Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Johannes V. Jensen: Fem myter. Översättning av Arne Hirdman - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM MYTER
SVERIGE
Med tåget.
En morgonsång:
Ah, vad den starka luften är härlig, lätt
blandad som den är med den första fina frosten,
det är en dryck som en smekning av den blå
himlen och ruset är som en svindel bland
planeter, men det är i denna luft träden dricka
sig till döds, se de röda, förryckta skogarna!
Nu försvinner redan den låga morgonsolen,
den drar med sin värme en fin frostdimma ur
jorden och går under i den; det blir en grå
dag, men det gör ingenting för nu har jag börjat
kväda och då är det ingenting som kan hindra
mig.
Jag tar just denna dag till mig, jag älskar
den i varje detalj som den är, medan jag står
här på expressen och jorden far mig nyskapt
i synen. Allt jag ser formar med ens mitt
hjärta, jag och tåget ger hals i
kärleksförklaringar.
Som en gammal gråsten i den våta
havreåkern är jag förälskad i dagen, just den här
dagen; som de blödande björkarna i sin höstliga
prakt, de bländande lövfällningsbålen snälltåget
susar förbi, som lövet i sitt leende
purpurvansinne älskar jag dig!
Som skatan, som fräck i morgonens stora
stund innan folk kommit på benen, satt sig på
bondens brevlåda vid korsvägen, som de tarvliga
kråkorna när de kommer daggvåta ur dimmiga
granskogar, som de småstäder vi jagar förbi
och som de mossiga slotten av granitblock
mellan träden älskar jag dig!
Jag bekänner mig till dig, svenska dag, som
snälltågets skärande dån upp genom provinser
och förbi sjöar, som denna kompakta kedja av
järn, hjul och sjungande spektakel; och jag
stiger med dig ned i den underfullt ljuva
stillheten på stationerna vi stannar vid och där man
knackar med hammare på hjulen.
Å, Sverige! — jag älskar dig som det rafflade
fjäll mitt på marken istiden format, de fårade
golv som bryter sig fram genom gräsmattan,
moränblocken i säden, de silvermögliga
enrisbuskarnas små kupoler och pyramider.
Här är så hemtrevligt när jag far förbi. De
rödmålade små hemmen ligger så
förtröstansfullt i den halvvilda, ännu knappt behärskade
naturen. Torparkon står med knotig bak i
stalldörren, den fredliga blå röken stiger från de
lantliga skorstenarna; nu lagar husmor frukost.
Och folk kommer ut, barnen går gruppvis
längs trasiga vägar till skolan, de viftar åt tåget.
Vi närmar oss Stockholm. Undan för undan
förtätar sig de tusen lösryckta och levande
intrycken till det som är större än alla sånger:
dagens prosa: staden.
Härmed drar jag in i Sverige.
(1907)
Översättning av Arne Hirdman
2 BLM 1944 x
849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
