Med kraftiga penselstråk målar hon den grova,
ilsket krullhåriga kvinnan Maja Bengtsson, ger
en snabb glimt av något vilt och fritt och otämt:
denna seen från Skeppsbrons kaj hör till bokens
bästa. Överhuvudtaget studerar denna unga
författarinna helst livsintentionerna,
konstnärsdrömmen, försoningsmöjligheterna hos sina
gestalter: den intelligenta judiska danskonstnärinnan
Sonja hämtar ur sitt inre en originell dansrytm
för att bjuda sina medmänniskor som gengåva
för livets vidrigheter, den blonda och veka Lena
strävar att bringa sitt väsens stridiga anlag till
mjuk harmoni, lill-Arvid söker utlösning för sitt
hämmade ömhetsbehov i praktisk omsorg om
andra. "Man bör — jag skall — jag vill —
varför säger ingen: jag måste", funderar den unga
Lena. "Så är det för mig. Jag måste eller måste
inte." Det gäller att komma fram till detta
bjudande måste — så tycks författarinnan mena.
Karin Lyberg förefaller ha begåvning, om
stor eller liten är för tidigt att yttra sig om.
Ibland — som till exempel i fallet lill-Arvid —
kan avsikt och välmening smyga sig in och störa
intrycket. Man får hoppas att Karin Lyberg
kommer att ha tålamod att lyssna, tills det dunkla
minnet knackar på den stängda porten och talar
om vad det är det vill. Margit Abenius
Underhållning
Alice Lyttkens: Längtans blåa blomma.
Norstedts 1944. 14:—.
Alice Lyttkens’ fjolårsbok, "Lyckans tempel",
var en ganska lustig och klipsk
underhållningsroman. Historien om vintapparänkan Fridboms
lilla Lotta som blev kommerserådinna Tollman
och lärde sig att ge svar på tal också på franska
var roande. Den var ytlig men ytligheten var
ganska behaglig och behagligheten stördes endast
i ringa mån av romantisk känslosamhet ocb
kvinnosakstendens.
Med årets bok, "Längtans blåa blomma",
vilken är en fortsättning på krönikan om
familjen Tollman och som för fram denna krönika
till år 1810, tycks Alice Lyttkens definitivt ha
givit sig bokindustrien,
underhållningsroman-fabricerandet och best-sellerapparaten i våld. Det
muntert brokiga och kvicka har fått mindre plats,
den sötaktiga känslosamheten större.
Kvinnosakstendensen är en smula patetiskt understruken
i denna berättelse om hur fru Lottas yngsta
dotter Betty under finska krigets hektiska och
dramatiska dagar upplever en varm och enligt
det trångsinta och fördomsfulla samhällets åsikt
föga ärbar kärlekshistoria med en ung olficer
och fördenskull är i fara att hamna på
spinnhuset. Skildringen gäller ju också en tid, som
såg det första förslaget om att ogift kvinna
skulle få bli myndig framläggas för svenska
riksdagen, och som högt älskade den litterära
typ som skulle kunna benämnas "den kyska
kurtisanen".
Alice Lyttkens har i "Längtans blåa blomma"
sökt ge en vidlyftig rundmålning av det
kulturella, ekonomiska och politiska tillståndet i
Sverige åren 1807—10. Läsaren överöses med
detaljer från denna epok då man började tänka
att den tyska litteraturen i alla fall var
djupsinnigare än den franska, då unga damer kunde
försjunka i funderingar över Novalis’ blåa blomma,
denna symbol för den romantiska längtan efter
något ouppnåeligt, då samtalen vid
middagsbordet rörde sig om Napoleons oövervinnelighet
och den kompletta dårskapen i att hålla på
England, då borgerskapet på allvar började tränga
sig fram till den främsta platsen i samhället,
då Sverige förlorade Finland, Gustav IV Adolf
blev avsatt och riksmarskalken Axel von Fersen
med den nådiga överhetens fulla gillande blev
lynchad på öppen gata. Riktigt sammansmälta
till en helhet ha emellertid dessa detaljer inte
blivit. "Längtans blåa blomma" ger bitvis
intryck av att vara en ganska obearbetad
materialsamling bestående av klipp, dels ur
historiska och litteraturhistoriska verk behandlande
1800-talets första decennium, dels ur annons-
800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
