Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
melodisk folkviseton ("Natten lyser som silver"),
han förmår som ingen ge uttryck åt den
broderliga ömsintheten mot kamraterna i storstadens
vimmel och på gamla Cosmopolite ("Småland"
och "Utanför ett kafé") och han har kvar den
egendomliga psalmton, som har sitt ursprung i
bibeln och en modersöverskuggad barndom, och
vilken ofta blir en bärare av det bästa och
innerligaste i den ferlinska världen. Osedvanligt
vacker i denna genre är "Tron":
En ros jag vet, som du ej vet,
där —- bortom blåa bergen,
om ock för mej en hemlighet
till formen och till färgen.
På kyrkogården vandrar jag
en natt bland tunga vårdar,
då känner jag en doft — helt vag,
från hennes gömda gårdar...
en doft som stiger — tills jag ser
på mörk och frusen himmel
hur stjärnor tändas — fler och fler,
i stort oändligt vimmel.
På kyrkogårdar vandrar jag
som ibland rosengårdar ...
Och natten lyser som en dag
de dödas minnesvårdar.
De marker där Ferlin strövar är desamma
i denna samling som i de tidigare. Stadens gator
och kaféer är hans värld, men då och då
kommer han utanför tullarna och hamnar då alltid
i ett kusligt nattlandskap, där skogen står tät,
där det är snö och is och man får springa för
livet. Bakom ligger förmodligen någon
upplevelse från hans barndoms värmlandsskog. När
ångesten kramar honom, när dödsfantasierna
ansätter honom, och det gör de oftare nu än
förr, då stiger denna nattliga skog upp för hans
inre syn, då springer han åter som ett barn
vett-skrämt mellan stammarna och spanar förgäves
efter hemmets ljus. Ett vackert och gripande
exempel på en dikt av detta slag bjuder
"Faktum är nog —". "För de trasiga nerverna mina
kreerade jag en låt", heter det där. Diktandet
ter sig för Ferlin som ett sista skydd mot de
framstormande ångestdemonerna. Han bekänner
att han många gånger varit frestad att frivilligt
glänta på dödens dörr, men livsviljan har visat
sig för stark. Han bör ännu ha mycket att ge.
Man lyssnar till honom med gripenhet, liksom
alltid. Man hör i hans vers en stämma djupt ur
den svenska diktens sekler, men samtidigt vet
man att det är en samtida och en broder som
talar, en man vars djupa allvar bakom den
ibland narraktiga kostymeringen man hela tiden
förnimmer som en anklagelse och en eggelse.
Olof Lagercrantz
Motsatsernas poesi
Jadeberget. Kinesisk lyrik på svenska av Erik
Blomberg. Norstedts 1944.
6:—.
*’I min gröna ungdom drömde jag om att
överflytta hela världens lyrik till svenska",
skriver Erik Blomberg i sitt förord till "Jadeberget",
en antologi med kinesiska tolkningar. Grekisk,
spansk, rysk, persisk, kinesisk etc. dikt skulle
kongenialt införlivas med vår. Av den
himla-stormande föresatsen har dock inte så litet
förverkligats, även om författaren själv naturligtvis
måste anse motsatsen. Det är fin och eldig dryck
Erik Blomberg har haft alt bjuda i en med
kärleksmöda formad egen bägare. Inte minst gäller
detta om "Jadeberget". I förordet berättar
Blomberg lärorikt om den klassiska kinesiska lyriken,
den finaste blomman av en tidig och högt
utvecklad kultur med drag av övermognad, där
poesien utövades av kejsarna själva och hölls
i den största ära, ja, utgjorde själva grundvalen
för all högre bildning. Blomberg upplyser också
en del om de svårigheter som möter översättaren.
Ett kinesiskt poem är på en gång mångtydigt
och knappt. Mellan tingen, tankarna och
stämningen bakom orden råder ett noga beräknat
samband. Lärda anspelningar på det klassiska
ger fin stimulans åt den tankfulle och bildade.
Därtill kommer att ett kinesiskt poem alltid är
något av en målning liksom en kinesisk målning
alltid innehåller ett poem. Och allt detta
förmedlas till oss med förandligat raffinemang
genom skönskrivarens "långhåriga pensel".
Kalligrafien betraktades nämligen i det gamla Kina
som skön konst, och själva skrivtecknen liknas
i en dikt vid "blomblad fallna i snö". Bara det
faktum att den kinesiska litteraturen skrivs
nedifrån och uppåt visar — tycks det mig — att
889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
