Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Mera om Bo Svenningsson
Olle Hedberg: Slå dank. Norstedts 1944.
12:—.
"Konstnärlig begränsning" är Olle Hedbergs
faculté maitresse. Inte begränsning till formatet,
ty romansviten om Bo Svenningsson tycks kunna
dragas ut i det oändliga. Men ämnesvalets och
miljöns begränsning. En middag, en tågresa, en
badort på västkusten, en restaurang — det är
inte utan att man gissar på fantasitorka bakom
det stereotypa sceneriet i "Slå dank". Men
samtidigt är det ett tecken på författarens
fulländningsnit. Man märker från bok till bok hur Olle
Hedberg får allt svårare att släppa ifrån sig
halvgjort arbete. Det är inte bara det att serien
om Iris Mattson omfattade två romaner, den om
Karsten Kirsewetter tre och denna sista om Bo
Stensson Svenningsson minst fyra. Det visar sig
"kanske ännu mer i detaljerna, i utformningen av
bipersonerna. Några av de mest verkningsfulla
porträtten i "Slå dank" är gjorda på personer
som på inget vis hör samman med
huvudintrigen. Det kan vara en chaufför, som kör den
vikarierande provinsialläkaren Bo
Svenningsson till ett nattligt sjukbesök. En hämningslös,
oskuldsfull krabat, viril i köttet men en sjuåring
i anden och en personifikation av den nya
sexualmoralen. Eller också är det två tillfälliga
medpassagerare på ett tåg, som försvinner ur
handlingen när resan är till ända men som lever
kvar i minnet. Scenen med den döende gubben
kan anföras som bevis för att Olle Hedbergs
fasthållande vid den borgerliga miljön inte beror
på oförmåga att handskas med andra. Och hans
omsorg om bipersonerna behöver naturligtvis
inte nödvändigt medföra någon ansvällning av
formatet. I en rad kan han ge fru Jonssons karga
livsöde: "Hon höll sin stora röda hand hårt
sluten om en svart portmonnä." Men man
begriper att en författare med Olle Hedbergs
sam-vetsgrannhet i detaljerna måste begränsa
blickfältet. Annars skulle det väl gå som med
kameleonten.
Hittills har utan tvekan Bo Stensson
Svenningsson givit ett utbyte som svarat mot det nit
författaren ägnat honom. Men lagen om aptiten
och ätandet gör att man går till varje ny bok
med allt större förväntningar för att inte säga
krav. Det är mänskligt men innebär naturligtvis
en orättvisa mot författaren. Han får konkurrera
med sig själv. Kritiken i det efterföljande får
därför tagas med denna reservation. En läsare
av Olle Hedberg blir lätt en bortskämd gourmet.
Kinkigheten innebär emellertid inga jämförelser
med andra matsedlar än hans egna.
Frågan är nog om inte Bo Svenningsson glider
författaren ur händerna under en stor del av den
sist utkomna boken. Den väluppfostrade
smidighet som gör honom oåtkomlig för hans umgänge
verkar även på läsaren. Att han är "en katt som
inte kan leka" visste man från de föregående
böckerna och stort mer får man till att börja
med inte veta i "Slå dank". Man anar nog att
författaren ämnar fördjupa och ge nya drag åt
karaktären. Han talar ibland om en latent
brutalitet som nedärvts från fadern. Och även om
det inte är avsett som en introduktion till en
kärvare Bo Svenningsson tyder ändå faderns
dominans över sonens tankar och tillvaro på att
författaren anser den senare i behov av mustigare
tillsatser. Men som det nu är blir det litet för
mycket av det sorgset resignerade. Först mot
slutet hävs stagnationen. Driven av kroppens
safter och det ensamma Jagets längtan efter ett
Du slår Bo hål på det välpolerade skal, bakom
vilket han hängivit sig åt självbeskådning och
kontemplation. Det är bara det, att man hunnit
börja tvivla på möjligheten av en frigörelse och
en smula misstroget beskådar resultatet.
Rätt ofta blir Bo Svenningsson sålunda endast
indirekt huvudpersonen. Snarare är han då
författarens resonör. Man lyssnar road och
fascinerad till hans analys av den robuste chauffören,
och Bos upplevelser som provinsialläkare ger
anledning till en diagnos på svenska folkets
krämpor till kropp och själ i Olle Hedbergs
speciella maner. Bo Svenningssons reaktion inför
den påträngande köttsligheten, vare sig den är
sjuk eller frisk, blir densamma som för mannen
på den myllrande badstranden: "Från och med
nu är jag vegetarian!"
Ungefär en fjärdedel av boken upptages av en
roman i romanen, "Scener ur människolivet",
författade av Bo Svenningsson under en
konvalescens efter en bilolycka. Med tanke på
dennes litterära prestationer i "Vad suckar
leksakslådan?" är de onekligen motiverade. Det hela
893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
