Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
nyttiga guldet skulle kunna fylla många bokrum,
men om det lika betydelsefulla ämnet gummi
har ingen före Vicki Baum berättat, åtminstone
inte så utförligt som hon gör det. Idén är alltså
enastående. Och en boks halva framgång är
idén.
Preliminärt kan man betrakta "Det gråtande
trädet" som äventyrsroman och man erkänner
då villigt att man inte lätt finner ett nummer
i denna genre som tål en jämförelse med Vicki
Baums bok. Den ger oss allt vad vi kräver av
spännande underhållning, behaglig nervkittling
från bokens begynnelse till dess ände; billiga
tricks och lättköpta överraskningar är bannlysta
i denna skrift; den håller god fart men blir
aldrig halsbrytande; det inbillningsretande
exotiska varvas klokt med det för oss närliggande
och kända; bovarna ser i allmänhet hyggliga ut,
uppför sig inte som i en följetong och kan ibland
förefalla oss lika ofarliga och tilldragande som
folk gör mest, även på kalas; varje särskild miljö
i boken har sin riktiga färg, lukt och ton;
författarinnans människokunskap går inte stort
längre än till den matnyttiga och enkla
psykologi som vi kallar personkännedom, men det
räcker ju gott i detta sammanhang.
Vi förstår mycket snart att det inte var bara
underhållning författarinnan ville bjuda på, hon
ville också lära bort vad hon vet om gummi, och
det är inte lite. En och annan kanske kommer
att ogillande rynka pannan inför de statistiska
uppgifterna, de kemiska formlerna, de minutiöst
beskrivna processerna, men innan den
sensationslystne hoppar över dessa partier vill jag
passa på att viska i hans öra att också här finner
han sensationer. Man kan ge gummits historia
i fyra meningar, säger författarinnan.
"Indianerna upptäckte det. Britterna förde det från
djungeln och började med plantager.
Holländarna utvecklade ympningen och fostrade
infödda odlare. Men ni amerikaner gav oss
mannen med sprutan (han som vandrade omkring
och sökte efter stillastående vattensamlingar och
sprutade olja över deras yta för att hindra
malarians utbredning)." Det är på dessa fyra
fakta som författarinnan har byggt upp sin
626-sidiga roman. I femton novellistiskt utformade
kapitel berättar hon om de lidanden, den
profithunger, den egoism, den ärelystnad, den
uppoffring, den materialism och den idealitet som
hör ihop med sagan om gummit. Få
krigsromaner rymmer inom sina pärmar så många veder-
styggligheter (läs t. ex. om vad indianerna i
Putumayo utsattes för!), så mycken grymhet, ett
sådant förakt för människoliv. Sagan om gummit
är en saga fylld av blod, svett och tårar. Vi har
"En jägares dagbok", "Onkel Toms stuga",
"Vredens druvor", lågande protester mot
förtryck och missförhållanden. Nu har vi också
Vicki Baums "Det gråtande trädet", ehuru
hennes epos behandlar det som varit. Hennes ämne
upptar en rätt stor sektor i den lidande
människans historia. Hennes medkänsla är stark och
äkta; hon blir aldrig gråtmild, rösten sviker
henne inte inför det allra pinsammaste, men man
behöver inte ta miste på vem hon skänker sin
sympati. Den stackars rättslöse anonyme, det är
hans hand hon trycker. Det är väl detta som gör
hennes bok till en så utomordentligt fin och
minnesvärd predikan, behagligt fri från en
vanlig predikans många oarter.
Att bokens titel inte täcker innehållet — boken
handlar också om syntetiskt gummi — frågar
man inte mycket efter vid genomläsningen av
denna märkliga äventyrsroman.
John Karlzén
Idealiserade bönder
Jean Giono: Må min glädje vara. Översättning
av Hugo Hultenberg. Ljus 1944.
12: 50.
Gionos bok är, kan man säga, en enda
voluminös prosadikt. Personerna och det lilla av
handling den innehåller är starkt symboliskt
uppfattade. Det är en hymn till den franska jorden med
starka inslag av primitivism. Men denna poetiska
medalj har också en baksida: boken kan i lika
hög grad uppfattas som en negativ studie i
jordträlandets fångenskap, i jordägandets tunga,
i bondsnålhetens problem. Slutligen är det ett,
såvitt anmälaren kan se, ganska fåfängligt
försök att upplösa detta problem i luft och dagg.
Till motto kunde författaren gott ha tagit
Hamlets ord om "detta alltför fasta kött". Endast
i en bipersons mun är den tveksamma skissen
till en rent social lösning lagd.
Till bonden Jourdan på gården La Jourdane
kommer en natt, då denne går och plöjer i
stjärnljus, en underlig luffare vid namn Bobi, till
hälften akrobat och poet, lekare och Messias.
Själva hans namn kan tänkas ha en avsiktlig
916
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
