Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
NILS FERLIN
varos högsta lag. Men de blir överallt ett rov
för livets kompromiss. Under sina försök att
resa andens höga valv över samhället, infångas
de av samhällets borgerliga länkar. Som
borgerlig intelligens är de det borgerliga samhällets
tama lejon i bur. Bohemen drar den radikala
slutsatsen av detta. Kan den rena och
oförfalskade idén inte finna ett hemvist i samhället,
måste den flytta utom detta. Erfarenheten visar
att man endast kan tjäna anden i ärlighet och
renhet genom att ställa sig utanför samhället,
avkasta dettas ok och bygga andens värld vid
sidan. Det gör bohemen, vilken som zigenare,
som andliga vagabonder har ryckt upp sin egen
existens med roten ur det borgerliga samhällets
mark. Bohemen blir intelligensens personifierade
samvetskval, den mara som rider förrädaren av
den heliga saken." Det är vackra och sanna ord
och de passar bra in på Ferlin. Han har tidigt
gjort den erfarenheten att den som räcker
samhället ett finger han förvirras i sin själ och hans
idéer förfuskas. De hederliga, människor utan
hyckleri och lögnaktiga fraser, finner man endast
bland de utstötta och föraktade, bland tjuvar,
tiggare, clowner, misslyckade poeter m. fl. Hos
dem brinner, om också ofta med svag och
rykande låga den gudomliga elden. Men var och
en som har en plats i samhället, som på något
sätt tvingas medverka i den officiella
samfundsapparaten, är andligt död, är ingenting annat
än en avskrädeshög av tomma skal och döda
fraser. Därom är Ferlin övertygad. Han ser på
världen som Chaplin gör. Poliser och
ämbetsmän, präster och hyresvärdar, alla med fast
adress och fasta inkomster är fårskalliga och
otrevliga personer. De har kompromissat med
sina ideal och endast genom att lämna allt vad
de äger och sluta sig till vagabonderna kan de
hoppas på frälsning. Vagabonderandet betyder
ett politiskt ställningstagande och en väg till
moralisk räddning. När Ferlin om natten
vandrar genom den sovande staden fäller han gärna
en replik som denna:
De har sopat sin port, de har stängt sin dörr
för all vind som blåser förbi.
Ja, här sova de nu — de som levde förr,
de som sörjde och log som vi.
Det är herden som sörjer över de borttappade
fåren, över kamraterna som svikit den heliga
saken och gått i samhällets tjänst. Det kan väl
ibland finnas en antydan av högmod i den
fer-linska reaktionen. Han solar sig själv i en
popularitet som verkar ganska samhällelig, för att
inte säga folkhemsaktig, och litet fränare
tonfall, som riskerade just denna popularitet, kunde
man ibland tänka sig. Men han är dock skarp
och frätande nog ibland. I den nya samlingen,
"Med många kulörta lyktor", är det en
livskraftig syra i sådana dikter som "Akvarium"
och "Neutral". Han imponerar genom sitt
konsekventa fasthållande vid sin livssyn, och hans
ädla solidaritet med alla vingbrutna och
föraktade är stark och äkta. Han är en
moralpredikant som verkligen skakar sin läsare, och det
kamelhårs- och ökenideal, som han håller upp
mot den urvattnade folkhemslyckan, utövar på
varje mottagligt sinne en stark lockelse.
Hans nya diktsamling innehåller ej mycket
utöver vad han tidigare givit. Några av dikterna
får betecknas som efterklang, ferlinsk efterklang.
Här finns utsökt vackra saker men inga stora
paradnummer. Snärten finns kvar, men nötta
uttryck och trubbiga vändningar har smugit sig
in här och var. Någon direkt nedgång kan man
dock inte tala om. Diktaren förstår att med
samma mästerskap som förr anslå en ljuvligt
888
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
