Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ibland pliktskyldigast har tråkigt är inte hans
fel och att han pliktskyldigast undviker att tala
om det hör till den introducerande uppgift han
tagit på sig. I varje fall syftar han både djupare
och längre än föregångaren Kjell Strömberg.
Den kritik man kan rikta mot hans exposé
måste ta hänsyn till att denna först disponerats
med tanke på utländsk publik. Den första hälften
av boken har alltför mycket karaktären av
refererande, resonerande katalog, men man kunde
tänka sig att en svensk publik, sedan gammalt
förtrogen med exempelvis Söderberg eller
Bergman, skulle haft mera nytta av verkligt
inträngande små uppsatser som kunnat skänka
bort något av återupptäckandets glädje. När
Henriques hinner längre fram i texten visar
han att han verkligen kunde ha haft något
sådant att ge, och han, som hittills hållit sig
själv så i bakgrunden, förvånar plötsligt med
ett försvarstal för Agnes von Krusenstjerna som
nästan vittnar om glöd. Även uppsatserna om
Eyvind Johnson och andra av
proletärförfattarna ger behållning.
På det hela taget är det en mycket välvårdad
liten volym, försedd med överskådliga
kronologiska och bibliografiska register. De brister
texten ur en djupare kritisk synpunkt lider av
torde väl få anses bero på genren snarare än på
författaren, som i många stycken visat prov på
sin möda och sitt kunnande. Gunnar Ekelöf
Medvetande och materia
Anders Olson: Medvetande och materia. Tiden
1944. 9:50.
Som motto för sin nyligen utkomna, i
dagspressen livligt omdebatterade bok "Medvetande
och materia" har Anders Olson valt Fausts ord
"Du hast wohl recht; ich finde nicht die Spur
von einem Geist, und alles ist Dressur". Under
skarp kritik av psykologernas "animistiska"
uttryckssätt söker Olson i denna bok beskriva
människans beteenden och handlingar som rent
fysiologiska reaktioner på bestämda stimuli.
Hans mening är att kroppens reaktioner, både
de motosekretoriska som ej beledsagas av
medvetande och de sensoriska som beledsagas av
medvetande, har enbart fysikaliska eller
fysiologiska orsaker. Att anta ett medvetande som
deras orsak är helt obehövligt. Vid
beskrivningen av reaktionerna utgår Olson från Pavlovs
och Bechterevs kända teori om obetingade och
betingade reflexer. De resultat, till vilka Pavlov
kommer vid sina bekanta experiment med
hundar, vill Olson utnyttja vid förklaringen av den
mänskliga kroppens reaktioner. En viss reaktion
R (t. ex. salivavsöndring), som primärt är ett
svar på en viss stimulus S1 (munnens beröring
med födan), utlöses även av en helt annan
stimulus S2 (t. ex. en klockas ringning), om S1
och S2 upprepade gånger samtidigt påverkat
organismen. Reaktionen kallas då betingad.
Fysiologiskt sett har vid betingningen en
kon-nexion bildats mellan olika nervbanor, så att
vissa nervimpulser kopplas över från en nerv-
bana till en annan. Då nu dressyr består i
inarbetandet av dylika konnexioner, kan alla
kroppens reaktioner — utom de medfödda
(obetingade) — enligt Olson betraktas som utslag
av dressyr.
Vad Olson säger om denna dressyrs
fysiologiska karaktär är alltigenom baserat på andras
primärforskningar. Han ger först en klar och
instruktiv framställning av Pavlovs reflexologi
och söker därpå med hjälp av det pavlovska
schemat för obetingade och betingade reaktioner
tolka de sensoriska reaktionerna hos människan:
förnimmelse, föreställning, minne, tankar,
känslor, viljanden m. fl. Sålunda tolkas
föreställningen av smörgåsbordet, som dyker upp då
man hör gonggongen, som en betingad reaktion;
den obetingade reaktionen på gonggongens ljud
är en ljudförnimmelse. Känslan fattas som en
obetingad reaktion på vissa
blodkärlsmuskelrörelser, viljandet som en betingad reaktion på
vissa muskelkontraktioner o. s. v. — Det är
omöjligt att inom ramen för en kort recension
diskutera detta intressanta parti av Olsons bok.
Vad som förvånar är den dogmatiska visshet
med vilken teorien förfäktas. Det kan ju dock
blott vara fråga om en mer eller mindre
sannolik hypotes inom ett område, där vi vet så
försvinnande litet.
Man har betecknat Olsons ståndpunkt som
materialism. Detta är helt oriktigt. Olson vill
varken förneka medvetandets existens eller
återföra medvetandet på något materiellt. Som redan
821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
