Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
mardröm över det väldukade och högst ordinära
middagsbord vid vilket medlemmarna av
familjen Keitel i bokens centrala parti sitta och
spekulera över varandra och sig själva.
Viveka Starfelts människoteckning vittnar
både om kunskaper och om ett kärleksfullt och
medlidsamt intresse. Hon rör sig ofta med ord
sådana som paranoia, psykisk sadism,
homosexualitet, hämningar, komplex, bortträngningar
och splittring, men hon använder dem med ett
ironiskt tonfall som synes ånge att hon klart
inser sådana begrepps otillräcklighet då det
gäller att verkligen komma till rätta med en
mänsklig varelses själsliv. Några av hennes
personer i denna bok ha visserligen knappast blivit
mera än "fall", de ha inte fått full mänsklig
realitet, men hos några har hon lyckats få med
också den tredje dimension som skulle kunna
kallas den mänskliga dimensionen.
Elisabeth Tykesson
Intressant debut
Elly Jannes: Detta är mitt enda liv. Bonniers
1944. 8: 50.
Elly Jannes’ debutroman, "Detta är mitt enda
liv", har ett ovanligt ämne. Den handlar om en
puckelryggig flickas erotiska liv. Med stor
ambition har författarinnan levt sig in i sin hjältinnas
historia, som visserligen väcker hennes starka
medkänsla men som hon samtidigt betraktar
med objektivitet. Elly Jannes har också tagit
upp frågan om Irene Larsson under andra,
det vill säga normala, omständigheter skulle ha
blivit den avvikande person hon är eller om hon
utan puckel helt enkelt skulle ha blivit en flicka
som flickor är mest. På denna svåra fråga ger
författarinnan inget bestämt svar. Hon anser
å ena sidan att Irene Larssons barnförlamning
har haft ett dominerande inflytande på
utbildningen av hennes karaktär, vilket ju också är
omöjligt att förneka. Men å andra sidan
kontrasterar hon mycket fint den stackars Irene mot
en ful och halvgammal arbetarkvinna utan
minsta sexuella charm i vanlig mening, och
denna konfrontation ger ett annat perspektiv.
Den fula arbeterskan är nämligen sig själv på
ett sätt som Irene inte är. Lugn och oberörd av
sin fulhet rör sig denna kvinna med största
ledighet bland sina kamrater på den engelska
kurs som hon går på för att kunna lära sig så
mycket att hon i en framtid, om hon får en
möjlighet att komma till London, ska kunna tala
med de människor som på ett så beundransvärt
sätt har uthärdat bombanfall (man befinner sig
i början av kriget). Ett handikap behöver inte
kännas som ett handikap om man frimodigt kan
vara sig själv och om man har intressen starka
nog för att gå upp i något utanför en själv. Lika
säkert, vill väl författarinnan säga, som det är
att en puckel måste kraftigt omgestalta en
människas liv, lika möjligt är det kanske att det som
trycker ned den ena människan i skorna inte
förmår att väsentligt rubba den andras inre
balans. Det är, som man ser, högst väsentliga
problem som Elly Jannes ger sig i kast med och
hon har verkligen fördjupat dem. Hon gör också
ofta de finaste psykologiska iakttagelser som
t. ex. den om krymplingarnas ömsesidiga
misstro och förakt.
Rent konstnärligt är romanen inte så märklig,
men mänskligt är den det. Och man frapperas
ideligen av den djärvhet med vilken
författarinnan ser verkligheten i vitögat. Här i Sverige har
väl ingen före Lawrence, i skönlitterär form,
ingående sysslat med frågan om kvinnors sexuella
tillfredsställelse, efter honom har motivet blivit
så mycket vanligare. Men det hör i alla fall till
sällsyntheterna att författare så modigt lägger
korten på bordet som Elly Jannes gör det i sin
roman. De i vanlig mening i högsta grad
chockerande upplevelser som Irene Larsson gör vågar
förvisso inte vilken författare som helst låta sin
hjältinna göra, och man kommer inför den
puckel-ryggiga Irenes makabra erotiska erfarenheter att
tänka på ett yttrande av Charles Lamb (citerat ur
minnet): "om mina vänner kunde läsa mina
hemligaste tankar, så skulle de alla utan undantag
med avsky vända sig ifrån mig". Det finns
åtskilliga scener i romanen vilkas motiv (inte
gestaltning) ligger i nivå med en Lagerkvists och en
Hjalmar Bergmans fantasi, men det finns också
mindre kusliga partier som gör starkt intryck.
Den bittert ljuva julvecka som Irene och Einar
tillbringar i sommarstugan är nästan prototypen
för ett minne som väl alla har, minnet av några
oändligt harmoniska ögonblick, omramade av
ordinär tristess. Elly Jannes har ett starkt behov
av att borra sig in i verkligheten för att komma
åt sanningskärnan — som hon dock inte alltid
når fram till —- och ännu på de sista sidorna,
när Irene har fått ett slags balans och ett mål
5 BLM 1944 x
897
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
