Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
rära intentioner, men någon nyskapare är han
inte. Han har sin styrka i de intima detaljerna,
i skildringen av arbetet vid det nyöppnade
stenbrottet, i framställningen av de båda
kumpanernas enkla rättframhet och deras av strängt arbete
skapade framgång. De båda männen är väl
karakteriserade, man lär känna dem som levande
människor och intresserar sig för deras öden
trots att de är vanliga och ringa. Mikaels och
även Jerkers kärlek till den unga, oberäkneliga
Ing-Mari är både vacker och betagande och man
blir rätt ledsen över Ing-Maris olyckliga öde.
Historien om dessa män och om Mikaels pojke
Bent och pojkens tafatta lycka med den söta
Nan är rättframt berättad, utan choser och i rätt
kronologisk ordning utan krångligt
kompositionsschema. Den fångar läsarens intresse och
trots en viss torftighet och trots att det
spirituella och lekfulla så helt saknas är man
otvivelaktigt belåten med boken då man läst den. Och
hur ofta kan man säga det? Jan Cornell
Blandat
Nils Wehlin: Livet rinner förbi. Tiden 1944.
7: 50.
I "Livet rinner förbi" skildras ett gäng av
unga arbetare, nästan pojkar, och deras flickor,
i allmänhet hembiträden. Det vill säga det som
skildras är egentligen hur gänget tillbringar sin
fritid med att sitta på kaféer, dansa och gå på
bio. Avsikten är ingalunda att rikta någon
anklagelse mot arbetarungdomen utan helt enkelt
att skildra banala människor. Detta är gjort med
övertygande sakkunskap.
Emellertid är miljöskildringen i Nils Wehlins
roman (hans andra) ett bimotiv. Huvudmotivet
är hjältens äktenskap, som blir ett oerhört
misslyckande. Romanen ger ställvis ett otvetydigt
och kusligt verklighetsintryck, ställvis ett lika
otvetydigt intryck av sentimentalitet och dålig
överblick. Nu läggs ju visserligen hela
berättelsen, i hjältens mun och därigenom kan
författaren formellt undandra sig kritik, för ungefär
på ett så sentimentalt, så godtroget och så
om-gjort sätt kan äktenskapshistorien mycket väl
berättas av den manliga kontrahenten, som inte
är särskilt kritisk eller klar i huvut och som
dessutom känner sig förkrossad av samvetskval
(hustrun, som han inte har förstått, dör i barn-
säng). Men i grund och botten är detta inte
något bärande argument, för man tror inte på
själva historiens yttre tragik: det är för
avsiktligt, för grälla effekter i onödan. Berättelsen
rinner verkligen förbi författarens grepp och ändå
(och det är därför man funderar över den)
förmedlar den ett intryck av verkligt liv och
snuddar till och med vid den stora frågan: varför är
allt en trasa? Detta i sanning blandade intryck
kan väl inte bero på något annat än att
författaren å ena sidan återger faktisk erfarenhet och
upplevda problem, å den andra inte förmår att
vare sig bemästra dessa problem eller
konstnärligt inträngande gestalta människorna,
konflikterna, ödena. Det är i "Livet rinner förbi" fråga
om mänskliga dokument: äkta och förfalskade
om vartannat.
Dialogen och den yttre miljön är som vanligt
skickligt återgivna: svensk landsort i perfect
American style — så när som på de outhärdliga
och med en metronoms precision regelbundet
återkommande inslagen av sentimentala
meditationer över ett dödslockande vatten med
näckrosor i. Bäst har författaren lyckats med den
manliga huvudfiguren, som i sin svaghet, sin egoism,
sin omogenhet, sin bristande erotiska begåvning,
kort sagt, sin infantilism faktiskt är
beklämmande verklig. Betydligt sämre har han klarat
uppgiften att skildra hustrun, vars småborgerliga
präktighet han helt enkelt förvandlat till ett
slags mimosaartad förfining. Men ämnet är
intressant: den eviga frågan om varför allt måste
gå sönder, varför människor pinar varandra när
de i alla fall innerst inte vill det.
Nils Wehlins bok har sitt värde som
utgångspunkt. Felet är att han inte ett ögonblick står
över sitt ämne. För det mesta står han mitt i det
men stundom till och med på sidan om det eller
under det. Knut Jaensson
Sommarö
Hasse Z.: Lurgatan 5 med omnejd. En bok om
en ö. Bonniers 1944. 7: 50.
Sedan mer än trettio år har Utö varit Hasse Z:s
sommarö, och i Lurgatan 5 eller Kråkebo har
han förverkligat svenskens hesperidiska dagdröm,
sommarstället.
Lurgatans blommande kåkidyll och Utös äkta
skärgårdsnatur tjänar huvudsakligen som bak-
902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
