Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Arne Hirdman: Minnets man i nordisk dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE HIRDMAN
är gud. Men en dag förföljer jägaren en hjort,
den snabbaste han såg, han löper och löper, en
rasande längtan piskar honom mot tillvarons
yttersta kant och där lyfter sig hjorten ur det
jordiska och förvandlas till en stjärnbild, som
tindrar gäckande mot jägaren. Han har löpt
ifrån sitt jordbundna jag, tomheten isar honom
om pannan. Efter hundra år kommer han hem,
allt är förött, hemmet borta. Evighetsdrömmen,
det dunkla minnet av "det tabte Land", har
lockat honom i fördärvet.
Motivet spinns vidare. Columbus blir den
verklige flygande holländaren, evigt fredlös på
haven sedan han dukat under för verkligheten
(som han ej vågat anamma). Santa Maria är
dödsskeppet, historien själv, människans irrande
erinring om det svunna paradiset. I en sista bild
knyts hela motivet samman. Jensen låter Beagle,
den engelska kryssare som förde Darwin runt
jorden, möta Santa Maria en vinterdag 1833
i trakten av Eldslandet — evighetsdrömmen
avlöses av nuet, Darwin tar Columbus’ plats. Den
fredlöse får frid i sin själ, nu är han jägaren
under Ygdrasil igen, hemmet står där åter! Han
har återvänt till naturen i sig själv. Och se,
Santa Maria, galjonsbilden, slår sig ned i gräset
med sin förstfödde i famnen, livet börjar på
nytt, under öppen himmel.
En gång då längtan drev oss ut, blev skogen
skepp, med kristendomen blev skeppet kyrka,
en resa på stället, men med Columbus blev
kyrkan skepp igen, och med upptäckten av
Amerika blev skeppet åter skog, naturen
återfunnen. Det är tankestommen i "Den långa
resan".
Verket kan kritiseras ur många synpunkter.
Det är inte skrivet i den följd vari det nu
föreligger, tanken var där före kronologin.
Upprepningar förekomma, figurer försvinna,
uppslukade av utvecklingen. Columbusboken har han
själv kallat "ett konglomerat av stilarter". Men
helhetsintrycket är överväldigande. Det är en
ton av tidlöshet och flykt över framställningen —
seklen som sekunder. Naturskildringarna äro
storslagna och ohämmade som naturen själv, de
välla fram över sidorna. Varje liten uppfinning
är gjord en gång till, inifrån. Så måste det ha
gått till! säger man sig ofrivilligt. Det är ju så
enkelt. Bakom denna självklara enkelhet kan
ligga mycket — Jensen har t. ex. själv gjort
trägna försök med stenyxa, han vet oftast vad
han talar om. "Vid bedre hvad du ved!" har
han haft som eget motto vid arbetet. "Varken
ovetande eller lärd" skred han till verket,
naturen var inspiration (ordagrant!),
"Drengeblikket" hela metoden! Tag t. ex. förklaringen till
vår blekhet. Vi nordbor blevo ljusa genom att
leva i skuggan, menar Jensen. Vätan blekte
håret, bräens grönblå skiftningar satte sig i våra
ögon. Det är djärvt, men kom med något bättre!
Man kunde, med tanke på Darwin, fråga:
Varför inte längre tillbaka? Varför inte ända
från urcellen? Varför börja med den relativt
sent i sammanhanget uppdykande
skogsmannen? Förklaringen är enkel: Jensen hade tänkt
sig en bok före "Det tabte Land", där just detta
tidigare, oändliga skede skulle tas med, men
saken blev utförd — i annat sammanhang.
Varom i nästa kapitel!
Det kan synas vara en dålig och opassande
avslutning att från människan sänka sig till
djuren. Men Jensen, som i likhet med
Heidenstam anser att kristendomen glömt djuren, ser
det inte så, snarare tvärtom. "Begiver man sig
til Dyrene, begiver man sig hjem." De äro våra
syskon i tillvaron, våra yngre syskon (Jensen
har i sådant en i förhållande till den gängse
omvänd terminologi, ser fornt som "ungt"). Att
ha en manet i släkten, vad gör det? Den är
böljeskumboren, väl så god som Venus! Steg
inte människan ur havet, först på alla fyra,
856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
